Författarinfo:
Jag äger inte karaktärerna, det gör: Sucker Punch Production
Författare: Elisabeth Diljaj
Sly Cooper & gänget i :
Operation Bjällerklang
1 december
Vi hade bestämt oss för att vi alla skulle fira jul i år i ligans högkvarter i Paris. Snön hade precis börjat falla ned över gatorna i Paris, staden som aldrig sover. Det var mörkt ute och snön fortsatte att falla ned och låg snart som ett vitt täcke. Stjärnorna dök upp på den svarta himlen och såg ut som små pärlor som någon hade klistrat dit. Jag såg mig om i vårt högkvarter och log lite för mig själv. Bentley hade fixat med en holografisk öppen spis (som jag kunde svära på var riktigt!). Den var nästan som en riktig iallafall. Den både lät och kändes varmt. Jag blev riktigt imponerad när jag såg den för första gången. Bentley, Murray, Gurun och Penelope dekorerade medan Dimitri sjöng någon skum variant av Bjällerklang.
"V-vänta! Lite till vänster! Nej, mitt vänster!" sa Bentley och försökte dirigera Murray att sätta upp kransen rätt.
"Nu då, Bentley?" Murray satte upp den på en vägg.
"Nu blev det bra."
"Jag sätter upp glittret" sa Penelope och såg sedan mot mig. "Sly, tänker du hjälpa till eller?"
"Va? Men ni sköter ju det så perfekt utan mig."
"Hahaha, roligt Sly! Kom nu, jag har ett jobb till dig. Här" sa Penelope och räckte över ett stort, fet trassel av glitter och ljus.
"Det här är orättvist. Varför måste jag göra det här för hand? Har inte du någon lösa-upp-trassel-maskin Penelope?"
"Tyvärr inte Sly, men det var en bra idé!"
Jag suckade och började med att försöka att ta bort allt trassel.
"Bentley, ska vi sätta upp det här?"
"Ja Murray, allt i lådan."
"Även det här?" Murray höll upp ett par bilder på Bentley där han var på stranden i någon rosa badmössa.
"Nej! I-inte den! Fel låda!"
Jag kunde inte låta bli att skratta. Dimitri slutade sjunga Bjällerklang (tack gode Gud) och satte på en cd-skiva istället med fransk julmusik.
"Det här är musik, mannen!"
"Jag trodde du var diskotekstypen Dimitri." Jag fortsatte att försöka reda ut trasslet medan de andra hängde upp juldekorationerna. Knastrandet från den holografiska eldstaden och ljudet från musiken kändes mysig.
"Sly, var är Carmelita och Pandakungen?"
Jag såg upp från mitt trassel och sedan på Penelope. "De är ute och julhandlar, du vet. Mat och så. Carmelita behövde någon stark så hon frågade Pandakungen. Dessutom envisades Carmelita med att jag inte skulle följa med."
"Hon kanske köper presenter?" föreslog Bentley.
"En fråga: är inte Pandakungen ganska lätt att upptäcka?" frågade Penelope.
"Hon klädde ut honom. Tänk om hon kommer hem med en julskinka!"
"Sly, det är bara första december än, man äter julskinka den 24."
"Jag vet det Bentley."
Gurun hoppade smidigt upp på Murrays axlar och satte upp lite rött glitter längst en list. Dimitri fortsatte att sjunga.
"Så, vad önskar ni i present då?" Jag slängde trasslet av ljus och glitter åt sidan och såg på de andra.
"Jag vill ha en egen julskinka!" Murray log.
"Något annat än mat Murray."
"Hmmm...det var en svår en. Jag antar den där nya lackfärgen jag såg i fönstret igår. Jag skulle kunna pimpa upp vår bil med det!"
"Du då Bentley?"
"Jag? Att någon här i hushållet, vars namn börjar på bokstaven 's', skulle kunna sluta att sabba mina ljudspår med klassisk musik och ersätta dem med punkmusik?"
Jag skrattade och låtsades om att jag inte visste vad han menade. "Du mumlar."
Bentley suckade. "Allvarligt talat, allt jag önskar mig är väll en trevlig jul."
"Jag vet vad du vill ha" sa Penelope.
"Jasså?" Bentley lät förvånad och generad.
"Ja, du vill ha den nya acer world intel core i3.5 processor-datorn."
"Ahhh, du menar det. Ehm...visst!"
"Tänkte du på något annat Bentley?" Jag skrattade när jag såg honom rodna.
"Gurun säger att han gärna vill ha- va?"
"Han vill ha vad Murray?"
"Gurun sa att han vill ha en...klubba."
Jag rynkade min panna. "Klubba? Menar han en godisklubba eller en sådan där man använder sig av för att klubba ned folk?"
"Han säger att båda går bra."
Jag reste mig upp och satte mig i en fåtölj.
"Jag vet vad jag vill ha. Jag vill ha den där verktygslådan de brukar göra reklam för på tv. Dimitri?"
Dimitri slutade att sjunga på franska och såg förbryllat på oss. "Va? Vad är det mannen?"
"Vad önskar du dig i julklapp?"
