Tre år.
I tre underbara år har de varit tillsammans.
Älskat varandra har de gjort sen första gången de såg varandra.
Efter att ha sett varandra dagligen i sex år så gjorde de äntligen slag i saken.
Efter sex år i samma klass blev de äntligen ihop under det sjunde och sista.
De första månaderna var präglade av osäkerhet och nyförälskelse.
Känslorna jämnade ut sig och förhållandet blev innerligt och djup.
Efter skolan flyttade de till en gemensam lägenhet i Hogsmaed.
Ron började studera till auror medan Hermione blev lärare i Försvar mot svartkonst.

Hermione är ensam hemma denna varma julidag.
Ron är på träningsläger så hon passar på att ha en mysig helg helt ensam.
Hon ligger ute på balkongen och solar i sin bikini när hon hör hur det ringer på dörren.
Hon suckar tungt då hon reser sig.
Dörrklockan fortsätter att skrika.
Hon blir lite irriterad men skyndar sig.
Hon öppnar dörren och stirrar chockat på figuren utanför.
Med handen mot dörrklockan står Harry i ett par shorts.
Men inte den livsglada och sprudlande Harry hon brukar känna.
Utan en Harry med blodsprängda, slöjiga ögon och som osar av whiskey.
- Harry! utbrister hon förskräckt.
Harry försöker fokusera blicken, något som han finner svårt.
- Kände för att dricka, mumlar han otydligt.
- Du känner inte bara för att dricka Harry.
Något har hänt.
Berätta.
Hans rödgråtna ögon fylls av tårar medan han tar ett skälvande andetag.
- Hon stack.
Han tappar kontrollen över sig själv så tårarna börjar rinna medan han vacklar till.
Hermione vet inte vad hon ska säga.
- Harry…, är allt hon får fram.
Hon lägger en tröstande hand på hans axel och kramar försiktigt om honom.
Han lutar sitt huvud mot hennes axel som hon känner blir våt av hans tårar.
- Kom, viskar hon och för in honom i lägenheten.
Hon sätter honom på soffan och går ut i köket.
Harry torkar tårarna ur ögonen.
Hermione kommer strax in igen med en ryckande kopp kaffe.
Hon ger den till Harry med instruktionen att dricka.
Harry tittar skeptiskt på henne.
- Har du inget starkare?
Hon spänner blicken i honom på ett sätt som inte tål motsägelser.
Han suckar och halsar koppens innehåll.
Grimaserande över innehållets beskhet sätter han ner koppen på bordet.
Hermione sätter sig brevid honom.
- Berätta nu vad som hänt.
- Fem år.
Efter fem år så sticker hon.
Som om det inte betytt något för henne.
Jag älskar ju henne.
Och så sticker hon.
Vad finns nu kvar?
Vad ska jag nu leva för?
Hermione kramar om honom.
- Harry, Harry, Harry.
Om hon lämnar dig har hon inte fattat vilken fin kille du är.
Hon kan inte finna någon bättre än dig.
- Det säger du bara.
Harry börjar än en gång gråta.
- Hon är inte värd dina tårar.
Lavender må ha lämnat dig,
men du kan få så mycket bättre.
- Den bäste är ju redan upptagen.
Hermione tittar förvirrat på honom.
- Ron kan skatta sig lycklig som har dig.
Bättre kan man inte få.
För första gången är Hermione svarslös.
Hon rodnar och tittar lite blygt på Harry.
- Det är sant, säger han och ler desperat mellan tårarna.
Hon tittar på honom och tar hans ord för vad de är: desperat fyllesnack.
En ensam tår faller över hans kind.
Han ler dumt och torkar bort den med handens översida.
Sen ger han Hermione en försiktig kram.
Hon kramar honom tillbaka för att ge stöd.
Försiktigt, och utan att egentligen tänka, vänder han ansiktet mot hennes.
De tittar varandra djupt i ögonen.
Harry för sitt ansikte närmare hennes.
Hon kan känna hans varma andedräkt och värmen från hans läppar mot sina.
De sluter båda sina ögon och deras läppar möts i en laddad kyss.

Hur ska det gå? Uppdatering kommer snart. Fortsätt gärna läsa. Och snälla, skriv nån komentar.