Kapitel 1
'Äntligen står jag här, detta är min dröm. Att bli ledare för min egen grupp. Det känns så skönt. Leon och Cloud litar på mig, så jag måste ta uppdraget på allvar, annars får jag kanske gå tillbaka till skolan igen'
Roxas tog på sig sina skydd för flygturen. De skulle leta reda på den östra nyckelbäraren. Nyckeln var av guld, det var en krona i en tjock kedja.
Roxas tittade på sina gruppmedlemmar, de var fyra stycken. En var en budbärare som kunde flyga snabbare än vanliga änglar, Roxas kände inte henne så bra. Hon hette Kira.
Roxas kände en klapp på ryggen, han vände sig om och såg Demyx, han har ljusbrunt hår, som stod upp i en liten tuppkam, han hade mörkblåa ögon. Hans ljusblåa vingar låg fint på hans rygg.
Han hade precis som alla andra, svarta byxor, en svart tröja med hål för vingarna. Tjejernas tröja var kortare så de visade naveln.
"Redo, Roxy?" Roxas nickade som svar. "Demyx, har du med dig allt" frågade en flicka med ljusblåa ögon, blont hår till axlarna.
Hon hade likadana kläder som de andra, men hennes kläder var vita. Hennes vingar var också vita.
"Allt e me, Namine" svarade Demyx. Namine log och började sträcka ut sina vingar, Demyx gjorde samma sak.
Roxas gick fram till den sista i gruppen, han hade mörklila hår som hängde framför hans vänstra öga. Resten av håret var kort. Hans ögon var lila och hans vingar var mörklila.
Hans namn är Zexion och är en av de starkaste änglarna. Det var han som skulle se till så att Roxas in te gjorde något fel i hans första uppdrag.
"E du klar, Zexion?" frågade Roxas. "Ja, vi kan ge oss av nu" svarade Zexion.
cccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccc
Bip, bip, bip…
Bip, bip, bip…
Bip, bip, bi-…
Sora hade precis stängt av väckarklockan, han satte sig upp i sängen. Han gnuggade sina ljusblåa ögon, sen satt han helt stilla.
Han blinkade en, två, tre gånger innan han räckte fram sin hand för att ta sina slitna ljusblåa jeans. Han tänkte på drömmen han drömde om natten innan.
Den är likadan som han har haft i flera veckor nu. Den är exakt likadan, det börjar alltid med att han ser några människor i skyn som flyger omkring, sen lyfter han med.
När han flyger så känns det fritt, sen blir det oväder. Himmeln blir röd, molnen svarta, åskan åker tvärs över himmeln och när han vänder sig om så är han ensam. Blixten träffar honom och han börjar falla.
'…'
Han stannar helt plötsligt, något kallt rann ner från hans rygg. Han drog försiktigt med handen över ryggen för att känna vad det var.
Han tog fram handen och stirrade på blodet som långsamt rann ner från hans hand. Han vände sig snabbt om och stirrade på madrassen, som var full av blod och av vita fjädrar…