Under nattens himmel
Det var en kal vinternatt när han dansade i fullmånens strålande ljus. Mörkrets skuggor steg fram och smög genom den frusna gläntan. Världen var stilla; hans steg på den istäckta bassängen var ljudlösa. Hans klingande skratt hörs bara av vinden. Kölden målade hans kinder röda. Vitt hår och en ljus hud; ett ansikte med blå ögon. Jack Frost log mot nattens ljusrika himmel. Ett täcke med otaliga stjärnor.
Furornas friska lukt påminner honom om jul. Snart efter höstens färgrika löv hade fallit bort och dagar hade blivit korta började barnen räkna dagar till vinters fest. De skriver brev till julgubben och dekorerar julgranen med härliga dekorationer och en gyllene stjärna som placeras på toppen. På julafton firas och tillbringas tid med familjen. Livet på rutans andra sida ser bättre ut.
Några år tidigare – han minns inte precis hur många – hade han först hört om St. Nick, om mannen som bringar mirakel och klappar till barn jorden runt. Ivrig och berusad om glädje hade Jack vandrat runt byn och kikat in i husen genom fönstren. Vilket fängslande var det som han såg! Den höga dekorerade julgranen med en tussen ljus på sina gröna kvistar och färggranna strumpor som hade hängts på spisens kant. Bredvid den varma elden hittar han en platta med sju småkakor och en glass mjölk vilket förvånar honom.
Nästa julafton faller han i sömn under skogens högsta gran med ett brett leende. På kvistarna har han hängt upp knyckta röda band. Tre ljuslösa ljus har satts på snötäckta grunden. Till och med har han stulit nio tjocka småkakor från byns bageri. Ett brev har han inte kunnat skriva; han har aldrig lärt sig läsa.
Han vaknar till en dimhöljd julmorgon. Småkakor har ingen rört och vinden har rivit bort banden. Snön har begravt ljusen. Då gråter Jack Frost.
Han är ensamt i den här stilla världen före morgonen. En kal kyss på hans näsa överraskar honom. Vita flingor faller på hans axlar. Det snöar.
Ljuset stiger up bakom horisonten. På morgonen leker barnen i vinterns första snö.