Baserad på JK Rowlings berömda böcker om Harry Potter.
Prolog.
Denna historia utspelar sig då Marodörerna går sjätte året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, och terminen ska snart börja.
Det var den sista augusti och James Potter satt på golvet i sitt rum och skrev på trolldryckskonst läxan som skulle vara gjord över lovet.
Han rufsade till det korpsvarta håret för säkert tionde gången den kvällen.
Varför ge läxor över lov, den där professor Slughorn är inte riktigt klar i huvudet? Tänkte James bittert medan han rättade till glasögonen som hade åkt på sniskan.
Han bet lite på fjäderpennan och klottrade sedan ner den sista ingrediensen för Kärleksdrycker.
Han öppnade skolkofferten som låg på golvet och började rafsa ner saker som var utspridda i rummet.
Han letade i garderoben i minst tio minuter innan han kom på att han hade lagt stjärnkikaren på skrivbordet för att komma ihåg den.
Efter ett tag så tyckte han att han hade fått med allt han behövde.
Han sträckte på sig och gäspade stort.
Klockan var strax över midnatt och han behövde sova.
Han drog på sig pyjamasen och kröp i säng.
Han låg där ett tag och kollade upp i taket.
Imorgon skulle han äntligen träffa Marodörerna, det var det han hade gått och längtat efter största delen av sommarlovet.
Han hade saknat spratten dom brukade spela lärare och elever.
Dom var vida kända som skolans ledande bråkstakar!
Nästa morgon vaknade James med ett ryck, han kastade en blick på klockan.
Halv elva!
-Mamma, pappa, tåget går om en halv timme, vi har försovit oss! Ropade han förfärat in till sina föräldrar innan han rusade in i sitt rum igen och drog på sig ett par slitna mugglar jeans och en t-shirt.
Han letade febrilt efter trollstaven, som han sedan hittade på byrån.
När klockan var tjugo i elva så stod han klar ute på parkeringen, med bagaget ned packat i bilen, trollstaven i bakfickan, hans osynlighets mantel i väskan och ett till synes tomt pergament i handen.
Hans föräldrar kom klivandes över grusgången med bekymrade miner.
Hans pappa hade sin t-shirt bak och fram men var för stressad för att märka det.
-Försenade igen, vi skulle allt behöva en husalf som såg till oss. Muttrade hans mamma Dorea Potter irriterat medan hon trängde in sig i bilen bredvid James.
Hon slängde en blick på James ostyriga hår.
-Kan du inte försöka göra nått åt håret älskling? Frågade hon milt och försökte platta till det.
-Mamma! Jag vill ha det så. Utropade James och rufsade till håret igen.
Hans mamma suckade uppgivet.
Dom svängde hastigt in på King's Cross-stationen och klev ut ur bilen.
Hans föräldrar följde honom till perrong nio och tre kvart.
-Ha det så roligt som möjligt på Hogwarts pojk. Sa James pappa och dunkade honom glatt i ryggen.
-Som alltid. Sa James och flinade brett.
-Hej då gubben. Sa hans mamma och kramade om honom.
Men så blev hon allvarlig.
-Och du, jag vill inte ha en enda uggla hem som berättar att du har gjort något rackartyg igen. Sa hon strängt.
-Men mamma, hur vågar du påstå att det jag gör är rackartyg. Sa James och spelade förolämpad.
Hans mamma såg bister ut och han gav henne en lätt puss på kinden och hoppade på tåget.
Det var fullt med folk som trängdes och letade efter lediga kupéer men James fortsatte att gå till kupéerna som låg längst bak i tåget.
Han skulle just gå in i hans vanliga kupé när han hörde ett välbekant skratt i den bredvid.
Han drog upp dörren och möttes av ett par förvånade gröna ögon.
Det förvånade uttrycket skiftade fort till ursinnigt.
-Potter!!! Röt flickan som satt där argt.
-Evans. Sa James lugnt och flinade brett.
-UT UR MIN KUPÉ! Skrek hon och drämde i väg en trollkonstbok mot honom, James duckade vant.
-Lils du har ju inte övat på kasten som jag sa, du var ju nära att träffa mig! Sa han och såg förbluffat på henne.
Han stängde fort igen kupédörren innan hon hann slänga iväg en till bok efter honom och skrattade glatt.
