MRC / Tragiskt – eller hur.

By Smargden

Förord med en del förklaringar, nu betydligt krympt mot vad den var inledningsvis.

—

Tyvärr finns det alltför många öden som påminner om Harry Potters, åtminstone hur han har det på Privet Drive nr 4.

Vad man kan säga om hur en ung pojke borde reagera där är väl som många andra också gör — de rymmer hemifrån.

—

Beaktar vi hur magivärlden kan tänkas fungera så har vi den hemliga sidan som kallas 'de onämnbara'. Jämför vi med många länders hemliga sidor så finner vi ofta två eller fler OLIKA hemliga grupperingar. Som jag skriver på svenska så kan vi titta på möjliga svenska hemliga grupperingar — genom åren.

—

Här fanns inledningsvis en ganska omfattande beskrivning av hur säkerhets och informations-hantering kan gå till. En del material hämtades ur svenska historiska (öppna o-hemliga fakta). Men av flera orsaker har de tagits bort.

—

Tillbaks till Harry Potters värld. Alltså Magi på Harry Potter-vis kan finnas, ett helt samhälle med personer med olika 'magiska' förmågor. Andra världskriget och de hemska saker som förekom då — spillde över på magivärlden — det kan vi läsa om i JKR's böcker. Likaså kan vi läsa där att magiska ministern har direktförbindelse med den omagiska PM.

Noteras bör att Amerikanska 'hemliga' krigsavdelningen hade en operativ gren av sin paranormala sida där bland andra "Ingo Swan" förekom. Han var erkänt duktig på 'RW'. Han kunde se platser han inte fysiskt fanns på. Avdelningens verksamhetsinriktning läckte ut några saker ur verksamheten, och tvingades lägga ner då avdelningen och de som stödde den förlöjligades, den totala sanningen om deras kapacitet bedömdes vara för viktig att offra sekretessen, så de lades officiellt ner — men bakom kulisserna ombildade de sig.

(Även här är text struken.)

Finns magi i någon form – ala – Harry Potter-världen? — Förmodligen är svaret. — "JA."

Det ger oss insikten att det borde vara realistiskt att anta att det inom den omagiska världen finns en politisk acceptans för att inte skapa ännu ett krig, som påminner om inkvisitionens dagar. Dessutom vet många i politisk ledningen vilka som hör hemma i familjer som är, eller kan tänkas vara, familjer med magiska möjligheter. Liksom att den hemliga militära leningen sannolikt har dragit nytta av de magikunniga personernas möjligheter.

Vi måste tänka på att de som får acceptans till Hogwarts har en magikunnighet som är över en viss gräns, det borde då finnas de som har förmåga men att den är lägre. Samt att det finns de som utbildar sig i hemlighet.

Alltså mitt antagande för den story som följer är att det finns följande grupperingar i det som jag kort kallar England med avser Storbritannien.

A — Magiska ministeriets vanliga gruppering, med skolning på Hogwarts.

B — De som inte fått acceptans till Hogwarts, de som kallas 'squibs, på engelska' men också de med svag förmåga utanför magisamhället.

C — De som utöver att de ingår i grupp A & B jobbar inom DoM.

D — De personer som inte är kända inom grupp A & B, men som finns och arbetar som 'omagiska' men har magisk förmåga.

E — Den insatsstyrka av magiska som är på den omagiska sidan, men som inte vill vara känd bland de magiska.

F — Sist men inte minst, de omagiska som känner till de magiska.

— — — — — — — — — — — — — — — —

Denna story börjar egentligen under andra världskrigets tid, men kommer inte att precisera alla detaljer i förväg, möjligen bakåtreferera de detaljer som behövs för förståelsen.

Grunden är dock att en gruppering som har både magiska och omagiska och lyder direkt under den brittiska politiska ledningen, och har samarbete med både polisiära och militära centralledningarna, och inte minst deras respektive underrättelseorgan.

— — — — — — — — — — — — — — — —

1: Prolog

31 oktober 1981 — MRC

Det var med stor lättnad som man noterade att plågoriset Voldemort försvann, men det hade också kostat många av deras agenter livet. Magic Research Centra, hade fortsatt sin verksamhet efter WWII, men fått ett uppsving efter den första nedtrappningen efter kriget — orsaken hette Voldemort.

