Denna fiction kommer endast ha tre kapitel, och varje kapitel kommer bestå av exakt 1000 ord - vilket gör det till lite av en utmaning för mig (och denna sida räknar ord annorlunda än word av någon anledning, bara så att ni vet).

Jag vill inte skriva för mycket om handlingen, men det här kan ni i alla fall få:

Trollkarl träffar flicka, tycke uppstår. Kommer hon att klara av hans hemlighet?

Vimlet runt honom luktade svett, cigaretter och öl. Han var inte den typen som strövade runt på pubar och barer under fredagskvällar i vanliga fall, det var allt för sällan han kände att han passade in. De högljudda vrålen, det opassande tafsande som syntes på dansgolvet och den brist på respekt gjorde honom bara obekväm. Tom hade lockat honom med löftet om att han skulle kunna träffa en trevlig tjej, vilket han återigen fallit för. Vilken tur i ordningen visste han inte, men det skulle med största sannolikhet misslyckas, återigen.

Att vara trollkarl hade naturligtvis sina fördelar, men det krävdes att man var på sin vakt och accepterade det faktum att man inför nittioåtta procent av världens befolkning fick ljuga om sin sanna identitet. Även om han aldrig skulle avslöja magins värld för en främling han träffat ute i Londons nattliv, var den hemligheten tillräckligt stor för att han skulle dra sig undan mugglare. Han gillade helt enkelt inte att ljuga. Visserligen var en del av de människorna han stötte på trevliga, men han träffade dem aldrig igen. Den charad han annars tvingades spela var outhärdlig, och för eller senare var han ändå tvungen att bryta med dem.

Eliaz drog handen genom sitt hår och försökte att kväva en gäspning. Baren var överfylld och dansgolvet likaså. Någonstans i kaoset höll hans vän på att diskutera något mugglarämne tillsammans med en tjej. Först hade han försökt att hänga med, men Tom som var halvblod hade vuxit upp i båda världarna och var van vid det spelet som det innebar. Han, å andra sidan, var fullblod. Första gången han ens kommit i kontakt med mugglarvärlden var när han började på Hogwarts, och det var bara genom berättelse hans klasskamrater delade med sig av. Han hade aldrig och skulle förmodligen aldrig passa in i denna värld heller. Folk lade märke till det och höll därför ett avstånd, nästan som om han hade en skylt på ryggen som löd: "Farligt föremål".

"En öl till!" Han skrek för att överrösta musiken och höjde den tomma flaskan han höll i handen för att försäkra sig om att bartendern uppfattat vad han sa, vilket en kort nick bekräftade.

"Åh, kan du slänga upp en till mig med?"

Han förundrades över vilket vackert skratt som följde uppmaningen, och vände sig till höger för att se att samma flicka Tom pratade med under kvällen slagit sig ner på barstolen som stod bredvid hans. Hon drog med handen genom sitt hår och hans såg hur hela hennes ansikte skrynklades ihop i en lustig grimas.

"Man blir så svettig av att dansa!" Hon skrattade igen och blottade en nästintill perfekt tandrad. En av framtänderna lappade nämligen över på den bredvid, men Eliaz kunde inte hindra sig själv från att tycka om denna defekt. Innan han hann svara fortsatte hon genom att räcka fram handen:

"Savannah," han tog tag i hennes hand," Tom sa att du heter Eliaz. Han skojade inte, eller?"

"Nej, det gjorde han inte," han försökte besvara leende, men tyckte bara att det kändes framtvingat och stelt," vart tog han vägen förresten?"

"Toaletten."

Med en duns slängde bartendern fram två ölflaskor, vilket gav honom en ursäkt till att inte titta henne i ögonen längre. Visst, han blev ofta påverkad av vackra kvinnor. Men det var något speciellt med just henne, pirret i magen när deras blickar möttes och gåshuden hennes skratt framkallade. Det var svårt att urskilja om det var ölen eller hennes närvaro som plötsligt gjort honom vimmelkantig.

"Så," hon avbröt tystnaden," vad jobbar du med?"

Nu var han tvungen att göra det igen. Ljuga.

"Jag arbetar på ett försäkringsbolag," Tom hade förberett den repliken åt honom. Inte för att han förstod vad han egentligen sa, men ingen brukade ställa några följdfrågor i alla fall,"och du?"

"En bank. Det tråkigaste som finns, men jag överlever."

Han studerade medan hennes händer lekte med den nu halvtomma ölflaskan, för med ett hårt grepp om flaskhalsen lät hon sina fingrar röra runt den i små cirklar. Plötsligt avstannade rörelsen och ljudet av en stol som drogs bakåt nådde hans öron. Savannah hade rest sig upp och verkade leta efter något i sin ena jeansficka. Vart han fick impulsen ifrån hade han ingen aning om, men när hon funnit det hon letat efter – pengar – och dragit upp handen mot disken för att betala greppade hans fingrar tag om hennes handled. Förvånat vände hon blicken mot honom, och ursäkten rann ur munnen innan han ens hann tänka den:

"Jag betalar."

"Det var generöst av dig, men..."

Han släppte taget innan han svarade:

"Jag insisterar."

Pengarna kastade han upp framför bartendern innan en reaktion kom. En rodnad bildades på hennes kinder och ett blygsamt tack fick hon ur sig. Med ens insåg han att hon inte alls var lika självsäker och kaxig som hon först framstått som, utan hon var minst lika förvirrad och obekväm i sammanhanget som han var. Han märkte det tydligt när en kille försökte passera hennes rygg och hon gjorde allt hon kunde för att inte bli rörd av honom. Av någon underlig anledning fick detta Eliaz att undra om det var möjligt att älska någon efter bara några minuter. Och just i denna stund var han beredd att svara ja.

"Jag gör dig sällskap ut."

Hon nickade tacksamt, och de lyckades ta sig fram genom folkmassan. I samma sekund som dörrarna slog igen bakom dem förvandlades den högljuda musiken till ett lågt dunkande.

Även om småtimmarna hade börjat närma sig var det ljusare utomhus än inne i klubben, och det var underbart att få andas den friska luften. Han kände på sig att det här var en natt han sent skulle glömma, och ville helst av allt bara stanna kvar i det ögonblick de befann sig i. Men han rycktes ur sina tankar när Savannahs lena stämma bröt tystnaden:

"Här är mitt nummer, ring mig."

Han tog lappen från hennes hand som var framsträckt.

Lappen som innebar att han från och med nu skulle få spela en charad.


AN: Om det finns något intresse, släng iväg en kommentar! Behöver inte vara lång, bara säga att ni läser :)