Han flinade och gick in i kupén bredvid.
-Tagghorn, det var på tiden! Sa James bästa kompis Sirius Black och sken upp
-Haha ja, men gissa vem jag mötte i kupén här bredvid. Sa James förtjust och satte sig jämte Sirius.
-Snorgärsen? Föreslog Peter Pettigrew ivrigt.
-Neej, Evans. Sa James och kollade drömmande ut genom fönstret.
-Jorden kallar Tagghorn, HALLÅ. Skrattade Sirius och puttade till honom.
James hoppade till och rodnade lite.
-Vart är Remus? Frågade han för att avleda ämnet från Lily.
-Längst fram med prefekterna. Sa Peter och flinade.
-Jag visste att han skulle bli prefekt. Sa James och skrattade.
-Haha ja, Dumbledore tyckte väll att vi behövde någon som såg efter oss. Sa Sirius och flinade han med.
-Vill ni spela en omgång knallkort? Frågade Peter och plockade fram sin kortlek ur kofferten.´
-Ja. Sa James och Sirius i kör.
Efter två omgångar och en sur Sirius som klagade på att James fuskade kom Remus Lupin in i kupén.
-Tjena Tagghorn. Sa han och flinade brett.
-Tja Måntand, du är prefekt ser jag. Sa James och betraktade prefekt märket som var fast nålat på Remus hogwartsklädnad.
-Hrm, ja konstigt nog så är jag det. Sa han och satte sig bredvid Peter.
-Vadå konstigt nog? Frågade Sirius förvånat.
-Jo men varför skulle Dumbledore låta en sån som jag bli prefekt? Sa Remus och pillade på en kant av klädnaden.
Sirius, James och Peter hade under deras tredje år fått reda på att deras bästa vän var en varulv och hade då förvandlat sig till animagusar för att hålla honom sällskap under förvandlingarna.
-För att Dumbledore vet att du är den enda som kan se efter oss ordentligt. Sa James och log.
Remus log tacksamt mot dom.
-Det är nog bäst att ni byter om nu för vi är alldeles strax framme vid Hogwarts, jag måste gå och säga till första års eleverna. Sa han och gick ut ur kupén.
James, Sirius och Peter bytte hastigt om och bar ut deras koffertar.
Utanför tåget stod professor Kettleburn deras lärare i skötsel och vård av magiska djur och ropade till sig dom små första års eleverna.
Sirius och James styrde stegen mot dom häst lösa vagnarna och hoppade in i en.
Efter ett tag kom även Remus och satte sig i vagnen.
Och så rullade den iväg.
Dom vände sig om och kollade upp mot slottet.
-Välkomna hem. Sa Sirius och flinade brett.
Dom klev in i entré hallen och in i stora salen.
James sneglade upp mot honnörsbordet och mötte Albus Dumbledores blick och flinade brett mot honom, professor Dumbledore log välkomnande tillbaka.
Dom slog sig ned vid Gryffindorbordet och vände blicken mot den lilla dörren i hörnet av salen där första års eleverna nu tågade in med professor McGonagall i fronten.
Hon placerade en pall och en sliten gammal hatt längst fram i salen och alla elever tystnade.
En reva uppenbarade sig i brättet på hatten och den brast ut i sång:
Ni tycker kanske inte jag är vacker,
Men döm ej efter vad ni ser idag,
Jag lovar äta upp mig själv om ni
Kan finna någon klokare än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstop,
Och era höga hattar som ser så fina ut
För jag är Hogwartshatten Som Sorterar
Och därför slår jag alla andra utan prut.
Det finnes ej något dolt i era tankar
Som inte jag kan uppenbara,
Sätt mig på huvudet, och jag skall säga
I vilket hem du helst bör vara.
Ni passar kanske bäst i Gryffindor,
Där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet,
Dem skiljer ut från mängden av elever;
Ni kanske hemma hör i Hufflepuff,
Där rättvisa och sanning styr,
Ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala
Och aldrig någon möda styrt;
Måhända är ert hem det visa Ravenclaw,
Ty den som lärd och kvicktänkt är
Och har ett klart och gott förstånd
Skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända ni är i Slytherin
Skall ert sanna vänner finna,
Där sluga rävar nyttjar alla knep
Att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej!
