Wohooo! Min första fanfiction på Svenska :DD

Midori: Grattis! *klappar händerna*

LG: *Bugar* Tackar, tackar och jag hoppas att dem som läser denna fanfiction kommer att tycka om den~

Midori: För annars... får dem akta sig när dem sover *J*

LG: -.-'' du kommer alltid köra med den eller hur?

Midori: Jepp :3

Varningssaken: LillGrodan äger inte serien Naruto, hon äger inte heller karaktärerna. Hon äger bara själva berättelsen och de ofödda barnen :D

PROLOG

– UZUMAKI NARUKO VAD I HELA FRIDEN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED? Hördes en mans röst skrika igenom den mörka skogen. Mannen, som var vithårig såg riktigt förbannad ut där han tittade på en person som var en bit ifrån honom. Flickan, som var blond, tittade upp på honom och log osäkert.

– Tränar Ero-senin, eftersom du vägrar lära mig något, sa hon till den vithåriga mannen. Den vithåriga mannen, som flickan, Naruko, kallade för Ero-senin tittade strängt på henne.

– Kanske för att du inte är i läget för att varken träna, sa Ero-senin, som egentligen hette Jiraya, till sin Guddotter.

– Vadå inte i läget...? Sa den blonda flickan, Uzumaki Naruko, surt till honom.

Jiraya blängde på henne innan han snabbt tog tag i hennes arm och tvingade henne att sitta ner för att än en gång skälla ut henne.

– Naruko, du är bara 14 år gammal men du väntar redan tvillingar. Detta skadar din kropp väldigt mycket och om du tror att träning kan göra allt bättre så har du fel unga flicka. Träningen sliter bara på din kropp och det betyder att dina chanser att överleva dina barns födsel blir allt sämre och sämre för varje gång du tränar och det vet du…

Naruko suckade och började ointresserat leka lite med gräset som var framför henne. Hon visste redan om allt de här. Både Jiraya och Tsunade hade gått igenom det med henne när hon hade fått meddelandet att hon var gravid med tvillingar. Men att ta ifrån det hon älskade? Dem hade helt enkelt gått för långt. Träning skadade varken henne eller hennes ofödda tvillingar, det visste hon redan, eller snarare sagt det kände hon. Hon log vid tanken på att hennes ofödda barn gillade träning. Dem kanske, precis som hon villa bli bra ninjor och kanske till och med få samma dröm som henne, att bli Hokage.

Naru log förväntansfullt och lade sin hand över sin mage. Hon hoppades att allt skulle bli bra. Att hennes tvillingar skulle komma friska till världen. Att hon skulle bli en bra mamma till dem. Att dem skulle se ut som henne fast hon ville att dem också skulle se ut som deras pappa. Att barnen aldrig skulle fråga vem deras pappa egentligen var eller vart han var. Om dem gjorde det skulle hon alltid ljuga för dem och säga att han dog innan dem föddes. Hon skulle aldrig, aldrig i hela deras liv berätta sanningen om deras pappa. Hon kunde helt enkelt inte göra det, säga vem han var, kanske på grund utav hur mycket han hade sårat henne. På grund av att han lämnat henne efter den där natten dem haft tillsammans.

Hon tittade sårat ner i marken när hon tänkte tillbaka till natten, deras natt...

FLASHBAAAAACK

Knack! Knack!

Naruko öppnade dörren och tittade ut på den mörkhåriga killen som stod utanför dörren. Han var genomblöt och blicken han gav henne gjorde att hon steg åt sidan för att släppa in honom i huset. Han steg in i huset, men efter att hon stängt dörren efter honom tog han tag i hennes armar och drog henne intill sig.

– Naruko, viskade han hest innan hans läppar mötte hennes.

Hjärtat slog en volt i bröstet på henne och hon besvarade kyssen och stängde långsamt ögonen och drog sina armar runt hans hals. Vattnet droppade ner på hennes armar och hans tröja hade redan blött ner hennes där de stod omslingrade, men hon brydde sig inte. Hon ville ha honom. Hon ville ha honom nu. Innan allt var försent och han kanske blev tagen av någon annan.

