DETTA ÄR EN ÖVERSATT FIC, skrivet av playboys girl, och originalet heter "Next Step".
Varken jag eller playboys girl äger the twilight saga.

Bella är halvt mänsklig, halvt vampyr. Född 1987 i Volterra, Italien. Dotter av Aro och Renee. Träffar Edward i Forks, och blir väldigt bra vän med honom. Men det är någonting mer...

Bpov~
"Kom igen, ängel!", ropade min bror Andrew. Ja, det var sant. Vi var riktiga syskon, han är min tvilling. Min bror, Drew --som jag kallade honom--och jag bor tillsammans. Vår biologiska far Aro, och vår mor Renée, brydde sig för mycket om oss för att låta oss stanna i Volterra. Min far får alltid hot och varningar från andra starka, men idiotiska vampyrer. Min mor Renée tänkte att det skulle bli bättre på detta sättet, hon kommer och hälsar på oss en eller två gånger per år, så människorna inte skulle misstänka något.
Jag tittade på mig själv i spegeln, Jag var inget speciellt, och jag visste inte varför en kille skulle vara intresserad av mig. Jag hade nötbruna(hazel) ögon, mörkbrunt hår med röda slingor. Mina slingor är naturliga, men folk tror ibland att jag ljuger. Men jag bryr mig inte. Jag var ungefär 1.60 (5.6"?), min pappa sa alltid, "Du är en ny Renee!" Jag sa aldrig emot honom, för att jag var för upptagen med att planera skämt för att bry mig. Min bror och jag var alltid de som skrattade och bringade lite glädje in i Volterra slottet. Min mor skrattade aldrig, och min far bara ignorerade oss. Det var ganska lamt, men här i vårt eget hus hade vi inget att vara rädda för. Inga regler, inga föräldrar, och inga restriktioner som skulle stoppa oss från att döda varandra. Bara lek. Allting är så annorlunda nu...

"Ängel, är du klar?"
Mitt rum var tomt sånär på de sista väskorna.
''Ja, kan du hjälpa mig att komma ner?", frågade jag. Han kom till mig och hjälpte mig.
Han var en sån gentleman. Han hade svart hår, teal (vet inte vad det är, hjälp någon?) ögon, och ett underbart leende. Han var 6.2"(?). Vi båda älskade sporter, skämt, och andra saker som simning, och nästan samma mat. (Den halvmäskliga delen blir hungrig)
"Tar vi din Mercedes?", frågade jag när vi stannade framför hans svarta Mercedes. Han bara nickade. Så fort vi kom in i bilen satte han på radion, och Just Dance spelades i surround sound systemet som fanns i bilen.
"Så, var ligger Forks?", frågade jag, han hade berättat att vi skulle flytta dit. Till min besvikelse skrattade han.
"Washington, det regnar mycket där så vi borde kunna gå i gymnasiet där." Ugh. Jag hatar skola, men vad kul det skule bli att kunna göra skämt på hejaklacksledare, nördar, och andra irriterande människor. Vi bodde i en del av New York. Han stannade sin bil framför flygplatsen.
"Drack du innan?", han frågade ifall jag hade jagat innan.
"Ja, igår natt.", svarade jag och han nickade.
"Du kan få en ny garderob så varför ta med 6 väskor med kläder?", frågade han är vi lastade av dem från hans bil.
"För att det inte fanns något annat att packa," Jag fortsatte ''och det är inte precis som om att jag har mina bilar, du har redan skickat dem till Forks''.

Drew bara tittade på mig som om jag var galen, och sen brast han ut i skratt. Jag trampade på hans fot, och sparkade till honom. Han gnällde av smärta, medan jag drog på mina väskor.
Han kom snart ifatt mig och gav mig en sur blick. Jag skrattade bara mer. När vi gick på planet gav några killar mig smutsiga blickar. Drew märkte och och placerade sin arm runt min midja och drog mig närmare sig, och blängde på killarna. De backade snabbt. Vi skrattade hela flygresan till Seattle.

När vi hoppade av där stod min vita Audi r8 parkerad. Väntandes på mig. Jag vände mig och tittade på Drew och han gav mig nycklarna. Han lastade in alla väskorna i bagaget och några i baksätet. Jag gick in i förarsätet och jag och Drew småpratade. Han gav mig vägen till vårt nya hus. Det var ganska långt ifrån allmänheten, men inte helt.

