Del 1 – Åter till Hogwarts
"Ravenclaw" ropade den gamla slitna hatten ut över salen.
Den unga mörkblonde pojken reste sig och sprang bort och satte sig vid Ravenclaws bord samtidigt som nästa unga pojke ropades upp och steg fram, slog sig ner på stolen och satte på sig hatten.
Fredrik såg sig omkring i den väl upplysta salen. Det kändes underligt att vara tillbaka på Hogwarts igen efter sommaren. Det var lika speciellt att vara här nu som det hade varit förra året när han först kom hit. Han mindes hur nervös han hade varit för ett år sedan när han själv hade stått längst fram i salen för att sorteras inför sitt utbytesår, som han och hans bäste vän Lukas hade fått åka på. Lukas hade hamnat i Slytherin medan han själv hade hamnat i Gryffindor. Det hade blivit ett intressant, roligt och omtumlande år. Förutom att han hade lärt sig mycket så hade han blivit vän med flera av de andra i Gryffindor bl.a. självaste Harry Potter. Han hade snart funnit att Harry inte var någon bortskämd barnunge som han hade hört vissa elaka rykten säga. Han var faktiskt bara en helt vanlig pojke som var smart och trevlig. Genom att Harry blivit kapten för Gryffindors Quidditchlag hade Fredrik funnit att de hade samma intresse, nämligen Quidditch. Han hade blivit uttagen som jagare i Gryffindors lag och tillsammans hade de vunnit Quidditchpokalen åt Gryffindor. Hela skolan hade blivit förundrad över hur duktig Fredrik var på Quidditch när de såg hur han spelade under första matchen mot Slytherin som då var det mest vinsttippade laget.
Omedvetet drogs hans blick mot Slytherinbordet där en svarthårig flicka precis satte sig efter att ha blivit sorterad. Han såg mot Lukas som satt och pratade med Draco Malfoy och några av de andra jämnåriga i Slytherin. Han tänkte tillbaka på vad som hade hänt mellan dem förra året. Hur han och Lukas hade bråkat och blivit ovänner av vad som verkade vara ren avundsjuka. Hur det hade gått så långt som till att de oprovocerat började anfalla varandra under en duellklubb kunde ingen av dem förstå nu.
Han mindes kvällen när de hade blivit sams igen. Hur de båda insåg att de gått och uppfört sig som småbarn. Samtidigt hade de som av en slump avslöjat den som kidnappat sex förstaårselever och hotat dem till livet. Det var för den händelsen som han och Lukas nu satt i Hogwarts stora sal igen. Professor Dumbledore hade i samråd med deras rektor hemma i Sverige bestämt att de skulle erbjudas att ta examen vid Hogwarts istället och de hade båda tackat ja helt överväldigade. Under hela våren hade de båda varit Hogwarts hjältar och föremål för allas beundran. De kunde knappt gå omkring på slottet utan att de blev omringade av beundrande elever. När de hade kommit hem över sommaren och berättade för sina vänner i Sverige vad som hade hänt på Hogwarts blev alla mycket imponerade över det hjältedåd som de hade gjort.
Nu när de kom tillbaka till Hogwarts var det fortfarande många som pratade om vad de hade gjort. De hade fått många uppskattande och beundrande blickar när de gick in i stora salen för att se på sorteringen av de nya eleverna. Fredrik hade märkt att en flicka som han visste nu var sjundeårselev, fast i Ravenclaw, hade sett mycket länge och speciellt på honom.
Hans tankar avbröts när han märkte att en uppmärksam tystnad spred sig över salen. Han såg mot honnörsbordet och såg att sorteringen var klar och att Dumbledore nu rest sig upp.
"Jag välkomnar alla nya elever till Hogwarts och alla gamla elever hälsar jag välkomna tillbaka. Som vanligt vill jag informera er om att skogen på området är förbjudet område och Mr Filch har precis som vanligt en lista över de regler som gäller uppsatt på sin dörr. För att gå vidare med lite mer nyttig information så vill jag först att vi också välkomnar Fredrik Ferner och Lukas Lucidor, som även det här året kommer att göra oss sällskap från Sverige."
Stora uppskattande applåder spred sig i salen och Fredrik kände att det var många blickar som riktades mot honom. Dumbledore väntade tills det blivit tyst innan han fortsatte.
"För det andra så kommer vi det här året att fortsätta med den självförsvarsduellklubb som startades förra året och den kommer att äga rum på lördagar och söndagar beroende av vilket år ni går" också detta följdes av uppskattande applåder och ett upphetsat mummel från eleverna så att Dumbledore fick harkla sig för att det skulle bli tyst.