Han tryckte upp henne mot väggen och hans händer letade sig in i hennes tröja. Värmen spred sig inne i henne när han rörde skinnet på hennes mage.

Hon stönade lågt till när hans hand drog sig uppåt mot hennes bröst. Med andra handen drog han bort hennes tröja och sedan sin egen. Hennes händer letade sig neråt hans rygg och lade sig tillrätta vid överkanten av hans byxor.

Hon avbröt kyssen och andades tungt och tittade upp på honom.

– Jag behöver dig, viskade hon mellan andetagen. Han log mot henne och drog snabbt med henne till hennes sovrum där han försiktigt sänkte henne ner i sängen.

– Är du säker? Viskade han hest i hennes öra. Hon bet sig i läppen och nickade. Hon var säker, säkrare kunde man inte vara.

Han log lite och sänkte sina läppar mot hennes hals och började bita och suga i den. Hon stönade och bet sig i läppen för att inte släppa ut några fler ljud.

Han höjde sitt huvud och tittade ner på henne och log.

– Låt mig höra din röst, jag vill höra din röst, sa han och med dem ordet släppte hon taget om sina läppar med sina tänder innan han sänkte huvudet igen och slickade henne från halsen ner till hennes högra bröst.

Hans ena hand drog snabbt av henne, hennes shorts medan den andra knäppte loss hennes BH. Medan han gjorde det knäppte hon upp och drog av honom hans egna byxor och sedan hans kalsonger. Hennes blick vandrade ner till hans hårdhet (xD) och hon bet sig lite i läppen innan hon tog tag i den med sin högra hand och började "pumpa". Han stönade lågt till och drog av hennes trosor och tittade sedan hungrigt på henne.

– Jag vill vara inuti dig. Jag vill vara inuti dig nu, sa han hest och tittade frågande på henne. Hon bet sig lite i läppen och nickade sedan. Nu eller aldrig! Tänkte hon. Hon skulle nu förlora sin oskuld till killen som hon älskade, älskade av hela sitt hjärta.

Hon släppte taget om hans hårdhet och han täckte hennes läppar i en passionerad kyss innan han långsamt gled in i henne.

Smärtan fördes igenom hennes kropp när han gjorde det och hon kände hur tårarna rann nerför kinden. Hon släppte taget om kyssen och stönade till. Han var stilla, så att hon kunde vänja sig vid honom.

– Du... Du kan röra dig, fick hon fram och han började långsamt röra sig.

In, ut, in, ut var det. Hon stönade varje gång han tryckte sig in i henne, längre och längre in hela tiden. Det gjorde ont, men efter ett tag kunde hon känna den där känslan som det stod om i skrollar och det som Kakashi-sensei hade berättat om. Det kändes skönt och hon tänkte inte ens på att dem hade glömt kondomen.

– Naru... Naru… NARUKO! Utbrast han när han kom i henne. Hon bet sig i läppen med hans namn smet sig mellan hennes läppar när hon själv kom (?).

Han kollapsade bredvid henne och gav henne en snabb kyss innan han log mot henne. Hon log svagt tillbaka innan hon långsamt slöt ögonen och for in i drömmarnas värld.

När hon sedan vaknade morgonen därefter var han inte där. Platsen han legat på var tom och det kändes kallt. Ett tag efter hörde hon Sakura berätta att han inte längre fanns kvar i staden och att dem skickat folk för att ta honom tillbaka. Men dem kom inte tillbaka med honom, dem kom ensamma. Han kom inte tillbaka till henne.

Den mesta dels av tiden tills hon själv lämnade staden så grät hon. Hon grät efter honom, ville ha honom tillbaka i sitt liv. Men han skulle inte komma tillbaka. Sasuke Uchiha skulle aldrig komma tillbaka i hennes liv igen. Eller det var i alla fall vad hon trodde...

Le fini~

LG: Jag rodnar fortfarade O/O

Midori. För att du skrev en sexschen som Shimu skrattade åt?

LG: Jaaaa~ /

Midori: *suck* Snälla ge den lilla Grodan några rewievs så att hon inte börjar gråta också =_=