'Silence is the most powerful scream'

1 september, 1977

James

För vilken annan person som helst så skulle detta vara en vanlig dag, eller rättare sagt var du en mugglare eller en person under 11 och över 17 i Storbritannien så skulle just den här dagen inte spela någon roll. Men för 17-åriga James Potter, son till Dorea och Charlus Potter, så var det en speciell dag. Idag, 1 september 1977, var dagen då James för sista gången som elev skulle ta Hogwarts Expressen till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Idag var dagen då James skulle påbörja sitt absolut sista år på Hogwarts. Han hade fortfarande svårt att tro det, hans sista år tillsammans med alla klasskompisar innan han skulle påbörja sitt liv som vuxen.

~MSÅpH~

Han kunde höra ett skärande skrik, han såg sig om för att se vem det var men såg ingen. Det var mörkt, alldeles för mörk
style="font-style: italic; font-size: 18pt;"för att kunna se något specifikt. Han hörde ett till skrik och flämtade förskräckt till när han insåg vem det var, det var hans mamma.

"Mamma!" ropade han i mörkret. Plötsligt kunde han höra viskande röster bakom honom och han vände sig hastigt om. Rädsla. Hela kroppen darrade av ren rädsla. Rädsla för vad som kunde ha fått hans mor att skrika. Rädsla för mörkret som omgav honom. Rädsla för de viskande rösterna.

Någon rörde hans axel och han vände sig långsamt om, endast för att se sin mor, blödandes, i händerna på den ökände massmördaren Voldemort. Voldemort skrattade ondskefullt och började röra sig emot James, sakta men säkert...

James vaknade med ett ryck, han satte sig genast upp och letade efter glasögonen så att han skulle kunna se vart han var. Han såg genast att han var i sitt rum, ingen annan stans. James hatade att drömma mardrömmar, speciellt på sista tiden då de (för det mesta) handlade om hans föräldrar. Drömmarna visade honom saker som han aldrig ville få chansen att se: hans föräldrars död.

Eftersom att hans mamma och pappa var med i Fenixordern så var James konstant orolig för den fara de utsattes för. Under sommarlovets gång hade hotet som Voldemort skapade blivit starkare, vilket resulterade i att James knappt sett sina föräldrar över huvud taget. Han saknade att kunna ha frukost med dem varje morgon, men förstod att de gjorde detta i hopp om att kriget snart skulle vinnas.

James sneglade på klockan som stod på hans nattduksbord (ja, en vanlig mugglarklocka) och såg att den redan var tjugo i elva.

'Tusan, jag kommer missa tåget om jag inte skyndar mig.' tänkte han då han rusade ur sängen för att hitta sina kläder. Han tog hastigt på sig kläderna och lade ner sitt trollspö i fickan, kofferten stod redan nere vid vedspisen eftersom att han hade lagt den där dagen innan.

James sprang ner för alla trapporna, och ramlade nästan på kuppen, sprang in i köket och ropade på hans trogne husalf (som också råkar vara hans 'vän' från barnsben).

"Joshua!" James hörde ett pop och plötsligt stod Joshua framför honom, redo att få en order.

"Ja, sir?" hörde han den pipande kill rösten säga när han vände sig om och började leta efter en lapp som han visste att han skulle hitta från sina föräldrar.

"Skulle jag kunna få en rostad macka med...hm...hallonsylt på?" frågade han och kastade ett leende över axeln mot Joshua.

"Ja, sir." fick han tillbaka och genast fanns det en macka framför honom, tillsammans med ett glas pumpajuice.

"Tack så mycket, du kan gå nu om du vill." James tog upp mackan och tog ett bett samtidigt som han tog upp lappen från hans föräldrar, som han hittade på köksbordet.

James

Vi ber om ursäkt för att vi inte kan följa med dig till tåget i år, men det skedde en dödsätar attack i natt hos ett par mugglare. Dumbledor skickade dit oss för att hjälpa aurorerna.

Vi lovar att till julen så ska vi följa med till tåget.

Ha ett fantastiskt sjunde, och sista, år på Hogwarts. Glöm inte att hålla kontakten och ställ nu inte till med alldeles för mycket problem

Kram mamma och pappa 3

PS: glöm inte att äta frukost älsklingen

Om han skulle vara ärlig så hade James inte förväntat sig något annat, det var ofta som hans mor och far fick ta hand om alla dödsätar attacker, vilket resulterade i att han hittade nästan varenda morgon en lapp på köksbordet som informerade honom om vad de gjorde och att de bad om ursäkt för att inte vara där med honom.

