Om Bella i Twilight hade varit lite mer som Uma Thurman i Kill Bill.

""Var inte sån, gumman", ropade han och ett rått skratt hördes bakom mig."

Jag stålsatte mig med benen brett isär, böjde på knäna och väntade på att han skulle komma närmre. Det här skulle bli en lätt match. Jag var beredd. Ingen vallade in Bella i ett hörn. Ingen förföljde Bella utan att straffas för det.

Jag spanade in hans rörelsemönster, beräknade avståndet och andades fokuserat. I ögonvrån såg jag hur de andra två sakta förflyttade sig för att jag skulle hamna i mitten. Som ett skrämt litet djur, fångat av vargar. Men jag skulle visa dem.

Hans första slag var riktat mot mitt näsben, jag såg det komma som i slowmotion. Med en katts smidighet vek jag mig undan, tog tag i hans arm, drog honom intill mig, stirrade in i hans ögon och sa: "Let's play!" och sen var det igång. En armbåge över högra sidan av ansiktet fick honom att tappa balansen, jag tog sats, saxade fast hans ansikte mellan fötterna och med en backflip fick jag med hans kropp. Med ett öronbedövande dån slog han bakhuvudet i asfalten och hjärnsubstansen blandades med blodet. Luften var stilla. Inom mig hörde jag "Firestarter" med "Prodigy" samtidigt som jag vände mig om och spände blicken i de andra två.

En av männen hade fått tag i en träpåk som låg på marken, han signalerade till sin kompis att gå till anfall men jag slösade ingen tid. Jag sprang emot dem, hoppade upp och dubbelsparkade den ena rakt i ansiktet innan jag landade framför den andra. Jag parerade hans första slag, backade vid nästa, log och vinkade att han skulle komma närmre. Han hoppade upp och i luften riktade han sin spark mot mig men innan foten träffat hade jag fått tag i den, jag höll ett stenhårt grepp och med hans egen kraft snurrade han runt 360 grader och landade hårt mot marken.

Jag kände luftdraget från påken innan den träffade mig. Mannen som fått smaka på mina dubbelsparkar hade gett sig på mig bakifrån. Jag lyftes upp och slängdes rakt in i det stängsel som skilde gatan från industrins "obehöriga äga ej tillträde" område. För en sekund var allt svart och jag kände blodsmak i munnen. Jag spände ryggraden, slängde höger ben åt höger, tätt följt av vänster, lyfte från marken och så var jag uppe på fötterna igen. Jag gick med bestämda steg fram emot mannen och precis som han höjde påken för att rikta nästa slag mot mig, tog jag tag i påken, följde med i rörelsen och sparkade honom rakt på kulorna. Här fanns det inga regler längre.

"Plötsligt kom ett par strålkastare farande runt hörnet och den tillhörande bilen körde nästan på den kraftige mannen. /… / den silverfärgade bilen gjorde en oväntad tvärvändning och stannade med passagerardörren öppen bara ett par meter ifrån mig. 'Hoppa in!' befallde en ursinnig röst."

Jag rörde mig mot bilen, log och sa: "Edward, baby, du är sen."