Grips ej av frossa! Ty jag kan lova
Att (fast jag inga har) ni är i säkra händer,
För jag, jag är en Hatt Med Tankegåva
Hela skolan bröt ut i smattrande applåder då hatten avslutade sin sång.
Den bugade för vart och ett av de fyra borden och blev sedan alldeles stilla.
Professor McGonagall steg nu fram med en lång pergament rulle i handen.
-När jag ropar upp ert namn sätter ni er på pallen och drar på er hatten för att bli sorterade. Förklarade hon för dom små första års eleverna.
-Joanne Alp. Ropade hon och en kort tjej med bruna flätor rusade fram till pallen och drog på sig hatten.
Det blev ett ögonblicks tystnad och sen ropade hatten: GRYFFINDOR!
Gryffindor bordet brast ut i hejar rop och James och Sirius busvisslade.
Joanne skuttade glatt fram till bordet och slog sig ned bredvid en andra års elev.
-Mandy Booth.
En mager tjej med råttsvansar drog nervöst på sig hatten.
…RAVENCLAW!
Bordet till höger applåderade judligt.
Hon steg lättat av pallen och i sin iver att komma fram till Ravenclaw bordet glömde hon hatten på huvudet.
Hon gick under rungande skrattsalvor generat tillbaka och lämnade hatten till McGonagall.
Efter henne hamnade Millicent Bulstrode i Slytherin, Arvin Fletchley i Hufflepuff, Ambrella Moon hamnade i Gryffindor och Lisa Turpin hamnade i Ravenclaw.
McGonagall rullade ihop pergamentet och tog med sig sorteringshatten där ifrån.
James som satt bredvid Sirius hörde hur hans kompis mage kurrade ljudligt och flinade brett mot honom.
Då reste sig Albus Dumbledore upp.
-Välkomna, välkomna till ett nytt år på Hogwarts, innan vi hugger in på en utsökt festmåltid så vill jag bara säga ett par väl utvalda ord: Dumbom! Lipsill! Stolle! Tokskalle!, Tack ska ni ha.
Med dom orden satte han sig ned igen.
Alla i stora salen klappade händerna och jublade.
-Han är allt lite knasig han. Sa James och skrattade medan han högg in på den grillade kycklingen.
-Hehe jaaa. Skrattade Peter och lassade på mat på tallriken.
-Emus, an u icka otatisen? Frågade Sirius med mat i mun.
Remus skickade skrattande Sirius potatisen.
När alla hade ätit så mycket de orkade, försvann resterna av maten från tallrikarna och lämnade dom lika skinande rena som innan.
Ett ögonblick senare dök efterrätterna upp.
Där fanns glassportioner i alla smaker man kunde tänka sig, äppelpajer, sirapstårtor, chokladbakelser och syltmunkar, sockerkaka med vaniljkräm och grädde, jordgubbar, brylépudding, rispudding…
James och Sirius satte genast igång att lassa på sirapstårta, glass och pajer på sina tallrikar medan Remus och Peter tog en varsin bit äppel paj med grädde.
Sedan satt dom och såg på medan James och Sirius glufsade i sig den ena bakelsen efter den andra.
Tillslut halvlåg dom två på stolarna helt propp mätta.
-Jag kommer inte kunna äta på flera veckor. Stönade James.
-Du menar i alla fall inte tills frukosten i morgon. Rättade Sirius honom.
Och så brast dom ut i skratt.
Till sist försvann efterrätterna också och professor Dumbledore reste sig igen.
-Äum … bara ett par ord till nu när vi alla har ätit oss mätta och belåtna.
Han slängde en road blick mot James och Sirius.
-Jag har några saker att meddela er inför terminsstarten.
Nybörjarna bör lägga märket till att skogen på området är förbjuden mark för alla elever, det skulle inte skada om några av våra äldre elever att också komma ihåg det.
Dumbledores gnistrande ögon blixtrade till åt Marodörernas håll.
-Jag har också blivit ombedd av vaktmästaren, mr Pringle, att påminna er alla om att inga trollkonster bör utövas i korridorerna på rasterna.
Och uttagningarna till Quidditchmatcherna kommer att göras under tredje veckan på terminen. Alla som är intresserade av att spela för sitt elevhem få kontakta madam Hooch.
