Författarens ord:

Okej :) Min andra svenska fanfic... JA JAG VET den andra är inte klar ännu... men jag kunde inte vänta... ok? :))

Och för alla er som känner igen huvudrollen "Maria" - det är INTE samma som i min andra "Svensk sommar" jag kan inte hjälpa att jag MÅSTE använda henne... hon är någon form av hjärnspöke ;)

Denna histora är "rated R" och för er som har problem med våldtäkter, sexuella närmanden etc. etc. läs INTE denna - kom inte och säg att jag INTE varnat er sedan.

Och texterna som är skriven med kursiv är inte mina - de är NIGHTWISH's - jag bara lånar dem för att de passar så bra in :) - och b.t.w - karraktärerna är inte mina heller TYVÄRR!
-gråter lite tyst- :'( de är alla JK Rowlings fantastiska varelser... utom Maria då förstås :) Hon är min!

Läs och ha så roligt :) M.V.H "Dark Sign"

Passion and the opera


Princess of lust
Dignity put to dust
A virginal sight
Their apple to bite

---Marias POV---

Maria stod framför spegeln i det stora badrummet, hon borstade sitt hår med mjuka rörelser samtidigt som hon nynnade på sin favorit låt. Hon hade precis duschat, tvättat håret och borstat sina tänder noggrant och nu när håret var välborstat flätade hon det i en lång gyllenbrun fläta.

Hon gick fram till badrumsskåpet och letade fram en liten och dyr parfymflaska i kristall, en gåva från hennes farbror, i vilkens hus hon för tillfället befann sig. Hon sprutade ett antal små sprut över sin kropp, doften var härlig, en svag doft av vanilj diskret men ändå påtaglig.

Hon klev i sin rosaaktiga morgonrock och klev ut ur badrummet, hon möttes av den enorma hallen, den var tom, hon hörde sin farbror stöka runt i sin egen kammare – antagligen letade han efter sitt plommonstop och sin klädnad.

"Maria?" ropade hennes farbror.

"Ja" Svarade hon och stannade.

"Jag har lagt dina kläder du ska ha på dig på ditt rum"

Maria suckade, hennes farbror var en betydande person inom trollkarlsvärlden, kanske den mest betydande. Hanns namn var Cornelius Fudge, ja Marias farbror var självaste trollkarlsministern. Den här kvällen var han inbjuden till ett stort trollkarlsevenemang och när han frågade Maria om hon ville bli hans sällskap för kvällen hade hon inte kunnat neka – trotts allt hade han varit och var fortfarande mycket snäll mot henne då båda hennes föräldrar hade gått bort för ett halvår sedan.

Hon gick upp på sitt rum, såg sig om, redan vid första anblicken av det hade hon blivit totalt förälskad. Det var tapetserat med vackra vita tapeter som var dekorerade med gyllene mönster och en otroligt vacker board, golvet var i vit marmor, hela rummet var fyllt med bokhyllor, både trollkarlslitteratur och mugglar böcker. Gardinerna var vita och genomskinliga, bakom dem fans en dörr ut till en liten balkong som hade utsikt mot vattnet.

Trotts att hela rummet var ovanligt vackert så var det den stora himmelssängen det som den femtonåriga flickan älskade mest med rummet. Draperierna var marinblå med guld och silvermönster, bakom draperierna fann man en enorm säng bäddad med silkeslakan i krämfärgad ton, ett hav av kuddar fyllda med dunbolster och ett marinblått överkast. Taket ovanför sängen var en perfekt kopia av det sägenomspunna taket i Hogwarts matsal, därför fick Maria alltid känslan av att hon sov under bar himmel då hon stilla låg mellan lakanen på kvällen.

Maria gick över till en av stolarna som stod vid hennes (kanske) för pampiga skrivbord i magiskt vitt trä, över ryggstödet hängde hennes klänning för kvällen.

Den var enligt Maria helt underbar, vit och florstunn, broderad med små guldtrådar och dekorerad med vita små pärlor och kristaller, vilket fick hela klänningen att gnistra vackert. Hon tog den på sig och noterade att den slutade precis vid knäna och trots det tunna fabrikatet såg man varken hennes vita spetstrosor eller den vita bh'n som hon valt speciellt för kvällen.