Den politiska ledningen var ytterst nära att utlösa det nya kriget, PM hade gett MRC order att om inte våldet upphörde per kommande årsskifte skulle commandogrupperna börja rensningen. Det skulle innebära att 6 kvareter av London brändes bort, genom en gasläcka. Bara det att gasen inte skulle vara den vanliga husgasen utan sarin och fosgen, som första insats.

De visste exakt var gränsen mellan sektionerna fanns, första steget skulle vara att evakuera och rasera de egna näraliggande husen därefter skulle rensningen göras. 38 övriga magiska koncentrationer runt om i landet skulle också elimineras så gott som samtidigt. Endast de som godtog en ed att finnas inom den omagiska sidan skulle få ett fortsatt berättigande. Det handlade om att eliminera en parasit, och när en parasit angriper så kan det innebära att delar av frisk vävnad måste offras. När parasitangreppet hade blivit för stort tvingas man skapa en zon som är parasitfri, så offer skulle det få kosta för att vinna kriget.

MRC visste också att inom den magiska världen fanns parasiterna även inne i den styrande eliten, alltså måste eliten bort, när de själva tillät verksamheten att finnas. Att skylla på gasläckor och annat när terroristgruppen hade skojigt höll inte längre. Till årsskiftet — sedan skulle det råda fullskaligt krig mot allt med magi. 387 adresser runt om i landet skulle raderas ut i första angreppet, helt utan förvarning. Bland dem fanns det man menade var den magisidans elit, bland dem fanns terrorister, neutrala, och de som försökte dölja terroristerna för de omagiska, det gjorde dem till medlöpare.

Alternativet skulle vara att öppet berätta om terroristerna och beväpna alla men inte minst tillåta allmänheten att skjuta mot terroristerna. Det hade länge varit ett alternativ man talade om, man att sedan avväpna befolkningen torde vara omöjligt, därför skulle det komma som ett delmoment till utvalda grupper om problemet inte kunde lösas. Kom man till det ställningstagandet skulle alla med mörk kappa och mask räknas som bekämpningstillåtna mål.

Det var fullt naturligt att MRC hade en stor andel av första generationens magikunniga, de var av naturliga skäl tvungna att tidigt välja sida, och efter förtrycket av den unga första generationens magiska på Hogwarts var det valet lätt, med det kunde även familjer till dem komma i fråga.

MEN – den första november 1981, drog alla en lättnades suck. Det var innan krisgruppen lämnade sin rapport. Inget lik betyder att något är fel. En terrorist, även om han är odödlig, vilket hade nämnts av deras spioner, så är han inte osårbar. Och EN skulle man kunna ta hand om, det betydde att när hans anhängare var eliminerade skulle han vara svag. Men nu var han spårlöst försvunnen, möjligen bara tillfälligtvis, de flesta anhängarna fanns dock kvar.

Därför blev det av yttersta vikt att följa upp alla som blev kvar, och hålla nogsam kontroll över dem. Både på den terroristiska sidan, men även på deras motståndarsida.

Det var orsaken till varför två familjer etablerade sig på Privet drive nr 5 och nr 6. En tvärs över gatan från Nr 4, samt en invid det intressanta huset som var nr 4, och egentligen var det en person där, Harry Potter. Han var den enda överlevande från det sista överfallet på deras agentnät.

Hade Sirius Orion Black varit med i MRC, hade de haft orsak att ingripa när han försvann, men han var inte deras, nästan hela hans familj var på fiendesidan, så han var för farlig att ha med, även James Potter var för involverad i magikomplexet. Lily Evans hade kommit med dem och fått order att inte vara aktiv, utan bara i nödfall rapportera in uppgifter, efter att hon gick samman med James Potter.

Hennes sista signal hade kommit minuterna innan hon blev det sista offret, hon hade aktiverat sin minisändare som sände hennes identitetskod med ett SOS, den sändes på kortvåg och signalerade att hennes liv var i yttersta fara. På centralen förstod man vad det innebar, de räknade med att även hennes stolthet Harry hade dött, när inte 'faran är över' kom via samma sändarsystem lite senare. Efteråt fick de veta att det otroliga hade hänt, terroristledaren var borta, och pojken hade överlevt. De hade velat interferera men för mycket stod på spel, deras största uppgift var att förbli okända, och deras agent hade de inte hunnit rädda.