Och låt oss nu, innan vi går och lägger oss, sjunga skolsången! Ropade Dumbledore.
James lade märke till att de andra lärarnas leenden hade blivit ganska stela.
Dumbledore svängde lätt med sin trollstav som om han försökte skaka av en fluga från änden och ett långt gyllene band flög ut från den.
Det höjde sig i luften ovanför borden och snodde sig som en orm till ord.
-Alla väljer en älsklings melodi, och så sätter vi igång. Sade Dumbledore.
Hela skolan skrålade:
Hogwarts. Hogwarts, Hoggy Warty Hogwarts,
Vare sig vi är gamla och flintis
Eller unga med skrubbsår på knäna,
Var snäll och se till att vi nånting oss lär.
Med saker som är intressanta för oss
Behöver vi fylla vårt huvud och sinne
För nu är där tomt, ja, mest bara luft
Och fluglik och tussar av damm där inne.
Ge oss tillbaka all det som vi glömt
Och lär oss sånt som till nytta kan bli,
Så ska plugga tills ögonen blöder.
Gör bara ditt bästa, och resten gör vi.
Tillslut var det bara James och Sirius som sjöng allt vad dom kunde, komponerade av en melodi som var ruggigt lik den som dom hade hört Peter Pettigrew nynna på i duschen förut.
Peter blev blossande röd i ansiktet och sjönk nästan omärklig ned lite på stolen.
När dom hade slutat applåderade hela skolan.
Dumbledore tog till orda igen.
-Nu vill jag bara önska er alla en god natt.
Eleverna reste på sig och Remus gick hastigt iväg och ropade till sig dom små första årseleverna.
-Haha, sådär falskt har du aldrig sjungit Tagghorn. Sa Sirius och skrattade.
-Tackar tackar, du lät inte så pjåkigt du heller. Sa James och flinade.
-Vad tyckte du om melodin då Slingersvans? Frågade Sirius och flinade han med.
-Joda, den var väll bra. Mumlade han svagt och blev röd i ansiktet.
Dom passerade ett par Ravenclaw flickor som fnittrade hysteriskt när dom gick förbi, James och Sirius log bländande mot dom.
Sen fortsatte de skämtandes upp till den tjocka damen.
-Lösenord? Frågade hon och log sockersött.
-Äum, Tagghorn har du det? Frågade Sirius och vände sig oroligt mot honom.
-Nej, har du det Slingersvans? Frågade James och kollade hoppfullt på Peter.
Peter skakade olyckligt på huvudet.
-Lösenordet är Vittervinge, Potter. Sa en irriterad tjej röst bakom honom.
Han vände sig om, där stod Lily Evans med sin vänner.
-Lils, jag visste väll att du skulle hjälpa mig. Sa James och log lika sockersött som den tjocka damen.
-Hmfp. Fnyste hon argt och klättrade in genom porträttet som hade svängt upp, tätt följd av hennes väninnor.
James och resten följde skrattandes efter.
Dom stegade in i uppehålls rummet där elden sprakade nöjt.
-Äntligen hemma. Utbrast Sirius och slängde sig i en av sofforna.
Peter kom lunkandes efter, fortfarande lite generad över melodin som Sirius och James hade valt.
-Hörru Sirius, tror du att Remus redan har gått och lagt sig? Frågade James och kollade sig runt i rummet för att se om Remus var där någon stans.
-Vi får se. Sa Sirius och kutade upp för trappen, tätt följd av en skrattandes James.
Remus satt i sin säng med boken Hogwarts genom tiderna i knäet.
Han ryckte till då dörren smälldes upp, men återgick till läsandet då han såg att det bara var James och Sirius.
-Hörru din torrboll, klockan är bara åtta och du ligger redan och läser, har du glömt bort vårat Inte-Läsa-Förens-Efter-Klockan-Nio- Förbud? Frågade James och spelade stött.
-Haha det förbudet kom ni på nyss va? Frågade Remus och skrattade.
-Kanske det, men du vet väll att hjärnan kan skrumpna ihop om man läser för tjocka böcker? Frågade Sirius och pekade på den gigantiskt tjocka boken i Remus hand.
