A/N: Okej, så jag hade "tråkigt". (Vad som helst utom att plugga.) Så jag skrev det här. Inte särskilt långt, och det är på svenska XD
Det här är min första Harry Potter fic, första James/Lily fic och första Svenska fic... Vet inte om den är särskilt bra... Hehehehee...
"JAMES!" skrek jag desperat. Du hörde rätt. Jag, Lily Evans, skrek desperat efter en kille, inte vilken kille som helst, måste jag tillägga, utan James Potter. JAMES POTTER! Killen som har gillat mig och ständigt frågat om jag vill gå ut med honom sedan mitt första år. Berättade jag att han är min pojkvän? Eller var, jag vet inte riktigt längre… James fortsatte gå och tittade bort.
"Snälla James…" Han fortsatte att gå. "James, jag vet att du hör mig! James!" skrek jag och lät mer och mer desperat.
"Vad vill du?" skrek James. Hans ansikte var hårt och knappt så jag kände igen det.
"Jag lovar, det hände ingenting! Det är inte som du tror!" försvarade jag mig.
"Det såg inte ut som ingenting Evans!" Evans. Tillbaka till efternamnen. Aj.
"James, snälla. Det var han som kysste mig!" sa jag och försökte låtsas som om hans kommentar inte hade sårat mig.
"Spelar det någon roll? Du verkade inte ha något emot det." konstaterar han. Det känns som ett knytnävsslag i magen.
"Snälla James." bad jag och kände hur det började bildas tårar i mina ögon.
"Nej. Jag vill inte höra dina patetiska ursäkter längre." sa James och började gå igen.
"POTTER!" skrek jag med all kraft jag kunde.
Han vände sig förvånat om, och jag antar att han kom ihåg hur jag brukade skrika på honom. Först tvekar han lite, men han vänder sig om och lämnar mig bland alla förvånade elever.
"Lily!" säger någon bakom mig.
"Remus!" säger jag halvt orolig, halvt lättad. Remus Lupin, en av de fyra marodörerna tillsammans med James Potter, Sirius Black och Peter Pettigrew. Den enda av dem som faktiskt är helt okej, förutom James då.
"Vad var det där om?" frågar han.
"J-Jag. Luc-Lu-Lucas. M-" får jag fram innan tårarna börjar forsa.
"Oi! Lily!" sa Sirius. Sirius Black. Känd på Hogwarts, varför? Känd hjärtekrossare. Han var emot mig när jag och James blev ihop. Han tyckte att jag bara lekte med honom, att jag bara skulle göra illa James. Han kommer inte gilla det här. "Evans! Nån femte års elev sa att du och Lucas kysstes!"
Remus höjde på ögonbrynen. Jag skakade på huvudet.
"Jag skulle aldrig kyssa honom. Jag hatar Lucas." sa jag. "Förresten var det han som kysste mig och nu vägrar James att ens lyssna på mig!"
Sirius och Remus stod nu och stirrade på mig. Ni vet den där blicken som om folk tror att man är från en annan planet.
"Lily, var inte fånig. James skulle aldrig tro på rykten mer än på dig." sa Remus.
"Fråga honom själv, mig lyssnar han ju ändå inte på."
Jag vänder mig om och går upp till mitt rum.
"Snälla bli min igen."
A/N 2: Jag sa att den var kort. Eller hur? Så... Vad tyckte ni, hemsk, dålig, okej, bra? Snälla lämna en review... Det känns knäppt att skriva review när jag skriver på svenska... Nåja. Det får vara så nu :)
~ SaraHunterOfArtemis (Jag funderar på att byta namn..)