"Och för det tredje så kommer det att ske vissa förändringar här på skolan på grund av läget i jakten på Voldemort men det kommer ni att få mer information om senare. Jag har blivit lovad av ministeriet att vår verksamhet inte ska påverkas." sade han nu med allvarligare röst och ett visst nervöst mummel började höras i salen istället.
"Men för att gå från en sak till en annan, ta för er!" sade han raskt och satte sig ner.
Plötsligt var borden fyllda med allehanda godsaker som alla elever började hugga in på. Fredrik mindes hur förvånad han hade blivit när han såg det förra året. Nu satt han och såg hur förvånade och imponerade de nya förstaårseleverna blev. Han själv började ta för sig av kycklingklubborna och den upphettade potatisen med kryddat smör.
"Så hur har din sommar varit Fredrik?" frågade Neville som satt mitt emot honom.
"Jo, den har varit bra. Alla hemma blev så överraskade för att vi fick komma tillbaka ett år till så jag hade fullt upp att vara med alla mina gamla vänner under sommaren. De ville knappt släppa mig för att jag skulle få sova." svarade Fredrik.
"Du är populär i Sverige med alltså?" frågade Harry som satt till höger om honom.
"Jo bland mina vänner i alla fall eftersom det är dem som vet vad vi gjort."
"Blev de imponerade av vad du och Lukas gjorde här förra året?" frågade Harry vidare.
"Jo, de blev nog det men de kunde inte förstå varför vi bråkade som vi gjorde i början."
"Nej, det gjorde ju inte ni heller, eller hur!" sade Neville.
"Nej, det är ju sant. Vad gjorde du under sommaren då Neville?" frågade Fredrik eftersom han inte ville prata om hans och Lukas bråk året innan.
Neville svalde ner en bit paj innan han svarade.
"Jo jag gjorde transfereringsprovet och jag klarade det på första försöket utan problem. Mormor blev mer överraskad och glad än hon någonsin varit, sa hon." sade han och sken verkligen av glädje med hela ansiktet.
"Grattis, så du får använda dig av spöktransferens nu!" sade Fredrik glatt och log mot Neville.
"Ja, och nu förstår jag vad du menade förra året när du sa att det var kul och spännande."
Fredrik ryckte lite på axlarna. Han hade börjat tycka att spöktransferens mest var en vardaglig sak och inget att hetsa upp sig över men han sade inget eftersom han inte ville förstöra Nevilles glädje.
"Har ni klarat det då?" frågade han Harry och Ron som satt till höger om Neville och honom själv.
Ron fick en aning förläget ansikte medan Harry glatt svarade.
"Jo då, det gick bra för mig men vi har ju ingen användning av det nu."
"Nej det är ju sant men det måste kännas skönt att ni klarade det." sade Fredrik.
"Tala för dig själv!" sade Ron surt och vände sig om mot Hermione istället.
Fredrik såg förvånat på honom och skulle precis fråga honom vad han blev sur för men kände Harrys armbåge i sidan.
"Han klarade det inte och han har inte fått någon ny tid för det än. Du behöver inte ta illa upp, han har varit så där sedan han missade testet." viskade Harry. Fredrik nickade förstående och lät ämnet falla och högg in på en portion potatisgratäng istället.
"Har du spelat någon Quidditch under sommaren?" Frågade Harry efter en stund.
Fredrik vände sig mot honom.
"Javisst, jag fick spela med A-laget. De tyckte det var synd att jag skulle vara borta från spel med dem i ett år till. Jag fick mycket trevliga kommentarer av de ordinarie spelarna." sade han.
"Jag kan förstå det, men vi är glada att du är här." sade Harry. " Och jag måste ju försäkra mig om att du inte har tappat under sommaren nu när vi snart kör igång igen."
"Det är ingen fara med det." sade Fredrik och började berätta om de matcher han spelat med LQC under sommaren.
Harry lyssnade intresserat under tiden som de fortsatte att äta av all mat som fanns. Han var mycket intresserad av hur de hade spelat och Fredrik tyckte det såg ut som att han fick lite idéer till träningen. När efterrätten dök upp på bordet var Fredrik framme vid en match han hade spelat precis innan sommaren var slut.