Mapparna över det sovande terroristnätverket växte med åren, de som togs undan var de mindre betydande personer, men allt tydde på att det är ett tillfälligt lugn. Därför bidades tiden inom MRC, politiska ledningen med PM hade flera gånger ifrågasatt MRC's existens. PM hade fått uppgifter från sin partner på magisidan att hotet från Voldemort var eliminerat, medan MRC hävdade att det var ett tillfälligt lugn. PM visste också att MRC måste förbli hemligt även gentemot magisidans politiska ledning.

Tre gånger hade MRC officiellt avvecklats, den officiella gruppen omfattade nu endast 4 personer, de övriga 129 som fanns kvar träffades emellanåt diskret och försökte upprätthålla alla kontakter, men insatser och modern materiel kostade pengar, och de resurserna var knappa.

Däremot hade en sak förberetts länge, Harry Potter skulle tas om hand, men först efter att han hade fått den första kontakten med magivärlden genom Hogwarts. Det var för farligt att rekrytera honom innan han kallats dit. Men det mest vägande skälet var att de ville se hur det utvecklades först.

Det blev tyvärr omöjligt att hitta ett tillfälle att nå Harry utan att väcka misstankar efter det att han hade nåtts av Hogwarts tills han skulle dit. Även sommaren efter första året blev de tvungna att bida tiden och hitta ett tillfälle, men de hittade istället mer saker att gräva i.

Efter Potters hemkomst efter sitt första år på skolan hade MRC fått flera rapporter om att Voldemorts återkomst närmade sig. Bästa informationskällan blev en ny första generationens magikunniga, egentligen hennes far — som redan var involverad sedan tidigare. Hon hade varit i nära kontakt med Potter och hade att berätta, hemma.

Försöken efter Harrys första år verkade omöjliga att närma sig Potter och de förtvinade. Övervakningen av Nr 4 hade länge visat på allvarliga missförhållanden i huset, nu mer än någonsin tidigare. De visste av erfarenhet att det inte lönade sig att blanda in barnavårdsmyndigheten, de kom på besök, saker blossade upp — men föll snabbt i glömska utan att något positivt hände. De visste att någon i maktapparaten blandade sig i, och enda alternativet var rektor Dumbledore.

—

En ny historiedoktrin byggts upp med Dumbedore som huvudperson, genom historien hade det alltid funnits förtryckare och hjältar. Hjältar hyllades, och gavs fina tillmälen och belöningar, men de höll sällan mer än 10 till 15 år, efter det började folk glömma. Enda möjligheten för att ha ett berättigande under längre tid var att ha orsaker till sitt berättigande. Det var när den infallsvinkeln vägdes in som den verkliga bilden började ta form.

För att vara levande hjälte behövs en fungerande fiende. Dumbledores tid borde ha ebbat ut sedan länge, men han gjorde saker för att vidmakthålla sin ställning, efter att han hade besegrat sin tidigare vän, och senare motståndare, Grindelwald 1945.

Dumbledores epok borde alltså ha tonat ut omkring 1960, men redan när Tom Marvolo Riddle började på Hogwarts etablerade Albus Dumbledore ett hat i en elev, den eleven skulle formas att bli nästa hotbild, och Dumbledore lyckades över förväntan.

På det sättet lyckades han hålla sig själv som ärad och hyllad hjälte. Men hans gloria föll när den nya hjälten var ett barn som fortfarande använde blöjor.

Dumbledores metoder hade brister, om man kunde granska dem närgånget. Det syntes redan hur han hade börjat forma unge Harry till nästa motståndare. Dels för att ta av pojken hjälterollen i skrifter, även om han själv måste ta några smällar för att inte misstänkas för att stå bakom skitkastningen. Arbetet byggde på att återställa den egna ställningen. Metoden syntes när man tittade på den, Tom Riddles och Harry Potters uppväxtförhållanden påminde mycket om varandra. Hatet i Potter mot Dumbledore skulle komma när Potter insåg hur han hade tvingats till Dursley's och med det skulle Dumbledore kunna få Potter att angripa honom, och de på hans sida. Efter det var terroriststämpeln klar att användas igen.

En hjältegestalt, som sedan får övergå att vara ett hatobjekt. Dumbledore var på väg att lyckas förstöra ännu några liv. Och MRC hade inte lyckats nå unge Potter med sitt budskap. En del av det berodde på deras magra resurser, och grundorden att inte interferera kunde de inte heller överträda — inte ännu.

—

EOC