Under stolen stod de vita skorna som hon skulle ha till klänningen, de var lätta och vackra, utsmyckade med bergskristall och små, små pärlor. På bordet stod en röd ask, i den fanns ett halsband av silver, med ett hänge av kristall... eller var det diamant? Maria vågade inte tänka efter, bara tanken på hur mycket hennes farbror lade ut på henne var skrämmande.

Maria särskådade sig i sin spegel, hon älskade den bilden som mötte henne, allt från de vackra skorna till det makalösa men ändå inte för pampiga halsbandet... trots detta tyckte hon att det var något som saknades. Hon tassade fram till sitt smyckeskrin och lyfte upp ett par underbara örhängen... hennes döda mammas. De var i rent silver, hade tv vackra genomskinliga stenar som dekoration, inuti stenarna fanns ett mjukt gyllene sken som pulserade med en magisk glöd. Till detta hörde en silverring med exakt samma stenar som dekoration, hennes mors förlovningsring... hon tvekade men med en snabb rörelse så placerade hon ringen på fingret och örhängena i öronen.

Maria gick sedan ned en våning, en annan flicka i hennes ålder hade stannat och sminkat sig, men sådant föll aldrig Maria in, hennes ögonfransar var mörka i vilket fall som hälst och ögonbrynen var tillräckligt synliga, men knappast buskiga.

Hon gick in i det stora matrummet, på hennes "plats" låg hennes trollspö, det var av vit lönn, ett ovanligt och magiskt träslag som numera inte fanns då de enda träden växt p Krakataus sluttingar - ön som inte fanns längre. Trollspöt hade gått i arv från hennes farmor, den hade en kärna av enhörningshår och små guldinläggningar som dekoration. Hon stannade konfunderad – hur skulle hon kunna ta den med sig? Efter ett tag beslutade hon sig för att hon inte kunde ta den med sig.

'Så vida jag inte stoppar in den i underbyxorna såklart' tänkte hon och skrattade tyst 'nej, trollstaven stannar där den är'

"Maria? Är du klar?" Cornelius röst kallade på henne från hallen, hon log för sig själv och gick till honom.

"Ja då, jag är klar" Svarade hon och log för sig själv åt hennes farbrors uppskattande min.

"Du är lika vacker som en sommardag" Berömde han och räckte henne en vit blomma och log åt hennes förtjusta pip: "Jag tyckte den skulle passa bra i ditt hår – låt mig hjälpa dig"

Cornelius sträckte sig fram och fäste den vita blomman i hennes fläta, den spred en behaglig doft kring sig, söt men ändå inte kväljande och sliskig – så som vissa blommor kunde dofta. Maria log, det var inte många som fick se den här sidan av hennes farbror, han var en riktig charmör, men i dessa onda tider var det knappast en klok fasad att hålla som ledare.

"Då så min sköna" Sade Cornelius och skrattade: "låt oss ge oss av"

Drink from my thighs
The rain of lies
A sight so cursed:
Breasts which never nursed

--- Lucius POV ---

Lucius Malfoy, dödsätaren av dödsätare, den mest respekterade och mest fruktade trollkarlen inom den engelska trollkarlsvärlden för att inte nämna den rikaste av alla trollkarlar i hela Europa, var för tillfället mycket till freds.

Anledningen till detta var inte den enorma föreställningen som väntade då en uppsättning av Giuseppe Verdis "Messa da Reqviem" skulle framföras i den pampiga blå hallen i trolldommsministeriets huvudbyggnad, ej heller att den store stollen Fudge skulle dyka upp, trotts att det var orostider – utan helt enkelt för den lilla "föreställningen" som skulle följa efter det smakfulla musikaliska uppträdandet som skulle äga rum.

Han gick runt i den blå hallen, klädd i en svart klädnad med gröna inslag, på fötterna hade han höga läderstövlar och på händerna sina klassiska svarta läderhandskar. I handen bar han den svarta staven som var hanns kännetäcken, inuti staven fanns hans trollstav, det var en mycket smidig lösning som Lucius kunde gratulera sig själv till.