-Va?! Gör den, hjälp vad ska jag göra? Sa Remus sarkastiskt och spärrade upp ögonen.
Sirius flinade och drog till sig närmaste kudde och slungade den mot Remus.
Remus duckade och stackars Peter fick den rätt i magen, han vek sig dubbel och flämtade, men hämtade sig snabbt och slungade iväg en annan kudde mot Sirius, men missade grovt och snuddade James istället och James kastade sig glatt in i leken.
Efter ett tag satt dom fyra marodörerna ned på golvet och skrattade med dun flygandes runt om sig.
Remus tog fram trollstaven och pekade på dom trasiga kuddarna.
-Repardo. Mumlade han och kuddarna blev hela igen.
-Bäst att sova lite, första lektionen imorgon ska tydligen vara trolldryckskonst. Sa Peter dystert och kröp i säng.
-Trakassera Sorgärsen timmen! Utropade Sirius och James glatt.
Remus skrattade och kröp i säng han med.
Nästa morgon vaknade James av att Sirius sjöng falskt på Hogwarts, Hoggy Warty Hogwarts.
-Sirius, håll trut det låter hemskt! Ropade han och vände sig om.
-God morgon på dig själv. Sa Sirius och skrattade.
Remus satte sig upp i sängen bredvid.
-Ska ni ner och äta nu? Frågade han sömnigt.
-Jag ska i alla fall. Sa Sirius och drog på sig sin hogwartsklädnad.
-Jag kommer med! Pep Peter från sin säng.
-Jag kommer väll också då. Sa James och rufsade till håret.
Efter ett tag gick dom allesammans ned till stora salen.
Dom slog sig ned bredvid Gregory, en kille som gick sjunde året nu.
-Morrn. Hälsade Sirius glatt.
-Värst vad du var glad idag då. Sa Gregory och skrattade.
-Jopp, jag kan inte vänta tills skoldagen är slut så att man får utforska slottet igen. Sa han och tog en skinksmörgås.
-Haha okej, förresten har ni sett den där gången bakom bokhyllan? Frågade han ivrigt.
-På fjärde våningen… Började James.
-…Bredvid tavlan med Gurglic den Gurglige? Fortsatte Sirius.
-Ni vet alltså redan om den. Sa Gregory och suckade.
-Japp polarn, upptäckte den vid fjärde året tror jag att det var. Sa James och flinade.
-Okej, men jag måste gå nu, men säg gärna till om ni hittar några nya gångar. Sa han och skyndade i väg.
-Mmm, hej då. Ropade Sirius och tog en tugga på mackan han höll i handen.
James tog för sig av dom stekta äggen och kollade på schemat för idag.
-Först har vi trolldryckskonst med slyttherin och sen har vi örtlära med hufflepuff. Sa han och suckade.
-Vad är det för fel med huffelpuffarna? Frågade Remus och tog en tugga av sin ostsmörgås.
-Det är inte dom, vi har ju professor Sprout, ni vet hur hon är, petig med allt och alla, förra terminen blev hon hysterisk när jag och Sirius råkade spilla lite stinksav över McMillent under lektionen. Sa James och ryckte på axlarna.
-Ja det kommer jag ihåg, femtio poängs avdrag för gryffindor och straffkommendering i troférummet. Sa Sirius och suckade dyster.
-Haha okej, joo jag tror att jag kommer ihåg det, det var väll då som ni förhäxade mr. Pringles sopkvast så att den bara gjorde det skitigare istället för renare. Sa Remus och flinade.
-Ja, det var ett bra spratt det. Sa James anmärkningsvärt.
När dom hade ätit upp frukosten stack dom ner till fängelsehålorna där Professor Slughorn nyss låste upp.
Dom satte sig vid sin vanliga platser längst bak i klassrummet.
James kastade en förströdd blick mot Lily som satt några rader framför honom och log.
Medan professor Slughorn pratade om läxan som dom hade fått över lovet petade Sirius James i sidan.
-Vad? Väste James tyst till Sirius.
-Snorgärsen. Sa han och flinade.
James kastade en blick längre fram och såg Snapes flottiga hår hänga ned över hans krokiga näsa.
Han flinade lömskt och drog fram trollstaven.
Det kan ta ett tag mellan delarna... men jag försöker skynda mig