Jag tog platsen längst bak i klass rummet bakom de två anabola jättarna, och hoppades på att inte synas.

Det var första dagen på skolåret och jag och min familj har flyttat hit till La Push ifrån Seattle.

De hela började när pappa tyckte att jag och mina bröder behöver se vart vi härstammar ifrån och uppleva vår kultur. Så nu bor vi i farmor och farfars gamla hus i utkanten av samhället.

Mina två äldre bröder Oliver och Henric hittade ganska direkt jämngamla kompisar och började växa avsevärt mycket, jag som trodde att de båda nästan växt klart men så var det tydligen inte. Nu är de lika stora muskelberg som sina vänner och de är bara ute och ränner hela tiden.

Carl däremot min tre år yngre bror har de lika svårt som jag att hitta nya vänner, i början av sommaren så brukade vi spela ut ett tv-spel nästan varje dag. Annars brukade vi ta cyklarna och dra ner till stranden och bada.

De hände då och då att vi mötte det anabola gänget som jag och Carl kallade Oliver och Henrics gäng.

Men när sommaren ledde mot sitt slut började även Carl förändras han växte i rapid fart. Så en dag fick han ett raseri utbrott medan vi spelade tv-spel och stack ut i skogen, och nu är han jämt med Oliver och Henric.

Så nu är det bara jag som är normal i familjen. Nä, men det brukar bli lite tråkigt om kvällarna när de äter hemma hos Emily och Sam.

Jag rycker till när Mr. Brown kom in i rummet och börjar uppropet. Det var som att vara på dagis igen.

Melody Wolfe? Frågar Mr. Brown och såg sig runt i rummet.

Jag pressar fram ett ljudligt JA mellan mina tänder.

De två muskel bergen framför mig vänder sig om flinar, jag ger dem ett så surt uttryck jag kan och de bara flinar ännu bredare. Så jag smäller handen lite lätt i bordet och då vänder de sig om för att missa mitt ojande över hur ont det gör i handen.

Tiden kryper fram och när det äntligen ringer för lunch. Tar jag min väska och går sakta mot skolans cafeteria.

Jag tar lite sallad och kyckling, betalar och går och sätter mig i hörnet på ett stort tomt bord. Jag fiskar upp biologi boken och slår upp kapitlet om människans fysiologi.

Jag märker inte ens att jag har sällskap förens:

Hej lillan, Henric rufsar mig i håret. Och jag försöker lamt kamma till håret igen medan jag fortfarande är fast i boken.

Då drar någon ifrån mig boken och jag ska precis skrika något förolämpande åt Henric när jag tittar upp och märker att bordet är fullt med anabola, övervuxna pojkar. Alla med överfulla tallrikar med mat.

Vad vill ni med att smyga er på mig? Och ge tillbaka min bok är du snäll! Jag tittar anklagande på Henric som sitter bredvid mig.

Det är bara du som är väldigt ouppmärksam och vad är det som är så intressant med den här? Svarar han nonchalant och vrider och vänder på boken.

Tja du vissa vill inte vara en övervuxen tjockskalle för resten sitt liv, pröva läsa en bok själv får du se att du kanske kan lära dig något vettigt! Eller just det ja du kan ju inte läsa så det blir nog svårt.

Jag märker att min hand har börjat skaka av ilska och om det inte varit för att han varit så fruktansvärt hård hade jag slagit till honom hårt på armen.

Men ta det lugnt lillan inge illa menat men försök kontrollera ditt humör snälla. Han ger tillbaka boken medan klappar han mig lite lätt på ryggen.

Jag märker att de flesta runt bordet har slutat äta och börjat stirra på mig och min skakande hand, jag känner hur rodnaden börjar spridas över ansiktet.

Så jag böjer ner blicken mot min skakande hand. Skakningarna avtar sakta men jag ser i ögonvrån hur Henric sänder en orolig blick till en av de mest övervuxna pojkarna.