Huset var dekorerat med rödtonade brickor, och skyddat av höga, höga staket. Drew öppnade garaget och kastade nycklarna till mig. Jag fångade dem och mumlade ett snabbt "tack" och gick in.

Vardagsrummet var vackert; Jag gick till fönstren och öppnade upp gardinerna. Huset var väldigt rent. Vardagsrummet hade en modern mörkt körsbärsröd kurvig soffa, och samma färg på fåtöljen bredvid. Det fanns en 150" Plasma TV, och jag är ganska säker på att Drew inte glömde bort surround sound systemet. Mattan var vacker, statisk vit. Köket var lika vackert och disken var onyx svart. Allting passade perfekt. Trapporna var mittemellan köket och vardagsrummet som hämtat ur ett slott. Vårt hus hade tre våningar. Den första våningen innefattade köket och vardagsrummet, den andra våningen innehöll spelrummet, biblioteket, Andrews rum, och gästrum. Och den tredje vången hade mitt rum, vilket var det största rummet och det största gästrummet. Andrew har ungefär lika stort rum som det största gästrummet. Jag gick upp för de eleganta trapporna; eller mer sprang i vampyrfart. Mitt rum var nästan likadant som det jag hade haft i de föregående tio åren. Det var en stor balkong med tak som täckte halva, och den andra halvan öppen. Balkongen hade en gunga, och ett bubbelbad nära den. Jag hade en 50 tums Plasma TV i mitt rum vid sidan av min säng, vilken var körsbärsröd med blåa kuddar. Hela mitt rum var målat i ett speciellt mönster, och en annan nyans av blå. Jag hade en soffa vid den högra sidan av min säng. Bredvid soffan var dörren till min gigantiska "walk-in" garderob. Mitt rum var två gånger så stort som Drews. Jag ska fömodligen spendera min tid utomhus, sportar, ibland något TV-spel då och då, och jogga hela tiden. Forks är ok, än så länge. Jag gick ner för trapporna efter jag hade packat upp mina väskor. Jag nappade åt mig min väska och nycklarna till min Porsche.
"Andrew, jag ska shoppa och handla mat. Vill du ha något?", frågade jag. Jag visste att han kunde höra mig från sitt rum. Men jag visste också att det skulle ta lite tid för mig att köpa mat.
''Nej tack, men glöm inte att köpa massor av god mat och godis" Båda älskade det. Vi hade alltid glass, skräpmat, choklad, och lite nyttig mat. Vi äter inte så mycket, men när vi väl gör det så måste det vara choklad i.

Jag öppnade garaget och fixade backspegeln. Förut kollade jag in garaget, där var min svarta vanquish, min blåa Ferrari, min och Drews motorcykel, min svarta Volvo, min Audi, och min svarta Mercedes. Drew och jag hade alltid föredragit att köra snabbt, och våran hobby var att köra genom stater, eller något annat ställe vi kunde hitta.
Jag körde till gallerian i Seattle; klockan var ungefär 11, så jag hade hela tiden till klockan 22. Andrew sa att jag skulle vara hemma för att diskutera skolan, vilket suger!

Gallerian var ganska full, för att det var lördag. Först gick jag till Victoria's secrets, och sen till den närmaste skoaffären, för arbetarskor, och alla sorters converse. Mina händer var ganska fulla med kassar, från att ha vart i fyra affärer. Så jag gick tillbaka till min bil och stoppade in dem i den. Sen märkte jag en gul Porsche parkerad bredvid mig. Vilket sammanträffande? Två tjejer kom ut men jag fick ingen chans att titta på deras ansikten, men jag visste från stunden jag tittade in i två andra killars ögon att alla var vampyrer. Jag brydde mig inte, för alla drack djurblod. Jag stoppade in den sista kassen i bilen och stänge dörrarna för att shoppa mer.

Alla fyra av dem lämnade snart bilen för att shoppa de också.
De gick sina egna vägar, och jag min. Jag shoppade, och gick fram och tillbaka mellan min bil och gallerian. Jag stannade för att dricka; jag var på den andra våningen när något slog mig i ryggen.
"Aj", viskade jag, jag vände mig om och såg en stor person, nej, jag menar vampyr, le urskuldande mot mig.