En nattsvart natt i början på maj vankar Hagrid av och an i sin stuga. Han är orolig. Någonting står inte rätt till. Fang har verkat rädd hela dagen. Han rycker till vid minsta ljud.
För sjutioelfte gången kollar Hagrid att dörrhaspen är ordentligt på.
Under dagen har mystiska saker hänt runt stugan. Redan vid frukosten såg han någonting i skogen som inte borde vara där. Vid lunch såg han samma sak igen. Problemet var att han inte visst vad "samma sak" var. Han ville inte berätta det för någon. Tänkte att de skulle tycka att han spårat ur. Sen vid tedags såg han det för tredje gången. Nu såg han vad det var, men han trodde inte sina ögon. Det var en rävárumpa, en blekfet rävárunpa till på köpet.
Hagrid har bara hört talas om dem. Små räliga kryp vars främsta byten är baselisker. De är nämligen immuna mot baseliskens dödsbringande blick.
Allt detta gör Hagrid nervös eftersom det inte finns några rävárumpor om det inte finns baselisker.
Till slut står han inte ut i stugans värme längre. Han måste öppna ett fönster. Han gör så och plötsligt träffar något hårt dörren. Han tittar skrämt dit. En ny dunk och dörren flyger upp.
Det sista Hagrid ser innan han faller död till marken är ett par gula baseliskögon i tvärdraget.