Lucius blonda och mjuka hår var uppsatt i en hästsvans bakom huvudet och luggen var bakåtkammad så den inte skulle hänga ivägen. Lucius var en av de män som passerat fyrtio utan att lägga på sig några extra kilos barlast.

Hans kropp var lång och vältrimmad, skuldrorna breda och magen vältränad, inte riktigt så man kunde se några magrutor men mycket nära. Has ögon var ljust blå eller grå om man så ville, ansiktet välskapt och näsan skarp men knappast något utstående drag i hans ansikte, hans hud var blek eller i vilket fall ljus. Hur man än såg på saken var han en mycket vacker man, och han var dessutom betraktad som en mytomspunnen kvinnokarl – vilket kanske inte var så konstigt då hans utseende talade för honom i sådan hög grad, för att inte tala om hans makt och pengar.

Han såg sig om, salen började fyllas, musikerna började ta plats – de var mugglare såklart då Lucius inte viste om någon trollkarl som faktiskt lyckats skapa eller framföra någon njutbar musik. Lucius var en av de få trollkarlarna inom Voldemorts krets som uppskattade klassisk musik och han kände faktiskt till de fyra som skulle sjunga solo den här kvällen.

Det var en polska vid namn Barbara Dobrzanska, en Estniska vid namn Annely Peebo, en ryss vid namn Badri Maisuradze och en Litauer vid namn Liudas Norvaisas. Ingen av dem visste såklart att de skulle uppträda för trollkarlar, de hade blivit informerade om att det var en välgörenhetsgala för Londons fattiga.

Skrattretande tänkte Lucius, att mugglare var så lättlurade, det var klart att de uppträdande inte kunde undgå att märka en del egendomliga saker. Därför hade det bestämts att de alla skulle få sitt minne utsuddat efter föreställningen – för säkerhetsskull.

An Aphrodite for mortal souls
Playing hide and seek in lecherous roles
Their erotic hour, my tearless weep
Their satisfaction, my infinite sleep

Lucius vände sig om bara för att finna en gammal vän där, Severus Snape, ännu en dödsätare – antagligen informerad om den lilla extra "föreställningen" som skulle äga rum. Severus var klädd i sina vanliga svarta kläder, han hade sitt svarta hår hängandes i ögonen och trollstaven smått synlig innanför den svarta klädnaden. Hans ögon var lika svarta som de brukade, ibland kom Lucius på sig själv med att undra om de verkligen var svarta eller helt enkelt bara mörkt bruna... och om Lucius var blek så slog Severus honom med hästlängder, han såg nästan ut som ett spöke – antagligen för att han aldrig lämnade sina fängelsehålor.

"Nämen Severus" Hälsade Lucius och flinade.

Han fick ett kort mumlande till svar, Severus hade aldrig varit den pratglada typen, till skillnad från Lucius öppnade han aldrig munnen förutom då han hade något viktigt att säga.

"Jag hade inte väntat mig att få se dig här så... tidigt" Fortsatte Lucius och lade extra vikt på 'tidigt' han log ännu bredare – Severus stirrade stint på honom, som om han såg på en irriterande fluga.

"Dumbledore skickade mig" Svarade Severus stint och tvekade ett tag innan han fortsatte: "och eftersom att det passar min personlighet att vara tidig så gör det mig inte så mycket"

"Ah! Din humor är lika blank och polerad som vanligt min käre vän" Sade Lucius och fick ett ilsket ögonkast till svar från Severus.

"Men titta – där är ju själva trollkarlsministern" Ropade Lucius och vinkade till sig Cornelius Fudge som just dykt upp i rummet.

"Mina herrar" Sade Fudge och nickade erkännande på huvudet – Lucius flinade och Severus kastade bara mannen en av sina säregna irriterande blickar.