James kollade på sitt armbandsur (som han hade fått på sin födelsedag, det var en gammal fullblods tradition att ge sin son, eller dotter, ett armbandsur dagen de fyllde 17) och såg att klockan redan var tio i elva. Han tryckte snabbt i sig resten av sin macka och drack upp det sista av hans juice, sedan slängde han lappen och rusade bort till vardagsrummet för att lämna den uråldriga Potter herrgården.

Väl inne i vardagsrummet så plockade han upp sin svarta jacka (mugglar jacka då han inte kunde ha sin uniform på perrongen, dessutom såg han bra ut i den), koffert och en handfull med flampulver. Han kastade sedan flampulvret i den brinnande, uråldriga vedspisen (som också råkar vara ganska stor). Elden inuti gick från en glödande orange, gul och röd till grön sedan tog han ett steg in i den flammande elden, vände sig om och ropade högt och tydligt.

"Perrong 9 3/4"¨

~MSÅpH~

"Måntand? Vill du ha en chokladgroda?" frågade Sirius där de alla satt på tåget. Sirius hade växt några centimeter under sommaren, inte mycket kanske endast 3 cm men han hade fortfarande växt. Hans kålsvarta, lockiga hår nådde honom nu till axlarna, han hade en lätt, röd solbränna ovanför nyckelbenen medan resten av kroppen var lätt brun. Han var, som vanligt, klädd i mugglar-kläder (James misstänkte att det var för att reta gallfeber på sin mor som hade varit på perrongen för att lämna Sirius yngre bror, Regulus Black), vilket betydde svarta jeans, vit T-shirt med ett svart märke på, svarta, slitna converse skor och en svart skinnjacka. Om James skulle vara ärlig så såg Sirius otroligt bra ut.

"Vad förväntar du dig? Såklart jag vill ha choklad, Tramptass. Tack så mycket." sade Remus samtidigt som han lade ner sin bok, det var ofta man kunde se Remus sittandes med en bok i ena handen och någon typ av choklad i andra handen.

Remus såg, för tillfället, sliten ut. Hans ljus bruna hår hängde, det såg nästan lite grått ut, hans hasselnötsfärgade ögon såg trötta ut och hade påsar under ögonen som antydde att han inte hade sovit mycket på sista tiden. Inget av detta var särskilt förvånansvärt med tanke på att det endast var fyra dagar efter fullmånen.

Utöver det hade Remus under sommaren växt en cm eller två, det gjorde en otrolig skillnad på honom, han såg nu inte lika liten och spinkig ut men snäppet längre, hanhade förvånansvärt fått lite mer kött på benen och såg nästan ut att vara i ett gott skick. James var otroligt lättad över detta, han hade aldrig gillat hur liten och spinkig hans vän var.

"Är det någon som vet vart Slingersvans är?" frågade Remus då han började riva sönder förpackningen till chokladgrodan.

"Absolut ingen aning, kanske någon annan stans på tåget?" svarade James, han hade inte hört mycket från Peter under sommarlovet och visste därför inte om något hade hänt eller om hanvaritiväg. I vanliga fall spenderade Marodörerna nästan hela sommaren tillsammans men tack vare att kriget blivit värre så hade de inte haft tid med det denna sommaren.

"Hur mycket är klockan?" frågade James, han hade ett möte att gå till och behövde därför hålla koll på tiden.

"Eh...11:40, hur så?" frågade Remus och tittade upp på James. "Vänta...11:40! Åh nej jag måste skynda mig till prefekt mötet!" han började packa ihop sin bok i axelväskan han nästan alltid bar med sig.

"Prefekt mötet? Jag borde inte ens vara förvånad att du blev prefekt, tja i år blir du i alla fall inte ensam." sade James med ett litet flin. Han var inte ett dugg förvånad att Remus åter igen blivit prefekt med tanke på hur ordningssam och generös han var.

"Va? Vad menar du med att han inte blir ensam?" frågade Sirius och såg helt förvirrad ut.

"Jag har blivit vald till årets ordningsman, tro mig jag var riktigt förvånad men Dumbledore ansåg mig tydligen en passande ordningsman."

"Är du säker? Helt säker?" frågade Sirius osäkert.

"Ja, Sirius, jag är säker. Och nu så måste jag och Remus gå för snart börjar mötet, ses sen." sade James och började sedan gå bort mot där mötet skulle vara med Remus hängande bakom honom.

~MSÅpH~

James skulle just kliva in till vagnen där de skulle ha mötet när han plötsligt hörde den vackraste rösten han någonsin hört, och som han fått höra de senaste sju åren. Den silkeslena, mjuka rösten kom från ingen annan än den rödhårige flickan med de mest gröna och de vackraste ögon James någonsin sett. Lily Evans. Tjejen James ända sedan första året hade varit kär i, eller i alla fall haft en crush på. Det var inte försen i femman som han verkligen blivit kär i henne.

