ÖVERSÄTTNING från Harry Potter and the Children of the Future (www . fanfiction . net / s / 2022903 / 1 , ta bort mellanslagen) av Ahja Reyn.

Varning: kommer att innehålla SLASH (man/man - förhållande) gillar du inte det, ska du inte läsa det här.

Jag äger inget, fick bara lust att översätta. Känner du för att påpeka fel, gör det sakligt, tack :)

(och jag ber om ursäkt för alla eventuella finlandismer och liknande fel)

Original: Harry Potter and the Children of the Future av Ahja Reyn

Klassificering: M för språk, sexuellt tema, våld, alternativa livsstilar

KAPITEL 1: ANKOMSTEN

Harry Potter gäspade ljudligt medan han gick ner till Stora Salen för att äta lunch. Fastän bara halva dagen var över, kunde han inte rå för att han kände sig trött. Han gick nu sitt 7e och sista år på Hogwarts, och mellan quidditch, studier, aurorlektioner med professor McGonagall, och försöken att hänga med med vad som hände med Ordern, kände han sig rätt slutkörd. Fast egentligen hade Harry inget emot det hela. Trots alla sina förluster över de senaste åren, förstod han att han kunde skatta sig lycklig för att ha klarat sig så här långt. Så i stället för att sura över saken bestämde han sig för att tränga undan allas död och leva livet, som de skulle ha velat att han gjorde.

"Hey! Harry, vänta lite!"

Harry vände sig om och såg sin bästa vän, Ron Weasley småspringa för komma ifatt honom.

"Ärligt talat Harry! Jag vänder på huvudet för en minut för att snacka med Dean och du försvinner! Inte konstigt att ordern fick fnatt under loven." sa Ron medan de gick ner för de sista trapporna.

Harry skrattade åt det. Det stämde; under loven hade han smugit sig ut ur huset och förbi Mundungus som skulle hålla ett öga på honom. Detta slutade med att Harry blev inkörd i ett hörn av några mugglarbrottslingar skulle klå upp honom och stjäla det han hade. Den tanken glömde mugglarna snabbt då de plötsligt fann sig omringade av halva Ordern med ett antal förbannelser flygande mot sig. Efteråt bestämdes det att Harry skulle hållas vid Grimmauld Place 12 (som i Sirius testamente hade blivit kvarlämnat åt Harry) för resten av sommaren.

"F'låt Ron. Fattade inte att du hade stannat. Jag är väl lite i andra världar med allt jag har på gång." sa Harry då de steg in i Stora Salen.

Plötsligt dök ett barn upp framför dem med ett mjukt 'pop'. De två pojkarna stannade och stirrade ner på den lilla flickan. Flickan vände blicken upp mot dem. Då hon såg Harry med sitt ärr släppte hon ur sig ett litet 'iip!' och sprang iväg.



"Uhm… Ron, jag tror jag är lite mer i andra världar än vad jag trodde." sa Harry då de såg upp igen. Fler och fler barn verkade dyka upp ur ingenstans. De såg alla ut att vara Hogwartselever, men ingen av dem gick att känna igen.

"Jag också, hördu!" utbrast Ron med ögon stora som tefat.

Till och med lärarna vid huvudbordet verkade förvirrade över vad som hände runt dem. Slutligen stod Dumbledore upp och harklade sig. Hela Salen tystnade omedelbart.

"Kan försteprefekterna vänligen komma upp hit? Vi har tydligen saker att diskutera."

Harry vände blicken mot Gryffindorsbordet och såg Hermione Granger raskt stå upp och gå mot lärarbordet. På andra sidan Salen gjorde Draco Malfoy samma sak.

Men, till allas stora förvånad, närmade sig även två andra elever bordet. Salen fylldes omedelbart av viskningar och skvaller. Dumbledore blickade över Salen. Med en viftning av trollstaven fördubblades antalet bord och mat dök upp.

"Ät!" var allt hade sade innan han fördjupade sig i en diskussion med de nu fyra representanterna av elevkåren, tillsammans med de fyra elevhemsföreståndarna.

Harry och Ron bara såg på varann, ryckte på axlarna och gick mot Gryffindorbordet för att hitta en sittplats innan hela bordet var fyllt.

"Hey, se dig för!" utbrast en röst då Ron i misstag slog till någon då han skulle sätta sig ned.

"Vah? Oj, f'lå-."

"Pappa!"

"Uhm… nej?" Ron såg på pojken som om han helt hade flippat.

Harry såg mot dem och funderade på hur hårt Ron egentligen hade slagit till pojken för att få honom att kalla Ron för pappa. Otroligt nog hade pojken de karaktäristiska Weasley-dragen: rött hår och fräknar. Och han liknade något på Ron, med undantag för att hans lockar var nerkammade med gel.

"Du är Ronald Weasley, visst?" fortsatte pojken obesvärat.

"Ja-a..." sa Ron tveksamt.

"Då är du min pappa!" utropade pojken glatt.

Ron såg ännu ut som om han trodde pojken helt hade flippat. Precis då Ron öppnade munnen för att säga det, avbröt Harry honom.

