Det här är min första hungerspelen fanfic och den första jag har lagt upp på så hoppas ni gillar den😃!
Jag är en tolvårig tjej från distrikt 1 med guldblont hår och grönblå ögon. Mitt namn är Golden Charks. Jag avskyr mitt namn eftersom det är helknäppt, jag menar alla i distrikt ett har konstiga namn men mitt slår alla andras.
I år är det det nittionionde hungerspelet och den som vinner det kommer vara mentor i den första (och förhoppningsvis sista) sekelkuvningen. Det är dragning idag och det är väldigt spänt på torget i distrikt ett. ALLA vill ju få chansen att vara mentor i en SEKELKUVNING.
Ja nästan alla...
Min syster Glitter (också ett konstigt namn) däremot är arton år och har aldrig velat vara med i hungerspelen. Och chansen att det skulle bli hon är ju väldigt liten. Och om det skulle bli hon skulle säkert någon annan anmäla sig.
Min lillasyster Ciamond (Det är NÄSTAN ett konstigare namn än Golden) däremot kan knappt bärga sig tills hon är tolv och har en möjlighet att vara med. Fast även hon skulle aldrig anmäla sig som frivillig när hon är tolv. Hon vet att hon inte skulle överleva isåfall. Jag tror att hon ska anmäla sig när hon är femton, sexton eller sjutton (hon ändrar sig hela tiden). Jag vet igentligen inte om jag vill vara med i spelet eller inte. Jag tror att mina systrar har smittat av sig på mig så jag kommer antagligen inte anmäla mig som frivillig men jag kommer nog inte hoppas på att nån ska anmäla sig som frivillig om jag blir dragen. Eller JO det kommer jag, om det är när jag är under femton (jag fyller nämligen år på slåtterdagen).
-Herrarna först, säger vår eskort (som är en kille och därför vill ta killarna först)
-Tobie Curke, ropar han ut och en sjuttonårig pojke med ljust hår och gröna ögon (som de flesta i distriktet) kommer fram och ser riktigt redo ut. Jag undrar vem som blir hans partner...
-Några frivilliga, ingen anmäler sig, Det tror nog att han är vår bästa chans i år. Det är inget konstigt med det, det tror jag också.
-Och nu damerna, säger Arrol (vår eskort) dramatiskt.
-Glitter Charks, säger han i ett andetag. Jag tror att jag är förlamad men på något sätt kan jag titta på min familj, min mamma som inte ser alltför nöjd ut, min pappa som bara är chockad, min lillasyster som ser uppspelt ut och Glitter som har börjat röra sig mot scenen med ett ansiktsuttryck som inte förråder någonting. Jag kan känna skräcken pumpa runt i mig och känner hur min hjärna står still. Jag känner att jag måste hjälpa henne på något sätt, och då plötsligt far den perfekta idéen upp i huvudet på mig och jag vet att det är vansinnigt men jag vet också att det är det enda jag kan göra för att hjälpa min syster. Jag kan nästan känna hur mycket Glitter vill slippa det här och vad Ciamond skulle gjort om hon hade kunnat. Hon hade inte tvekat på om hon skulle anmäla sig som frivillig, hon hade redan nu gjort klart för alla att hon var modigare än sin syster. Modigare än sin syster, de orden dyker upp i mitt huvud. Ja jag har alltid varit den modigaste av mina systrar, det har alltid varit de som har krupit upp i min säng när det åskade och då slår det mig varför Ciamond så gärna vill vara med i Hungerspelen, för att bevisa att hon är modigare än mig...
Jag har bestämt mig, om ingen tar min systers plats ska jag göra det.
-Några frivilliga, frågar eskorten och jag hoppas för allt i världen att nån ska anmäla sig som frivillig i min systers ställe. Men ingen anmäler sig som frivillig, INGEN!
-Jag, säger jag och försöker låta säker på rösten. Jag ser hur Glitter skiner upp men när hon ser vem som talat blir hon blek. Mamma och pappa ser ut som om de blivit tvungna att fly från jordens yta och Ciamond ser förvånade och chockad men om möjligt ännu mer uppspelt ut.
-Vem? frågar Arrol och ser chockad över att det var en tolvåring som ropat.
-JAG, säger jag lite leende. Jag har redan bestämt att min taktik ska vara att spela liten, kaxig, söt, arrogant och att jag ville vara modigare än min syster...
...och jag vet att jag är duktig med vapen så jag ska spela medelmåttig och mitt speciella vapen (som ingen vet om men som jag ska låta dom se fast de inte vet att jag vill det) ska vara min kunskap om växter och bär och liknande.
-Ja kom upp hit då, säger Arrol. När jag kommer upp på scenen frågar han efter mitt namn och hela publiken ser förvånad ut när de hör att mitt namn är Golden Charks.
-Bara en liten snabb fråga? säger Arrol till mig.
-Visst, svarar jag och ler sött.
-Var det där din äldre syster, frågar han.
-Ja, svarar jag och ler ett oskyldigt, förvånat och flickaktigt leende. Jag hoppas att jag redan har fått några sponsorer men jag vet inte riktigt hur mitt uppförande går hem hos huvudstadspubliken så jag får bara hoppas...
Kort kapitel men lägger snart upp fler!
Kommer nog lägga upp många med kort varsel i början och sen lägga upp typ en gång i veckan!