"Vi spelade mot Landvetter, ett av de bättre lagen. Landslagets vaktare spelar för dem. Jag fick spela eftersom en av de ordinarie var sjuk. Det var jämnt eftersom deras vaktare räddade mycket. Så fick jag tag i klonken i mitten av banan och susade iväg mot målringarna tillsammans med Erik, en av de andra jagarna. Jag höjde handen för att skjuta men passade Erik istället och vaktaren slängde sig åt hans håll. Direkt passade Erik mig och jag kunde göra mål. Det var en härlig känsla att få göra mål mot landslagsvaktaren." sade Fredrik nästan exalterat.
"Jag kan förstå det, hur gick det i matchen då?" sade Harry.
"Jo vi vann. Vaktaren kom fram och berömde mig för mitt spel efteråt, då kände jag verkligen att det är quidditch jag ska hålla på med." sade Fredrik glatt.
När även efterrätten var slut började eleverna så småningom röra sig mot sina sällskapsrum. Förstaårseleverna leddes som vanligt av de nya prefekterna innan de andra gick upp. Fredrik höjde handen som hälsning till Lukas innan de försvann till sina respektive sällskapsrum och han fick svar från både Lukas och Draco innan dem försvann ner till sitt sällskapsrum. När Fredrik kom in i sovsalen tillsammans med de andra såg han ett bord med godsaker och honungsöl.
"Men vad är det här, är det något som har kommit fel?" frågade han lite förvånat.
"Nej, allt är som det ska." svarade Harry.
Fredrik såg undrande på honom.
"Jag har beställt det så vi kan ha lite roligt själva efter festen i stora solen." sade han och slog sig ner på sängkanten. "Honungsöl någon?"
De andra slog sig ner vid Harry och tog varsin honungsöl dem med.
"För ett framgångsrikt år!" sade Fredrik och höjde sin flaska.
"För Gryffindor!" sade Ron och höjde sin, hans sura min från middagen var borta.
"För att vi ska vinna Quidditchcupen!" fortsatte Harry.
Alla sex höjde sina flaskor och skålade. De närmaste timmarna hade de riktigt trevligt tillsammans och satt och pratade om vad de trodde skulle hända under året. Dean och Seamus var mycket intresserade av att höra vad Fredrik hade gjort under sommaren. Dom hade själva spenderat större delen av sommaren på Irland där de bl.a. hade sett Irland möta både England och USA i Quidditch.
"Men du håller väl på Sverige?" sade Seamus.
"Jo, och det blir nog det om det skulle vara match mellan Irland och Sverige med." svarade Fredrik.
"Jo, det är ganska självklart men det gick ju inget bra för dem i VM för tre år sedan." sade Dean med ett leende.
"Nej det har du ju rätt i." svarade Fredrik och skrattade. "Men de har tränat mer och skaffat bättre spelare så man vet ju aldrig hur det skulle gå nu."
"Vi får hoppas att de möts någon gång så att vi får se." sa Seamus med ett finurligt leende.
När de tillsist lade sig var klockan redan över midnatt. Rummet fylldes av månljuset som flödade in genom fönstren. Fredrik låg i sin säng och njöt. Det kändes så underbart att vara tillbaka bland alla trevliga människor på Hogwarts. Han låg och hörde hur de andra sakta somnade in medan han tänkte på vad han skulle behöva prestera under det här året. Han hade hört att det sjunde och sista året på Hogwarts var värre än något annat och något annat skulle vara underligt. På två år lärde man sig mer än vad man i Sverige lärde sig på tre och det sjunde året skulle man examineras på de två åren. Det var faktiskt en anledning till att han var mycket tacksam till att han fick komma hit ett år till. Han skulle ju nämligen ha ett ledigt år innan hans kamrater i Sverige var klara med sin utbildning. Han förstod inte riktigt varför men det gjorde honom glad på något sätt. Han lät en lycklig suck passera ut genom hans mun innan han vände sig om på sidan och somnade.
Att det var så som han hade hört visades direkt nästa dag när lektionerna började. Professor McGonagall började sin lektion med ett förhör om vad de hade lärt sig året innan för att avsluta den med att ge dem en läxa som var som ett helt prov.
"Om ni undrar varför ni får så mycket nu så är det bara för att ni ska hinna vänja er innan ni ska göra ert FUTT examensprov i slutet av läsåret." sade hon förklarande.
Ingen av dem blev särskilt mycket gladare av det hela, inte ens Fredrik som hade fått tjugo poäng, precis som Hermione, för att han klarade av repeteringen utan problem och med en lite extra glimt i ögat därtill.