"Ursäkta, men vem är du?"

Pojken riktade uppmärksamheten mot Harry och hans ögon vidgades. "Fanken farbror Harry! Farbror Draco hade rätt! Du skulle kunna vara skolans pulshöjare om du bara försökte! Även utan kändisstatusen!"

Nu var det Harrys tur att se på pojken som om han hade flippat.

"Vad i helvetet snackar du om?" frågade Ron då han äntligen fann sin röst. "'Farbror Draco'? Du kan inte mena Draco Malfoy? Inte en jävla chans att jag skulle göra honom till din farbror!"

Pojken såg på Ron och log. "Du skulle bara veta." Sedan såg han på Harry igen. "Jag antar att det inte har hänt än?"

"Vad har inte hänt?" frågade Harry medan hans hjärna försökte förstå vad som pågick.

"Glöm. Jag är säker på att din son kommer att förklara det åt dig senare. Mitt namn är Mack, förresten. Mack Weasley." Han sträckte ut handen och Harry skakade den förstummat.

"Har… Har jag en son?" frågade Harry rätt tveksamt. Han började genast undra om hans son var inomäktenskaplig eller inte. Han hade aldrig egentligen förväntat sig att han skulle leva länge nog för att hinna skaffa barn, än mindre familj, även om det skulle vara trevligt. Han skulle för all del inte hinna uppvakta en blivande hustru med Ordern och Voldemort i hälarna.

"Japp. Han heter Gabriel, kallas Gabe. Jag undrar var han är…" Mack stod upp och började se sig runt.

"Vänta ett jävla ögonblick!" utbrast Ron plötsligt. "Om jag är din pappa, vem fan är då din mamma!"

"Hermione Weasley förstås. Hey, där är Gabe! Men jag antar att hon för tillfället ännu använder Hermione Granger. Du! Gabe! Här borta!" stod Mack och viftade.

"Her… Hermione? Jag är GIFT med HERMIONE?" tjöt Ron och bleknade så att fräknarna verkade försvinna.

"Ta det lugnt Ron! Det var ju nästan ert öde!" försäkrade Harry.

"Ta det lugnt? TA DET LUGNT! Hur kan jag ta det lugnt då jag ska låtsas GIFTA mig med henne? Vi DEJTAR ju inte ens ännu!" jämrade sig Ron.

Mack vände uppmärksamheten mot sin far. "Du har inte bjudit ut mamma ännu? Du borde verkligen sätta fart på!"

Ron nöjde sig med att blänga på Mack, men innan han hann komma med en kommentar närmade sig en annan pojke dem.

"Hey Mack! Du skulle inte tro… Pappa!" utbrast pojken då han fick syn på Harry.

Harry såg på pojken. Aldrig hade han sett någon som såg lika annorlunda ut. Han var allt annat än ful, bara intressant att se på. Pojkens hår var svart med blonda toppar och hade den där stormsvepta looken, lik Harrys. Hans hy var otroligt blek och hans haka aningen spetsig. Men det intressanta i hans utseende var hans ögon. De verkade bestå av silver med en aning grönt i mitten.

"Pappa? Pappa!" Gabe viftade med handen framför ansiktet på Harry.

Harry blinkade till och slutade stirra. "Vad?"

Mack skrattade. "Han verkar ta hela pappa-grejen mycket bättre än du Pappa."

Ron bara rynkade på ögonbrynen. "Jaså? Du… uhm… Gabriel, visst? Vem är din mamma?"

Gabe såg på Ron som om han hade flippat. "Det finns ingen mamma farbror Ron."

"Va'?" utbrast Ron. "Hur kan det inte finnas en mamma? Du liknar Harry för mycket för att vara adopterad! Är hon död då eller?"

"Farbror Ron, det fanns aldrig nån mamma. Minns du inte?" sa Gabe långsamt.

Mack fnissade. "Gabe, det har inte hänt än."

Gabes ögon vidgades och han släppte ur sig ett tyst litet 'oj'.

"Vad fan snackar ni om? Hur kan det inte ha funnits en mamma?" frågade Ron och sneglade på Harry.

"Tja," började Gabe sin förklaring, "jag har två pappor. Var är Far ens?"

"Han är där borta och pratar med Dumbledore." sa Mack medan han skyfflade in mat i käften.

"Varför det då?" frågade Gabe.

"Han är försteprefekt." sa Mack och ryckte på axlarna.

"… Försteprefekt?"

"Japp."

"Oj jäklar…"

Harry bleknade plötsligt då en våg att skräck sköljde över honom.

"Två pappor?" frågade Ron skeptiskt. "Men då skulle ju Harry vara bög! Han är inte bög! Inte sant Harry!"

Harry ignorerade frågan. "Gabe, vem exakt är det som är din andra pappa?"

"Det är Draco. Draco Malfoy."

Plötsligt fattade Harry vad Mack menade med att det inte hade hänt än. Sedan rullade hans ögon upp i skallen och han svimmade med huvudet i musselsoppan.