Han vaknade med ett ryck. Han lyfte bort draperierna på sin säng och tittade ut. Inget där, alla de andra pojkarna i sovsalen låg och sov ovanligt tyst. Han kollade även ifall det var någon uggla som hade kommit in i rummet men det hade det inte.

"Äsch, det var nog inget." Sade han glatt till sig själv och lade sig ner i sängen igen.

Så var det där igen, känslan av att någonting kallade på hans uppmärksamhet. Hans märke brände plötsligt till som om en blixt slagit ner i det.

"Aj" sade han högt men slog snabbt händerna för munnen.

Han ville inte väcka sina kamrater. Han kände på ärret och visst kändes det att det var annorlunda. Han kikade återigen ut i rummet.Ingen hade vaknat av hans korta skrik.

Han tog sig tyst ur sängen och tog under tystnad på sig sin klädnad, stoppade ner sin trollstav i hölstret vid midjan och gick mot dörren. Ett ovanligt högt gnisslande kom från den när han öppnade. Han tittade en sista gång på sina kamrater som fortfarande sov innan han lämnade sovsalen.

Han smög genom korridorerna så tyst han kunde och väntade vid varje hörn så att han var säker på att ingen kom i nästa korridor. På andra våningen höll han på att springa in i Peeves men ställde sig bakom en rustning tills det att han försvunnit in i ett klassrum och börjat kasta omkring böckerna som fanns där inne. Han gick genom entréhallen och fortsatte ner i källaren. Direkt efter trappan tog han till höger, precis som förra gången. Han hittade dörren som även nu var öppen och gick in. Det var ingen där ännu så han satte sig ner på en av de få stolarna.

Medan han satt där började han fundera på vad det egentligen var han höll på med. Det satt en spegel på väggen och i den såg han en rädd sextonårig pojke. Han tittade på sitt ärr igen. Det smärtade fortfarande i det och han ville helst att märket skulle försvinna. Men det skulle det aldrig göra, han skulle ha det där för alltid som ett bevis på sin dumhet.

Hur kunde han ha trott att han skulle kunna betala tillbaka sina skulder genom att arbeta en gång utan att få betala något för det? Visst, han hade behövt pengarna till begravningen men den han hade lånat av hade ju sagt att det var okej att han fick pengarna och inte behövde betala tillbaka. Varför hade han varit så dum att han absolut ville betala tillbaka så att han sålde sig så lätt som han gjort?

Plötsligt öppnades dörren och en lång och smal pojke kom in, hans vita sliskiga hår lyste lång väg och hans leende var lismande.

"Så du är här, vad bra. Du har ett nytt uppdrag." Sade Draco Malfoy med sin överlägsna röst.

Han tittade med avsky på Malfoy.

"Tänk att någon från er familj skulle arbeta tillsammans med oss, det trodde jag aldrig." sade Malfoy "Jag har faktiskt ändrat uppfattning om dig."

"Det var ju roligt att du gjort det, jag önskar jag kunde säga det samma." svarade han buttert.

"Inte så där nu" Sade Malfoy "Du vill väl få pengar att betala din skuld? Tänk på din mamma."

Där kom det igen, den ömma punkt där Malfoy alltid lyckades få honom att göra det han ville bara för att han så gärna ville betala tillbaka de pengar han lånat till begravningen av hans mamma. Han suckade.

"Vad är det du vill att jag ska göra den här gången?"

Malfoy fick till ett elakt flin.

"Det är teoretiskt prov i försvar mot svartkonster imorgon. Tänk om Potters bläckflaska bara råkade vippa ut över provet precis i slutet." Sade Malfoy så oskyldigt som han kunde samtidigt som han flinade lätt. "Om så skulle vara fallet ligger betalningen på samma plats, bakom statyn på tredje våningen"

Han suckade men nickade och sade "Okej".

Malfoy andades lugnt.

"Bra. Om det misslyckas igen så blir det inga mer pengar och HAN kommer nog vilja ha ett samtal med dig." Sade Malfoy innan han lämnade rummet.

Han suckade igen och gick fem minuter senare ut från källarrummet för att gå och lägga sig igen.