Harry Potter och Halvblodsapelsinen
- Vad ska det här förreställa sa du, Neville? sa Snape kyligt och svepte med handen över Nevilles kittel.
- Jag sa grått tyvärr, inte grisfärgat.
Neville såg upp på Snape med en rädd blick. Vad skulle han göra? Men Snape gjorde ingenting annat än att fånga upp den rosafärgade drycken i en glasflaska. Harry stirrade misstroget på honom. Nyss hade Snape tömt hans egen kittel som var betydligt gråare än Nevilles men sände ut en stank som av sopor. Vad var det som plötsligt hade fått honom att acceptera Nevilles trolldryck? Såvitt Harry visste tyckte han inte mycket mer om Neville än han tyckte om Harry. Ron flämtade till bredvid honom och Harry såg upp.
Snape gick nästan muntern fram till katedern och verkade inte ha märkt vad som förföljde honom. Det var nämligen en stor, knottrig apelsin som susade rakt in i Snapes flottiga bakhuvud som en dunkare. Alla i fängelsehålan stirrade då Snape vacklade till och vände sig om. Ett krasande ljud talade om för dem att glasflaskan i hans hand hade gått sönder. Hela hans hand var täckt av en rosa vätska och krossat glas. Men han reagerade inte på det utan stirrade som förhäxad på apelsinen som nu otåligt guppade i luften. Den la sig till rätta i hans andra, fria hand. Han stod blickstilla med ett uttryckslöst ansikte i flera sekunder. Sedan började han skaka på handen. Eleverna viskade upphetsat då Snape allt våldsammare försökte bli av med apelsinen genom att dunka handen mot en bänk. Han morrade.
- Jävla apelsin.
Harry stirrade på honom och bytte undrande blickar med Ron och Hermione. Vad sjutton var det här? Neville såg alldeles förstenad ut över vad han hade gjort.
- Håll käft! Det spelar visst roll! vrålade Snape och sjönk ner på knä. Han dunkade handen, som blivit orange när den vävts samman med apelsinen, om och om igen mot golvet. Han fortsatte med det i säkert tjugo sekunder, alla andra var dödstysta.
Plötsligt öppnades dörren med ett ljudligt knakande och alla utom Snape sig emot den. Där stod Filch. Ytterliggare sekunder tickade förbi medan Snape dunkade handen i golvet, den såg nu ut som en enda hård, orange boll.
- Filch! vrålade han. Ta den här... idioten och straffa honom!
Han slängde med sin rosafärgade hand åt Nevilles håll. Hermione flämtade till.
- Piska honom, häng honom i taket, vad som helst! Halvblodsapelsiner Filch, HALVBLODSAPELSINE!R! vrålade den galne Snape.
Filch stirrade ytterst förfärat på honom och rusade mot Neville. Han försökte gömma sig bakom sin kittel, men utan resultat. Filch, som fortfarande såg bortkommen ut, drog med honom ut ur fängelsehålan. Hermione släppte allt hon hade för händerna och rusade efter dem. Harry och Ron tvekade inte, de kunde inte låta Filch piska Neville. Så Harry sprang. Ut ur klassrummet, genom labyrinten av fängelsehålor och in i korridoren som ledde till Filch kontor. Flera gånger fick de hoppa undan för rullande apelsiner som bara verkade ha ett enda mål: Snape. Harry hann inte tänka på att det var konstigt, han hann inte tänka på vad som hade hänt, förrän de var framme.
Från den stängda dörren hördes olycksbådande svischljud, utan skrik eller ens jämmer. Hela tiden samma dova dunsar. De försökte förtvivlar få upp den låsta dörren. Hermione riktade sin trollstav mot den och skrek "alohomora". Alla tre fick en chock när den öppnades.
Golvet var fullständigt täckt med blod. Nevilles kropp var söndersliten i bitar och överallt rullade stora apelsiner omkring. Filch höll en stor piska i handen och tittade upp när de kom in. Han såg inte längre mänsklig ut.