Sirius hade sedan dess retat honom för att han alltid lyckades förlora sig i Lilys vackra smaragd gröna ögon, hennes eld liknande hår och hennes fräknar som satt perfekt på hennes vackra ansikte. Men vad han älskade mest hos Lily var hennes envishet, hennes personlighet och hennes vilja att alltid hjälpa folk (med undantag av James...hon var alldeles för envis när det kom till honom).

"Lily!" ropade han. Lily kollade upp mot honom och sedan på Remus.

"Hej Remus. Potter." nickade hon.

"Hej Lily" sade Remus med ett lätt leende.

"Så...Potter vad gör du här? Mötet är för prefekter och ordningsman
style="font-size: 18pt;"medordningskvinna inte för James Potter och hans urusla och farliga skämt." frågade Lily kallt, hon hade aldrig uppskattat hans skämt och upptåg.

"Har du inte hört? Jag är årets ordningsman." sade James stolt.

"Va? Skämta inte nu, Potter, vad gör du här?"

"Jag berättade just, inte mitt fel att du vägrar lita på det." James började bli smått irriterad nu, varför var det så svårt att greppa. Inte ens Sirius och Remus hade trott på honom... det sårade honom lite.

Innan Lily kunde säga något mer gick han förbi henne och in i mötesrummet, han tänkte inte stå där och diskutera med någon som inte ville tro på honom, även om sagd person var Lily Evans.

~MSÅpH~

Mötet gick förvånansvärt bra. Allt flöt på utan för många komplikationer, inte allt för många diskussioner om vad han gjorde där (endast fem minuter ägnades åt det, vilket han såg som en seger). Alla lyckades samarbeta bra (även de från Slytherin!) och de hade kommit överens om att Lily och han själv skulle samarbeta för att sätta ihop ett bra schema för prefekterna. Tyvärr skulle de behöva ändra schemat igen när quidditch träningarna började men till en början så borde allt fungera. Om Lily nu kunde samarbeta med honom utan att ta över helt och hållet.

Efter mötet hade de gått tillbaka till cupen de delade Sirius och märkte att Peter äntligen hade anlänt. Han sade något om att han hade tappat bort sig på tåget, hur man nu än gjorde det efter att ha åkt samma tåg i sju år. Trots James och Sirius 'bråk' innan så hade de en lika rolig tågresa som alla tidigare år. De åt godis, spelade spel och planerade framtida små upptåg.

Just nu befann de sig i den stora salen och tittade på medan de nya eleverna sorterades in i sina nya hem. Än så länge hade det kommit 11 nya elever till Gryffindor, 9 till Ravenclaw, 14 till Hufflepuff och 12 till Slytherin. För varje ny elev som sorterades klappade det hus eleven kom till. Det var alltså helt som vanligt. Maten var lika fantastisk som den alltid var, Dumbledore lika konstig som vanligt (om inte mer) och alla elever lika uppspelta, men trötta, som vanligt.

Det som förändrades för James det här året var att han, tillsammans med Remus och Lily, var den som fick leda upp förstaårselevernatill deras nya rum som de skulle ha under resten av sin tid här på Hogwarts.

När alla deras prefekt (och ordningsman/kvinna) uppgifter var färdiga gick Remus och James trötta upp till sovrummen. Den här dagen hade tagit mycket energi från dem.

"Äntligen tillbaka", suckade James när han slängde sig i sängen.

"Tillbaka för ett sista år. Och vad tror ni? Kommer det bli vårt bästa år?" frågade Sirius, lite ivrigt men samtidigt kunde man höra trötthet i hans röst. Sirius hade redan lagt sig under täcket och såg ut som om han skulle däcka vilken sekund som helst.

"Självklart, sista året. Vi kan inte annat än att göra det till vårt bästa år." svarade James medan han förberedde sig för att faktiskt sova.

"Vad tycker ni då, Måntand? Slingersvans? Tror ni det här kommer bli vårt bästa år?" frågade Sirius.

"Självklart." mumlade Peter, som var på väg att somna.

"Ja, men vi kan inte bara ställa till med bus hela tiden. Vi behöver fokusera på våra studier i år också, det inser ni väll?" sade Remus och lade sig ner i sängen.

"Ja då, såklart ska vi tänka på det Remus. Vi lovar." sade James från sin säng. "God natt hörni, sov gott."

"God natt." sade alla i kör och somnade på direkten. Första dagen var avklarad, imorgon var det tillbaka till lektioner. Men för stunden skulle de bara sova.