När de senare kom ner till trolldryckskonsten gjorde professor Snape en sak klar. Att de skulle få arbeta hårt, vilket inte förvånade dem efter McGonagall´s lektion. Snape började lektionen med att dela ut ett papper med beskrivningar av tio olika elixir. Visserligen var det vad trolldryckerna var bra för som var det enda som stod.
"Ni är nu inne på ert sista år här på skolan och jag skulle bli mycket besviken om någon av er som är här skulle misslyckas med sin FUTT examen. Ni är eliten här på skolan..." Snape pausade sig lite och hans blick drogs mot Harry.
"Nåja, nästan alla." fortsatte han med en hård och kall blick på just Harry innan han fortsatte.
"Av de elixir ni har på era papper ska ni välja ut ett som ni vill tillverka. Ni ska också motivera varför ni behöver kunna blanda till ett sådant elixir. Ni ska därefter ta reda på vilka ingredienser som behövs och sedan lära er hur man gör för att slutligen göra en fullvärdig sats av det hela och lämna in. Det här har ni som stående läxa och innan Halloween ska ni ha ert elixir färdigt." sade han innan han satte sig ner vid sin kateder.
Med helt annan ton vände han sig mot Fredrik.
"Det är mycket trevligt att jag får återse dig här, Ferner. Jag tror inte att jag kommer att bli besviken över ditt resultat på proven, vilket jag befarar kommer vara fallet med vissa andra." det sista sade han med en ny blick mot Harry innan han såg mot Fredrik igen.
"Dina resultat från förra året visar att du har talang, precis som du hade innan du kom hit. Jag hoppas inte att ditt andra ämne där du hade samma bra resultat kommer att hindra dina kunskaper och framsteg här." sade Snape.
"Nej då, professor Snape. Jag ska se till att klara av båda ämnena lika bra." svarade Fredrik.
"Bra, för att återgå till era specialarbeten så förmodar jag att ni kommer att lägga ner mycket tid på dem om ni vill klara av dem. De kommer att ingå i er examen. Och eftersom de flesta av er har klarat spöktransferensprovet så behöver ni ju inte slösa bort värdefull tid att öva er på en sådan simpel sak." sade Snape innan han började sin föreläsning om vilka nackdelar som kan uppstå vid användning av gälgräs i kombination med andra ämnen.
Fredrik såg mot Ron när Snape nämnde transfereringsprovet och hans ansikte var knallrött. När lektionen var över var Ron först ut ur salen och de fann honom redan i full färd med att kasta i sig sin mat när de kom in stora salen.
"Mår du bra Ron?" frågade Harry.
"Ja, jag mår bra." svarade Ron med en bit spagetti hängande ut ur munnen.
"Men du slänger ju i dig maten!"
Ron svalde ner en stor tugga innan svarade.
"Ni hörde Snape. Vi kommer att behöva all tid vi kan få för vårt specialarbete och därför vill jag försöka få klart mitt transfereringsprov så snart som möjligt."
Fredrik och de andra såg på honom med förvånade ansikten.
"Men du behöver ju inte stressa så, jag hjälper dig gärna om du vill." sade Fredrik vänligt.
"Jag behöver ingen hjälp." sade Ron högt och bestämt "Jag klarar av det själv!" fortsatte han innan han med raska steg lämnade stora salen.
"Vad är det med honom egentligen?" frågade Fredrik med en blicken på dörren där Ron nyss försvunnit ut.
"Hur skulle du reagera om du var den enda i en klass som inte klarat transfereringsprovet och en lärare nämner att det är bra att man inte behöver använda tid för att öva inför det?" sade Hermione som satt bredvid honom.
"Ja men det var ju därför jag ville hjälpa honom." svarade Fredrik.
"Dessutom är ju hans pappa trolldomsminister." sade Hermione medan hon tog för sig av pastan som stod på bordet.
Som en pollett som faller ner förstod Fredrik plötsligt Rons underliga beteende sedan de kom till Hogwarts dagen innan. Han hade glömt bort vad Ron var. Ron var ministerns son och kunde då inte visa sig svag genom att behöva hjälp, han ville visa sig stark och att han klarade sig själv. En snabb blick mot Hermione som nickade lite lätt bekräftade hans tankar, på något sätt förstod de bara av varandras blickar vad de båda tänkte på. Det kändes inget bra att Ron hade reagerat som han gjort. Fredrik såg en del otäcka likheter med året innan och det han själv och Lukas hade gått igenom.