Det här är tänkt att bli en berättelse i flera kapitel, hur lång den blir vet jag inte än. Det här kommer bli det första längre jag skriver, så kommentera gärna och säg vad ni tycker.
Draco sträckte på sig och reste sig upp. Han gick till garderoben och valde ut en mörkgrå klädnad. Idag var en viktig dag och han ville visa sig från sin bästa sida, oavsett hur dagen skulle sluta. Han gick fram till spegeln och tog upp en kam. Han startade vattenkranen, blötte kammen och kammade sitt silverblonda hår bakåt. När han var nöjd med hur håret låg lade han tillbaka kammen och gick ner till den stora salongen.
Husalferna visste vad deras herre krävde och frukosten stod redan framdukad när han kom ner. Dagens upplaga av the daily prophet låg bredvid juicekaraffen på bordet.
Draco satte sig ner på stolen, bredde ett rostat bröd och vecklade upp tidningen. Fösta sidan pryddes av en bild av honom. Klädnaden val välstruken, håret bakåtkammat och det bleka ansiktet låst i en lagom blandning av hånfullhet och likgiltighet. Draco på bilden visade inget som helst intresse för läsaren utan fokuserade istället blicken på något utanför bilden. Han läste artikeln:
Den siste Malfoy till rättegång
Dagens rättegång anses av många vara en av de mest extraordinära på mycket länge . Den åklagade är ingen mindre än den yngste medlemmen i klanen Malfoy. Som ni tidigare läst åklagades föräldrarna till den nu anklagade, Lucius och Narcissa för mordet på ett flertal mugglare samt för att ha utfört samtliga av de oförlåtliga förbannelserna på ett flertal magiker under kriget. Båda dessa dömdes till tolv år i Azkaban för sina brott. Nu är frågan om deras nu anklagade son följer sina föräldrars fotspår och hela klanen Malfoy förenas i Azkaban eller om dagens rättegång ger honom ett annat öde. Läs mer sid 3-5 samt 7.
Draco kände en sur smak i munnen och sköt tidningen ifrån sig. Han kände inte för att läsa den idag trots allt.
Slytherinaren hade vetat att the Daily Prophet skulle gotta sig i situationen ända sedan kriget hade tagit slut. Malfoys hade varit en högt uppsatt familj, och de var på krigets förlorande sida. Det kunde inte bli annat än förstasidestoff.
Före rättegången mot Lucius och Narcissa hade reportrarna på the Daily Prophet hängt utanför huset dag och natt. Det var enbart århundradens försvarsförtrollningar, samt ett par otrevliga nya som höll dem utanför. Ingen i familjen Malfoy hade lämnat huset på en månad och tidningarna hade frossat som galningar i konspirationsteorier om vad som hände innanför väggarna på den stora herrgården. Den mest utsvävande av tidningens teorier innefattade keltiska riter och kannibalism, som om en Malfoy skulle göra något sådant. Sanningen om vad som faktiskt hänt där innanför var betydligt mindre spännande och betydligt mer sorglig än tidningarnas version.
När det stod klart att de hade förlorat kriget hade familjen försökt att rymma norrut, men de hade inte hunnit längre än till Newcastle innan de blev upphunna av aurorer och ställda inför ett ultimatum. Antigen begav de sig hemåt omedelbart utan att ställa till med något mer, eller så skulle aurorerna få åklagaren att yrka på livstid i Azkaban. Familjen valde att resa hemåt för att vänta in rättegången och hoppas att hatet mot dem minskat.
Väntan som hade varit var bland det värsta Draco varit med om i sitt 18 åriga liv. Lucius tillbringade större delen av tiden i herrgårdens biblitoket. Draco kunde se honom sitta där i timmar med en bok framför sig och ögonen stirrande tomt ut i intet.
