Regnet strilade än ner från det gråa och melankoliska himmelen då Tom Dolder klev in på King´s Cross Station. Han drog sin stelfrusna hand igenom det våta, kolsvarta håret och började saka gå emot Perrong 9¾ . Han skulle börja sitt femte år på Hogwarts och såg framemot det. Tom hade alltid vetat att han var speciell och unik tillskillnad från de andra barnen på barnhemmet.
Speciell och unik.
Han kommer än ihåg dagen då professor Dumbledore kom till barnhemmet och bekräftade det han redan visste, att han var något speciellt, att han var en trollkarl. Sedan den dagen hade inget varit sig likt och med en skräckblandad förtjusning hade han börjat på Hogwarts, skolan för häxkonster och trolldom.
" Tom, ser jag något som liknar ett leende skymta fram? " Tom vaknade upp ur sina tankar och log svagt mot den långa och ståtliga pojken som hade dykt upp framför honom. Pojken, var namn Alec Aries dunkade honom lätt på ryggen för att sedan rätta till sitt redan perfekt lagda snedbena.
" Hur har ditt lov varit, min gode vän? Du missade något när du inte kom med till Valentin Lestranges sommarstuga".
"Mitt lov kunde ha varit bättre", svarade Tom sammanbitet. " Jag var tvungen att fixa ett par saker inför det här året så jag hade varken lust eller tid att åka ut till Valentins sommarstuga ". Alec ryckte kort på axlarna som svar och pojkarna klev på Hogwarts expressen. Från kupéerna blandades ljudet av skrattsalvor från kamrater och bekanta som inte hade setts sedan avslutningen med ljudet från spinnande katter och hoande ugglor. Folk sprang med jämna mellanrum emellan kupéerna vilket gjorde det svårt att gå sansat igenom den trånga gången. Bakom sig kunde Tom höra Alec säga att tvillingarna Frank och Francis Scalp hade hittat en tom kupé i slutet av tåget och efter mycket stångades och kämpade kom Tom och Alec tillslut fram till den kupé där Frank och Francis satt i.
" Vi hade börjat undra om någon hade kidnappat er", sade tvillingarna i kör och började flina. De var varandras spegelbilder med det identiska bruna håret, den raka näsan och de hasselfärgade bruna ögonen. De fyra pojkarna brast ut i skratt, och Tom visste att det här läsåret var början på något stort.
Tåget hade för längesen börjat röra på sig och än piskade det ilskna regnet kupéfönstret. Man kunde nätt och jämt urskilja det vackra landskapet utanför fönstret. Medan Alec och Frank förde en intensiv diskussion om vilket lag skulle vinna årets quidditch säsong så pratade Tom lågt med Francis.
" Jag har gjort lite efterforskningar och funnit storslagna saker om Hogwarts", viskade Tom uppjagat. "Storslagna och fantastiska saker", fortsatte han medan Francis ivrigt lutade sig allt närmare Tom för att få höra mer.
" Vad för saker?"
" Jo, saker som…" Kupédörren slogs och Tom avbröt sig tvärt. En nervös liten ficka dök upp och lyckades rodnande stamma fram:
" Eh… Sitter Tom Dolder här? Eh… Professor Saphire bad mig att be honom att gå till prefektvagnen".
" Men Tom, är du prefekt?", utbrast Frank och började applådera.
" Det är väl knappast föga förvånande, men Tom din lilla vessla, du borde ha sagt något", sa Alec och ställde sig upp för att dunka honom på ryggen.
" Ehm… Tom… Mr Dolder, professor Saphire väntar på er".
" Då ska vi inte låta henne vänta", sade Tom och nickade kort mot flickan. " Vi ses senare", tillade han till de övriga och begav sig till prefektvagnen. Sittandet i prefektvagnen kändes som en evighet. Tillsammans med Tom hade Eva Lynn blivit vald till prefekt för Slytherin och de resterande som satt i vagnen bemöda sig Tom inte att bry sig om. Han visste att prefekt märket skulle ge honom möjligheten och makten att genomför sin plan, planen han så länge hade väntat på att genomföra. Tåget gav sig snart ifrån ett tjut vilket indikerade på att de var framme vid slottet. Tåget stannade och perrongen fylldes snart av tjattrande och nervösa elever på väg upp mot slottet. Tom möte upp sina kamrater och följde med strömmen av elever upp till slottet.
" Se man upp, är det inte blekansiktet och hans beundrare", sade en gäll röst bakifrån Tom.
Alec och tvillingarna Scalp vände sig om och drog snabbt upp sina trollstavar.
" Aha, är det inte Campbell och hans två vänner till troll som står här och försöker bräka ut förolämpningar", svarade Tom hånfullt. Edward Campbell var en muskulös Gryffindorelev som hade irriterat och varit på Tom sedan första skolåret, och man fick inte heller glömma bort hans två trolliknande följeslagare som följde honom troget överallt. Edward Campbell rodnande av ilska innan han grymtade fram:
" Jag vet vad du egentligen är, vad du gör och vad du är upp till, du din patetiska, lilla… ".
" Jag vet inte vad du pratar om men jag ska varna dig för att tala med mig med den tornen", avbröt Tom honom med ett leende och pekade med sina långa, smala fingrar på prefektmärket. För en stund verkade det som om Edward skulle trotsa ödet och svara emot man han kom på bättre tankar och nöjde sig med att kasta en ilsken blick mot Tom och hans gäng.
Ceremonin och middagen fortskred likt en dröm och innan Tom visste ordet av det så ledde han och Eva Lynn årets ettor till elevhemsrummet. De sa några ord till ettorna innan de sjasade iväg de till deras sovsalar. Den kvällen somnade Tom sent och det sista han tänkte var:
" Hem, ljuva hem".
Skriv gärna ris eller ros
