Tre
år.
I tre underbara år har de varit
tillsammans.
Älskat varandra har de gjort sen första
gången de såg varandra.
Efter att ha sett varandra
dagligen i sex år så gjorde de äntligen slag i
saken.
Efter sex år i samma klass blev de äntligen ihop
under det sjunde och sista.
De första månaderna var
präglade av osäkerhet och nyförälskelse.
Känslorna
jämnade ut sig och förhållandet blev innerligt och
djup.
Efter skolan flyttade de till en gemensam lägenhet i
Hogsmaed.
Ron började studera till auror medan Hermione blev
lärare i Försvar mot svartkonst.
Hermione
är ensam hemma denna varma julidag.
Ron är på
träningsläger så hon passar på att ha en mysig
helg helt ensam.
Hon ligger ute på balkongen och solar i sin
bikini när hon hör hur det ringer på dörren.
Hon
suckar tungt då hon reser sig.
Dörrklockan fortsätter
att skrika.
Hon blir lite irriterad men skyndar sig.
Hon öppnar
dörren och stirrar chockat på figuren utanför.
Med
handen mot dörrklockan står Harry i ett par shorts.
Men
inte den livsglada och sprudlande Harry hon brukar känna.
Utan
en Harry med blodsprängda, slöjiga ögon och som osar
av whiskey.
- Harry! utbrister hon förskräckt.
Harry
försöker fokusera blicken, något som han finner
svårt.
- Kände för att dricka, mumlar han
otydligt.
- Du känner inte bara för att dricka
Harry.
Något har hänt.
Berätta.
Hans
rödgråtna ögon fylls av tårar medan han tar ett
skälvande andetag.
- Hon stack.
Han tappar kontrollen över
sig själv så tårarna börjar rinna medan han
vacklar till.
Hermione vet inte vad hon ska säga.
-
Harry…, är allt hon får fram.
Hon lägger en
tröstande hand på hans axel och kramar försiktigt om
honom.
Han lutar sitt huvud mot hennes axel som hon känner
blir våt av hans tårar.
- Kom, viskar hon och för
in honom i lägenheten.
Hon sätter honom på soffan
och går ut i köket.
Harry torkar tårarna ur
ögonen.
Hermione kommer strax in igen med en ryckande kopp
kaffe.
Hon ger den till Harry med instruktionen att dricka.
Harry
tittar skeptiskt på henne.
- Har du inget starkare?
Hon
spänner blicken i honom på ett sätt som inte tål
motsägelser.
Han suckar och halsar koppens
innehåll.
Grimaserande över innehållets beskhet
sätter han ner koppen på bordet.
Hermione sätter
sig brevid honom.
- Berätta nu vad som hänt.
- Fem
år.
Efter fem år så sticker hon.
Som om det
inte betytt något för henne.
Jag älskar ju
henne.
Och så sticker hon.
Vad finns nu kvar?
Vad
ska jag nu leva för?
Hermione kramar om honom.
- Harry,
Harry, Harry.
Om hon lämnar dig har hon inte fattat vilken
fin kille du är.
Hon kan inte finna någon bättre
än dig.
- Det säger du bara.
Harry börjar än
en gång gråta.
- Hon är inte värd dina
tårar.
Lavender må ha lämnat dig,
men du kan
få så mycket bättre.
- Den bäste är ju
redan upptagen.
Hermione tittar förvirrat på honom.
-
Ron kan skatta sig lycklig som har dig.
Bättre kan man inte
få.
För första gången är Hermione
svarslös.
Hon rodnar och tittar lite blygt på Harry.
-
Det är sant, säger han och ler desperat mellan tårarna.
Hon
tittar på honom och tar hans ord för vad de är:
desperat fyllesnack.
En ensam tår faller över hans
kind.
Han ler dumt och torkar bort den med handens översida.
Sen
ger han Hermione en försiktig kram.
Hon kramar honom tillbaka
för att ge stöd.
Försiktigt, och utan att
egentligen tänka, vänder han ansiktet mot hennes.
De
tittar varandra djupt i ögonen.
Harry för sitt ansikte
närmare hennes.
Hon kan känna hans varma andedräkt
och värmen från hans läppar mot sina.
De sluter
båda sina ögon och deras läppar möts i en laddad
kyss.
Hur ska det gå? Uppdatering kommer snart. Fortsätt gärna läsa. Och snälla, skriv nån komentar.