Narcissa däremot blev hysterisk. Den första veckan kastade hon saker omkring sig och skrek på alla som kom i närheten. Familjens husalfer var dem som råkade mest illa ut. Draco som hela sitt liv fått lära sig att en Malfoy håller sida känslor dolda bakom en stenhård mask visste inte hur han skulle bete sig. Narcissa hade alltid varit så lugn, att se henne så här hysterisk hade satt honom i en situation han inte visste hur han skulle hantera, så han hade större delen av tiden tagit tillflykt till sitt rum. Han klarade inte av att se sina föräldrar i ett sådant tillstånd.
Dagen för föräldrarnas rättegång kom. De hade enats om att Draco inte skulle följa med till ministeriet. Föräldrarna ville inte att deras son skulle se dem i en sådan situation.
De hade samlat i hallen för att ta farväl. Draco tog sig samman och vände sig mot sin mor.
"Farväl mor." De visste alla att de inte skulle vara samlade igen på många år, om någonsin.
Narcissa log lät mot sin son "ta väl hand om dig Draco"
Draco vände sig mot sin far "Farväl far"
Då brast det för Lucius. Alla undanhållna känslor vällde fram och han kastade sig om halsen på sin son och grät. Draco hade aldrig sett så mycket känslor komma från sin far och klappade honom tafatt på axeln. Narcissa höll om sin man och sin och familjen stod så till aurorerna kom för att hämta herr och fru Malfoy till rättegången på ministeriet.
Draco hade förkrossad sprungit sitt rum och gråtande kastat sig på sängen. Där hade han legat tills en uggla några timmar senare krafsat på fönstret. Ugglan hade en pergamentrulle med ministeriets sigill fastbunden vid benet. Draco rullade upp brevet och läste:
Mr Draco Malfoy
Det är min plikt att informera dig om att dina föräldrar nu färdats till Azkaban för att tillbringa tolv år bakom galler för att botgöra för sina synder. Jag beklagar den smärta detta orsakar dig.
Nicholas McKeaton, trolldomsdomstolen.
Draco hade läst brevet flera gånger. Han hade inte kunnat ta till sig vad det stod. Tolv år. Malfoy Manor hade aldrig känts så stort, så tomt.
Efter några veckor beslöt sig Draco för att det var dags att rycka upp sig. Han kunde inte sitta i tolv år och sörja, han hade trots allt en herrgård att ansvara för och han ville att den skulle vara i toppskick när, han ville inte tänka om, hans föräldrar kom tillbaka från Azkaban.
Han började med att organisera husalferna. Han satte några på att sköta kökssysslorna och satte resten på att rensa upp i många av de rum som stod dammiga och oanvända.
Han gav sig även in i projektet att återställa herrgårdens trädgård i sin forna prakt. Allén behövde tittas till, rabatterna behövde rensas och häckarna behövde ansas. Han insåg att det var för mycket jobb för honom att göra själv så han anställde en trädgårdsmästare, John Loen. Han var långt ifrån en trädgårdsmästare i den klass som herrgården behövde, men han var den ende som ville ta anställning hos Malfoys med deras nuvarande rykte.
En dag hade Draco stått och diskuterat nästa steg i återuppförandet av trädgården när en av ministeriets ugglor kommit flygande. Draco lossade brevet med skakiga händer och slängde åt ugglan några frön. Han öppnade brevet och läste:
Mr Draco Malfoy
Ministeriet har uppmärksammat de brott du utförde under det nyligen avslutade kriget. För dessa kommer du att ställas inför rätta. Rättegången kommer att äga rum nästa fredag klockan 15.30.
Nicholas McKeaton, trolldomsdomstolen
Det här hade varit för en vecka sedan och the Daily Prophet hade frossat i hans olycka sedan dess.
Draco rycktes ur sina tankar på det förgångna och bestämde sig för att det inte var värt att dra ut på det hela mer. Han reste sig från frukostbordet, gick till hallen och tog på sig sin yttermantel. Han studerade sitt oklanderliga utseende i spegeln och gick ut genom dörren för att konfrontera sitt förflutna och sin framtid.
