Inledning.
Det var för en gångs skull relativt tyst uppe i uppehållsrummet. Mycket berodde på att klockan var sent gången och bara de flitigaste eleverna var fortfarande uppe, tampandes med sina studier.
En penna slogs tankspritt mot det nedkluddade anteckningsblocket undertiden som en fjäder sattes tillbaka i sitt bläckhorn.
"Steph, kan du påminna mig varför vi går i Ravenclaw?"
"För att vi har stor potential, antar jag." Stephanie slutade leka med pennan och såg in i gröngula ögon som misstroget mötte hennes blick.
"Men om jag inte vill använda denna potential då?!" Aarin hade flyttat på sin halvfärdiga uppsats och lade sig nu demonstrativt ned på bordet. "Varför är inte Wade här och hjälper oss med historiauppsatsen?" muttrade hon sedan tjurigt.
"För att han är bög." svarade den äldre flickan reflexmässigt, men hon ändrade snart sitt svar. "… och för att han redan har lämnat in den och lade sig tidigt ikväll."
"Var det inte du som skulle sluta med det där?"
"Jo, jag vet. Men det är svårare än du tror!" försvarade sig Stephanie, dock lät hon inte speciellt övertygande. "Seså, om vi hjälps åt nu borde vi hinna klart på mindre än en timme. Skriv vidare nu."
"Jag kan då inte se att du skriver." Aarin hade ingen lust att fortsätta plugga, speciellt inte när Stephanie lät som hennes mamma.
"Jag skriver som vanligt mina kladdar med blyerts, min fjäderpenna kladdar så om jag inte anstränger mig."
"Det är för att du är dålig." retades Aarin med ett pillemariskt leende, men hon tog åter igen upp skrivandet.
"Är jag inte alls! Jag är bara ovan efter sommaren, det är allt." Minen som Stephanie fick till svar fick henne att nästan seröst vilja trycka ned sina pergamentsrullar i sin bästa väns hals. Nästan.
Tystnaden lade sig över dem när de åter gick till sitt studerande, men de såg allt mer skeptiskt mot varandra när de tillslut var de sista kvar i rummet.
"Du, vad sägs som att lägga sig nu och skriva av någon utav de andra innan lektionen imorgon?"
"Bästa idén jag hört på hela dagen!" svarade Stephanie och rafsade ner alla sina papper i sin skolväska som stod intill deras bord.
"Well, klockan är cirka två på morgonen så du lär får höra fler smarta uttalanden denna dag." inflikade Aarin och följde efter sin vän mot trappan till deras sovsal.

Så förberedda man kunde ha förväntat sig utav dem begav sig de två eleverna till sin lektion nästa morgon. Det krävdes en del charm och några askar choklad, men de fick in uppsatsen i tid. Efter att de gett den till professor Binks med varsitt stort leende på läpparna började de söka efter sin käre vän. De hade inte sett honom vid frukosten och då uppsatserna skulle rättas idag hade de ingen lektion, de hade alltså ingen aning om vart han kunde vara.
De fann honom nere på tredje våningen, omgiven utav Gryffindorelever som precis börjat sitt fjärde år.
"Han är helt otrolig!" suckade Stephanie och slängde med huvudet för att få luggen ur ögonen. "Övargav han oss för den där lilla saken?"
"Nja, killen ser inte ut som hans typ, snarare ett tidsfördriv." Aarin studerade killen Wade nu lagt armen om, hans leende verkade smälta rakt igenom den yngre killen.
"Vad oanständigt! Och nu tycker jag att han har lekt färdigt för stunden, WADE!" Den längre killen med sandgult hår slängde en blick åt deras håll, för att sedan ignorera dem totalt.
"Men vad i helvete!?" morrade Aarin stött. "OI, WAAAAADE!" ropade hon ut över korridoren, vilket resulterade i flertaliga blickar från de andra eleverna.
Nu nickade deras vän åt skaran och gick lugnt fram mot de två väntande tjejerna. Precis innan han kommit fram till dem vände han sig om och gjorde en enkel gest mot en utav killarna och Stephanie tycktes uppfatta de tysta ord han gjorde som "Call me."
"Wade?" Hon såg misstänksamt mot honom.
"Ja?" Han log och gav de båda en klapp på axeln.
"Vet du ens vad en telefon är?"
"… Nej?" Han såg oförstående på sin rödhårige vän.
"Varför gjorde du då sådär!?"
"Jag tyckte det såg sexigt ut när du gjorde så förut." Wades svar fick Aarin att vika sig utav skratt.
"Man jag har en telefon, det är skillnad!" försökte Stephanie klargöra, men Wade viftade enkelt bort det.
"Men det blir en utmaning för dem, så får jag se hur motiverade de är!"
"Kom nu, donjuan. Vi måste skynda oss om vi ska hinna träna till quidditchuttagningen under håltimmen." Aarin grep tag i Wades öra innan han hann protestera om fler romanser och drog med sig honom mot den stora porten, men hon släppte snart och de gick alla tre sida vid sida på väg mot planen.

Hejsan, kära läsare!
Detta är då alltså inledningen på min nya fic om dessa tre tokstollar. Hoppas att ni kommer uppskatta den. :D
I kapitel I kommer jag skriva ur Stephanies synvinkel, sedan får vi se vem som kommer efter det. I denna får man in liten inblick i de alla tre, tänkte att man lättare skulle se karaktärerna så, nu kommer ni få lära känna dem på djupet.
Denna fic är inte en utav dem där karaktärerna träffar Harry Potter och hjälper honom i hans kamp. De må kanske möta honom, vem vet? Men jag tvivlar på att de kommer bli så involverade, men vi får se, man vet aldrig riktigt vad de kan hitta på! I alla fall, detta kommer mera vara om deras liv, kanske inte en spännande kamp mot ondska, utan en kamp mot oförstående lärare, växande läxberg, kärlek, ovänner och finnar!
Hahaha nej, men nog kan man hitta tillräckligt med äventyr i tre ungdommars liv, speciellt nu när de står på gränsen till vuxenlivet och går i skola där allt kan hända...

Love Mello.