Det här är fortsättningen på Mary Black och Hogwarts Hemlighet, om du inte har läst den, gör det nu, annars kommer du förmodligen att bli väldigt förvirrad.

Jag har läst era reviews och försökt bättra lite på berättelsen. Jag ska försöka att få den här så bra som möjligt.

Tack till alla som läst, här är första kapitlet.

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, jag visst ska hon leva uti hundrade år…"

Mary började rodna och flina, hon visste aldrig hur hon skulle reagera när hennes familj kom in i hennes sovrum och sjöng för henne på morgonen under hennes födelsedag. Krake bar en bricka, och på den stod ett glas pumpasaft och ett fat med rostmackor. När Krake ställde brickan på hennes nattduksbord så tog hon en tugga av den minsta rostmackan. Jordnötssmör! Hon log med hela ansiktet nu, hon hade vant sig vid att det stack till lite i kinden, så hon märkte knappt av sitt ärr i ansiktet längre.

Harry hade på sig en vit tröja, och ett par jeans som börjat bli lite slitna. Hans och Marys mamma, Lily, hade tjatat på honom om att slänga jeansen, men han tyckte att de var bekväma och vägrade totalt.

Lily hade på sig en mörklila klänning, och Marys pappa Sirius hade svart tröja och jeans. Mary granskade Peter. Han hade en vit tröja med Star Wars-tryck som han spillt pumpasaft på, som vanligt. Han sjöng inte med, det gjorde han aldrig, men han var glad i alla fall, dock lite avundsjuk för att han inte fick någon uppmärksamhet.

Mary log när hennes första paket var en Nimbus 2000, den måste hon prova så fort hon kommit upp ur sängen. Som alltid fick hon bara två presenter, sedan skulle hon få massor av godis senare. Den andra presenten var en bok, Turer med troll av Gyllenroy Lockman. Mary log lite snett. Hennes mamma var ett stort fan, Mary däremot tyckte mest att han var en fjolla. Hon misstänkte att Lily köpt den till henne i hopp om att det skulle ändra hennes åsikt.

När hon ätit upp sina mackor så gick hon och Harry ut. (Mary hade en väldigt konstig vana, hon sov med kläderna hon tänkte ha nästa dag, på.) Mary tänkte provköra sin Nimbus. Harry tipsade henne lite tjafs om hur man flög som bäst med en Nimbus, men Mary lyssnade knappt, hon sparkade bara iväg från marken och flög runt huset.

Hon fick fortfarande den speciella känslan av att sitta på en kvast, men den här gången var det annorlunda. Kvasten gick snabbt, väldigt snabbt. Hon tvekade inte en sekund på att hon hade kunnat fånga nyckeln i falluckan på två sekunder med denna kvastkäpp.

Mary blev dock tvungen att avbryta sitt flygande väldigt snabbt, för farbror Remus hade kommit på besök. Hon flög ner till marken och hoppade av kvastkäppen lite snabbt, och sprang rakt in i sin farbrors famn.

"Grattis på tolvårsdagen", sa farbror Remus i ett försök att låta glad. Mary irriterade sig lite på att han alltid lät så nedlåten, men hon förstod att det berodde på Lupins… lilla pälsproblem.

"Tack farbror Remus", sa Mary och avslutade kramen. "Eller ska jag kalla dig professor Lupin nu? Ha-ha."

Farbror Remus log lite. Han visste att det var rätt så liten chans att Mary skulle kalla honom professor Lupin, vare sig de var i skolan eller inte. Remus var Marys lärare i försvar mot svartkonster.

"Jag köpte en bok om trolldryckskonst", sa farbror Remus lugnt och gav Mary boken. "För er nya trolldryckslärare kommer att vara lite… er…" Mary lyssnade. "Jag vet inte om jag får berätta det", sa Remus till sist. Mary suckade. Hon hatade när han sa A utan att säga B.

"Din gudmor vill också besöka dig", sa farbror Remus. "Men… ja…"

Mary suckade ännu en gång. Farbror Remus och "tant Mary" var hennes gudföräldrar. De var i ett förhållande när Mary föddes, men nu var de inte tillsammans längre. De brukade oftast kunna vara i samma rum, men på hennes tioårsdag hade de börjat bråka mitt under födelsedagsfirandet. Så nu betedde de sig som ett par som skilt sig.

En snövit uggla flög förbi och släppte ett brev i Marys hand. Hon öppnade det och läste:

Hej Mary!