"Min bästa trollkarlsminister – min kära vän Cornelius" Sade Lucius och nickade mot den (enligt honom) petitiska människan som stod framför honom: "Hur står det till – jag är mycket glad att ni kunde glädja oss med er närvaro ikväll"

"Allt är så bra som det bara kan vara med Han-som-inte-får-nåmnas-vid-namn på uppgång igen" Suckade Fudge och gnuggade trött sina ögon: "Men livet har ju också sina goda stunder"

"Jasså?" Sade Lucius och ett blont ögonbryn sköt i höjden: "Hurså?"

"Min döda brors dotter har kommit för att bo med mig – det kära barnet gör mitt liv lite lättare" Sade Fudge och log lite.

Lucius ögonbryn for upp igen, just det ja, Fudges skamfläckade broder var död... brodern, hade flyttat till Sverige och där gift sig med en mugglare – något som inte alls föll i god jord hos familjen Fudge. Konstigt, tänkte Lucius, både brodern (Albin) och hans hustru hade dött samtidigt, i en bil olycka. Efter vad Lucius hört så skulle de ha fått en dotter, inte för att Lucius någonsin hade ägnat saken en tanke, men barnet måste ha gå i den mycket respekterade trollkarlsskolan i Sverige – vid namn "Magiska Kunskaps Ringen - MKR"... hur gammal kunde barnet vara – Tio? Elva?

"Men där är ni ju farbror!" Ropade en klingande kvinnoröst.

Naked limbs reflecting from the moon
I'll be there for you soon
First wish for this night:
Let me be your delight

Lucius vände sig om bara för att gapa över den unga kvinnan – flickan? Som kom små springandes mot dem – knappast passandes en ung dam. Hon var otroligt vacker, hennes bruna hår var uppsatt i en vacker fläta vilken skimrade som guld i skenet från lamporna i salens tak. Hennes unga och pigga ansikte var prytt med fräknar och ögonen var färgade i både blått, grönt och några små stänk av gyllenbrunt.

Den vita klänningen täckte knappast de vackra kvinnliga formerna som hon utvecklat, brösten var inte jätte stora men absolut inte små, hennes höfter var fortfarande smärta och smidiga – vilket endast kunde ha åstadkommits av hård och ihärdig träning. Man fick fin utsikt över hennes mjölkvita och välformade lår, de var muskulösa men knappast så det förtog dess skönhet.

"Som jag har letat efter er – vart tog ni..." Flickans leende dog då hon förstod att Fudge var mitt uppe i ett samtal: "Åh, jag är ledsen – jag..."

"Det gör inget kära barn" Sade Fudge och log: "Mina herrar – låt mig pressentera min brorsdotter – Maria Smith, hon har precis gått ut det fjärde året på 'MKR'. Maria, detta är Lucius Malfoy och erhm... Severus Snape"

Flickan passerade dem och Lucius fyllde näsborrarna med hennes väldoft, en väldoft av vanilj, månskära och ung, varm flickhud.

Lucius sneglade på Severus och fann till sin häpnad att den stackars mannen bara gapade, oförmögen att varken säga eller göra något. Lucius log inombords – Severus Snape – vilken kvinnokarl, och nu hade han snubblat rakt över en flicka som tände varje eldigt och passionerat kännslospröt i hela hans kropp och stjäl.

Men, tänkte Lucius – Severus var inte den enda som fann den unga miss Smith attraktiv, nej långt ifrån, Lucius såg några mycket stimulerande bilder av den unga flickan flimra förbi i hjärnan. Vid tanken på dessa bilder hårdnade en viss kroppsdel på honom och han flinade det klassiska Malfoy flinet. 'Ja som fasen – den här unga läckerbiten är alldeles för vacker för sitt eget bästa... i alla fall om det finns en Malfoy i närheten'

"Ah! Miss Smith... eller kan jag kalla dig Maria?" Utbrast han och tog ett kraftfullt grepp om hennes hand, tvingade den upp till sina läppar och placerade en kyss på dess ovansida: "Jag måste berömma er för er skönhet"

"Ehrm..." Svarade Maria och rodnade.

Lucius kunde inte låta bli att flina en aning: 'definitivt en oskuld' tänkte han och kände ett rus av välbehag rusa genom hans kropp – han älskade att bräcka kvinnor och speciellt unga sådana som fortfarande hade sin mödom intakt.