"Vet inte."
"Kom igen ödlan" sa jag. "Något måste det finnas som du önskar dig! Kom igen! Ny kostym? Ännu en ny iPod?"
"Nej, jag är nöjd med det jag har" sa Dimitri snabbt och började sjunga igen.
"Vi försökte" muttrade Bentley. Jag gick fram till fönstret och tittade ut över Paris. Det såg verkligen ut som om ett vitt täcke hade lagt sig över staden. Eiffeltornet lös i guldaktiga toner och kastade sitt ljus på Paris gator.
"Jorden anropar Sly!"
"Va?"
"Du då?"
"Om vad?"
"Vad önskar du dig?"
Jag hade faktiskt inte tänkt på det, om jag nu skulle vara ärlig. Jag visste inte vad jag ville ha i julklapp.
"Jag...vet inte."
"Du också?" Nu lät Dimitri förvånad.
Jag ryckte på axlarna. "Carm och Pandakungen borde komma tillbaka snart. De har varit borta en bra stund nu." Jag såg mig om i högkvarteret och log när jag såg juldekorationerna på sina platser.
"Vänta, vart är julgranen?"
"Ah, det löser jag!" sa Bentley och tog fram en liten mikroskåpisk, grå låda.
"Bentley, vad är det där?"
Bentley la den lilla lådan på golvet. "Okej, backa alla!"
"Varför ska vi-"
Plötsligt hände något jag verkligen inte var beredd på. Den lilla lådan exploderade och ut kom något stort, grönt och mjuk med en massa...glitter? Ljus? Jag ryckte till och insåg helt plötsligt att det var en gran, en gran full med glitter i alla möjliga färger, ljus, polkagrisar och julgranskulor. Högst upp fanns det en stjärna.
"Vad ända in i..."
"Coolt va?" sa Bentley stolt. "Jag har arbetat på den ett tag nu!"
"Wow, coolt." Jag skrattade. "Men du skrämde mig som bara den!"
Dörren öppnades och Carmelita och Pandakungen kom in.
"Who! Det snöar jättemycket där ute!" sa Carmelita och skakade snön ur håret. "En annan konstig sak var att det nästan kändes som om vi blev förföljda också."
Jag höjde ett ögonbryn. "Jasså?"
"Jag vet att det låter jättekonstigt Sly men...äh, strunt i det! Nu ska vi äta lite trevligt!"
"Här är varorna Miss Fox" sa Pandakungen och satte ned de bruna kassarna på golvet.
"Tack Pandakungen."
Jag log åt dem båda två och spärrade upp mina ögonen en aning när jag såg någon skugga röra sig längst med motsatta husets husvägg. Skuggan hade formen av en person men den försvann lika fort.
"Bentley, Murray, Penelope! Så fint ni har gjort det!" sa Carmelita. "Jag hoppas Sly har hjälp till."
"Han försökte." Penelope pekade på det stora trasslet av glitter jag hade lämnat. Carmelita gav mig en smått irriterad blick.
"Vad? Försök du själv att reda ut det där!"
"Vad har du köpt för mat?" frågade Murray.
"Det vanliga, lite fransk korv, dricka och julskinka. Jag passade på att köpa en."
"Carm, det är bara den första december idag"
"Så vad? Julskinkor är dyra." Hon log bara och jag suckade.
"Jaja." Jag hjälte Carmelita och Pandakungen att packa upp varorna och ja, Dimitri sjöng fortfarande. Det kanske är lite konstigt att vi låter honom göra det men faktum är att det faktiskt ändå är jul och då ska man ju vara snäll. Tack gode gud sjöng Dimitri på låg nivå. Klockan började lida mot halv tolv tiden på kvällen. Vi satt alla runt den virtuella eldstaden och drack varm choklad med grädde. Det sprakande ljudet från eldstaden kändes så stämningsfullt. Jag gäspade och la min arm om Carmelita.
"Aha, vad gör du då?" sa hon bara och flinade.
"Inget. Stödjer mig bara mot dig. Jag är lite trött förstår du."
"Jag hör det." Carmelita lutade sitt huvud mot min axel. Bentley och Penelope höll varandra i hand, Murray pratade med Gurun, Dimitri lyssnade på sin iPod (och sjöng lågt) och Pandakungen verkade meditera. Mina ögonlock blev allt tyngde för varje sekund som gick. Jag gäspade igen.
"Okej Sly, du ska lägga dig" sa Carmelita.
"Vill inte."
"Vad du vill och inte, bryr jag mig inte om. Du ska sova, för du är trött."
Jag såg på Carmelita och suckade. Varför skulle hon ha rätt nu? "Okej då, jag går och lägger mig." Jag reste mig upp.
"Sov gott" mumlade alla.
"Vi får hoppas" sa jag och skrattade, vilket alla andra gjorde sedan. Jag ryckte till när jag såg ut genom fönstret. Skuggan var där igen. Formen av den hade en riktig bekant skepnad. Som om...- Skuggan försvann lika fort som den kommit. Okej, det där var skumt, tänkte jag och gick sedan för sova.