Jag och min familj önskar dig en bra födelsedag!

Hur som helst, du vill nog helst vara med din familj under sommaren, men du är välkommen hit, säg bara till så tar vi oss hem till dig med flampulver. Jag vet att ditt trollspö gick sönder, har du fått något nytt? Om inte, kan vi väl träffas i Diagongränden på onsdag eller så? Fred har förlorat sin trollstav också och behöver en ny.

George köpte många Bertie botts bönor till dig, du får dem nog snart, vi skickade godis (och mamma stickade en Weasley-tröja) med Percys uggla, Hermes.

Skicka tillbaka ugglan med ett svar. (Här hade hon ritat en glad gubbe.)

Grattis ännu en gång,

ha det bra!

Ginny

Mary log, sedan så gick hon in i huset och frågade sina föräldrar om hon kunde skaffa sitt nya trollspö i Diagongränden på onsdag, men hennes föräldrar hade tänkt köpa det idag, så det gick inte. Däremot så tyckte de att det var okej att hon spenderade resten av sommaren hos Weasleys.

Så Mary hämtade papper och penna och skrev tillbaka:

Hej Ginny!

Jag är gärna hos din familj, jag kan inte följa med er till Diagongränden, för mina föräldrar tänkte köpa min trollstav och det idag. Men kan ni hämta mig på… torsdag, kanske? Hälsa Ron, George och resten av familjen från mig!

Mary

Sen så gav hon brevet till den vita ugglan, som hoade förtjust innan den flög iväg.

På eftermiddagen så hade farbror Remus transfererat sig hem, och tant Mary var där. Hon hade köpt mycket godis till Mary, så mycket att hon oroade sig att hennes tänder skulle gå sönder av allt socker. Men den tanken viftades bort väldigt snabbt när hon såg att hon köpt Marys favoritchoklad, och en påse chips med "sour cream and onion"-smak, som Mary älskat enda sedan hon var liten. Sådana chips fanns ingenstans i trollkarlsvärlden, så Mary hade inte kunnat äta sådana under hela sin tid på Hogwarts. Visst så var choklad med pumpa i gott det med, men ingenting slog hennes favoritchips.

På kvällen var varenda lilla chipssmula borta, och all choklad hade ätits upp. Mary kollade på TV, hennes pappa skakade bara på huvudet. Till skillnad mot Marys mamma så hade Sirius växt upp i en trollkarlsfamilj, så han hade väldigt svårt att förstå rulltrapporna i affären, och annat liknande. (Vadå, är de alldeles för lata att gå några steg upp eller…?) Och eftersom att Lily blivit uppfostrad av mugglare, så hade Mary fått en lite blandad uppväxt. Om någon bad henne välja mellan mugglarvärlden och trollkarlsvärlden – då hade hon inte kunnat välja.

Mary hade otur när det gällde Bertie Botts Bönor I Alla Smaker, hon fick ofta grus, öronvax och annat oätligt, men nu när hon sagt till George att han skulle bli hennes mentor så var det lite av en skyldighet att äta det godis han köpt till henne. Hon hade kommit på taktiken att ta tre minst bönor samtidigt, då kändes smaken bara konstig, och man fick inte samma springtillhandfatetochspy-känsla. Tvärtom så var det NÄSTANgott.

Peter fick ett utbrott när Lily försökte förklara att hon inte kunde spela spel med honom just då, som vanligt. Marys lillebror var lite… speciell. Hon oroade sig lite vad som skulle hända när han började på Hogwarts.

Harry satte sig i soffan bredvid henne, och tog en hel handfull bönor, sedan så stirrade han länge på färgerna.

"Tror du att den här kan vara jordgubbssmak?", frågade han Mary. "Eller är det blodsmak?"

Mary stirrade på bönan. Den var mörkt röd.

"Svårt att avgöra", sa hon. "Kan jag få den där svarta, det är säkert peppar."

"Varför skulle du vilja ha pepparsmak?", frågade Harry, men gav henne bönan i alla fall.

"Kände för det", sa Mary och svalde bönan snabbt.

Sedan så satt de i tystnad och kollade på Scrubs. Harry somnade efter ett tag, men Mary lyckades hålla sig vaken. Men när House of Wax skulle börja ungefär vid klockan tre på natten så somnade hon med.

Trots komplikationerna med hennes gudmor, gudfar, och Peters utbrott för små anledningar, så älskade Mary sin födelsedag.