Jag äger inte Harry Potter.

"Fred och jag hade planerat att dö samtidigt när vi var små. Precis som att vi föddes samtidigt skulle vi också dö. Men när vi blev äldre och förstod att det inte var så att tvillingar inte dör samtidigt så sa vi ändå att vi skulle dö gamla, lyckliga och skrynkliga. Fast tiden gick och Voldemort växte sig starkare och man fruktade hela tiden att bli mördad så sa vi att vi skulle dö som Farbror Fabian och Gideon. Men vi skrev ändå ett tal som vi skulle läsa på varandras begravningar om det nu blev så. När vi skrev de här talen så skrattade vi bort det efteråt och sa att vi inte skulle bli mördade av Voldemort. Innan slaget på Hogwarts så la vi talen på köksbordet och vi bestämmde att vi skulle elda upp talen när vi kom hem, men bara om båda kom hem. Därför sak jag nu läsa Freds tal."

"Kära församling!

Som ni vet så sitter jag inte ibland er men jag lovar att vara med er ändå. Jag ber er alla att inte deppa ihop för ni ska veta att jag alltid kommer att finnas med er, trösta er och få er att skratta även fast jag inte har en ren existens.
Jag vill tacka Argus Filch för den underbara tid vi kände varandra och även Harry Potter som gjorde mina sista år i livet till ett riktigt stort himmelrike. Fast så klart vill jag framför allt tacka min mamma, Molly Weasley, som jag var tvungen att dela med mig av till sex andra, men hon älskade mig ändå lika mycket. Glöm inte att fortsätta älska mig lika mycket som förut, bara för att jag inte syns.
Jag vill också säga att ni inte ska få en pinsam tystnad när jag nämns. Jag vill att ni ska prata om mig och det ska förhoppningsviss få er på humör igen.
Kom ihåg mig som Fred, pojken som gjorde allt med sin bror men ändå hade ett eget underbart liv. Kom ihåg oss som Fred och George, George och Fred och Greg och Forge men även Fred eller George, två människor som vill bli ihågkomna som en egen person.

Tack ska ni ha för att ni kom så många och att ni inte klädde er i svart.

Jag finns alltid,
Fred

R&R, tack.