"Jag tar det som ett ja" Sade Lucius och flinade ännu bredare, han placerade ännu en tvångsmässig kyss på hennes hand och släppte henne.

"Farbror..." Viskade Maria besvärat och knuffade lite på Cornelius: "det börjar snart borde vi inte...?"

"Jo för all del" Sade Cornelius och log mot Lucius: "Vi ska gå och ta våra platser"

"Det var trevligt att träffa dig Maria" Sade Lucius och borrade sin stålgrå blick i Maria.

"Em..." Sade Maria och såg besvärat på honom: "vi kanske ses igen" tillade hon sedan lamt – antagligen för att vara artig, men Lucius bara log:

"Det gör vi säkert..." Han myste inombords då hon vände sig om och följde sin farbror i spåren, höfterna förföriskt vickande och flätan svajandes efter henne. 'Du anar bara inte hur snart vi ska mötas igen'

Lucius vände sig om och fanns Severus ansikte bara några decimeter från sitt eget, hans ögon var som svarta tomma gångar, dessutom fyllda med ilska mixat med ett otroligt begär – Lucius flinade:

"Oroa dig inte min vän – när jag är klar med unga miss Maria kan du få resterna... om det nu blir några över det vill säga"

"Du rör inte flickan" Väste Severus mellan hårt hopbitna läppar.

"Och varför inte?" Sade Lucius retsamt – han visste mycket väl varför – Severus ville ha henne själv.

"Hon är bara barnet – precis gått ut fjärde året på MKR – hon är ju för sjutton bara femton år!"

"Tillräckligt gammal enligt lag för att få brottas några vändor i sängen med mig" Sade Lucius nonchalant: "och dessutom – hon är bara en smutsig blandras, hennes mor var ju en mugglare, jag hade inte brytt mig om hon så bara hade varit tio"

"Du är pervers" Fick Severus fram mellan hårt slutna käkar.

"Vad säger du Severus" Sade Lucius med låssas chockad röst: "Menar du att du inte tagit en oskuld någon gång? Du vet väll att man måste gå nedåt i åldrarna för att finna sådanna - flickorna nu för tiden har ingen skam i kroppen - hoppar i säng med vem som hälst"

"Du rör henne inte" Upprepade Severus och borrade sina svarta ögon Lucius.

"Ah! Men jag tror jag kommer göra det min käre Severus – den unga miss Maria är för vacker för sitt eget bästa" Lucius flinade mot Severus som ursinnigt vände på klacken.

Uppe på scenen hade uppträdandet precis börjat – Lucius tog sig fram i lokalen och placerade sig på en noggrant utvald plats... han noterade inte mycket av uppträdandet, det enda han lade märke till var den utmärkta utsikten han hade över en viss ung kvinnas välformade bakdel.

Body of a virgin
Soul to the Devil's kin
Your God is me
In all that you see

Framträdandet släpade sig fram, men snart... Lucius kastade ett ögonkast åt den stora klockan i salen... snart. Och så äntligen, framträdandet var slut, hela salen bröt ut i applåder, dirigenten bugade och artisterna bugade och då plötsligt:

"Och nu kan vi låta den riktiga showen börja!" Utropade en kall och ormliknande röst, allas blickar vändes mot en kåpklädd gestalt i ändan av salen, under den svarta huvan som dolde ansiktet lyst ett par röda ögon: "Avada Kadavra!"

En grön blixt for fram genom luften, dirigenten föll död ned från sin scen, för någon minut var hela salen dödstyst – sedan började paniken – Lucius log – nu var det dags!

Han styrde sina steg mot en flicka klädd i vitt, knuffade undan ett par skrikande överpyntade ministerfruar. Han log - hon var ensam - hennes ögon fångade hans...

An Aphrodite for mortal souls
Playing hide and seek in lecherous roles
Their erotic hour, my tearless weep
Their satisfaction, my infinite sleep

VA? SLUT? Vad fort det gick... jag måste skriva mer :) Vad ska Lucius hitta på måntro?
Jag vet att det finns få svenska läsare här - men snälla ni som läser - skriv en liten kråka är ni snälla -ber på mina bara knän-