Hon låg som så många andra gånger i sängen och stirrade upp i taket. Hon undrade som så många andra gånger varför hon utsatte sig för det här? Hon undrade varför hon inte flydde? Varför hon stannade kvar hos honom, känslorna var sedan länge försvunna och nu fanns inget annat än hat mellan dem. Hon reste sig mödosamt upp ur sängen och gick fram till spegeln. Bilden som mötte henne chockade henne inte längre, hennes ansikte var blekt, och magert och hennes läppar en smal linje, det var länge sedan de log. Hon kände på blåmärkena och skorporna, men de var sedan lång tid tillbaka inget ovanligt. Hon försökte borsta ut håret och få bort blodet men hon gav snart upp och gick fram till garderoben och tog på sig en röd klänning och lät det blonda håret hänga över ryggen och hon gick med högt huvud ut genom sovrumsdörren och ut till köket. Hon hörde honom inte nån stans och var lättad för det. Om lägenheten var tyst betydde det att hon var ensam, vilket var välkomnande. Hon klev över allt glassplitter och blod på vägen mot kylskåpet. Hon undrade vart han var, bara han inte var hos honom. Hon ryste till när hon plockade fram lite kyckling och satte sig till bords. Hennes blick fastnade på fönstret och regnet som sköljde ner utanför. Hon önskade hennes forna vänner kunde prata med henne, men det var många år sedan nu de hade sagt ett ord till varandra. De hade gått olika vägar efter kriget och allt för att Voldemort vunnit. Hon hade inte pratat med honom på fler år heller. Hon hörde steg i trapphuset och hur dörren slogs upp
"Så du är vaken nu slyna" sa den blonda manen framför henne
"Ja det ser du väll" svarade hon kallt tillbaka och reste sig upp och han var snart framme hos henne och gav henne en örfil
"Jag har ju sagt åt dig att vara tyst, du vet vad som annars händer" sa han och hon visste mycket väl vad som skulle hända om hon inte gjorde som han sa. Hon fann sig själv snart liggande på golvet och tingade sig själv att inte gråta när han sparkade henne, det var snart över och han lämnade henne liggandes på golvet och hon försökte att behålla medvetandet
"Varför gör du så här? Vad gick fel egentligen? Vi var lyckliga en gång i tiden, på den tiden då det var du och jag Draco" sa hon innan hon svimmade