Detta är en liten dikt jag skrev som en övning. Tanken var att man skulle skriva om en älskad person, verklig eller overklig, och detta blev mitt resultat.
Yamato: Det är precis lika hemskt som det låter.
Vad vet du om det?
Yamato: -himlar med ögonen- Windy äger inte digimon, och det är vi glada för. Hon äger dock den här dikten, vilket vi är mindre glada för.
Nu är du dum. I vilket fall, läs och njut!
Doften av lavendel möter mig
Du rodnar när du ser mig stirra
Snabbt flyr du in i ditt rum
Men doften av ditt shampoo hänger kvar
Jag insuper doften, glädjs
Lavendel kommer alltid förknippas med dig
Du kommer ut igen, nu påklädd
Lätt besviken reser jag mig, men låtsas som inget
Slår dig vänskapligt på axeln, vill omfamna dig
Dina kläder doftar citron, men lavendeln i ditt hår doftar mer
Dina havsblå ögon möter mina chokladbruna
Rosor sprider sig på mina kinder, jag tittar bort
Tillsammans går vi till skolan
Jag, med fjärilar i magen
Du, lugn som isen i Arktis
Mina fingrar sluter sig om din hand
Din blick frågande, men du drar dig inte bort
Doften av hav och nyklippt gräs möter oss
Vi ler i samklang, båda minns sommardagarna
Kvällarna vi spenderade tillsammans
Ensamma i din lägenhet
Hur jag längtade, ville röra dig
Ville säga orden som vilade på tungan
Men av rädsla håll jag tyst
Ville inte förlora dig
Du ler ditt underbara leende mot mig
Jag känner hur mitt hjärta smälter
Dina djupa ögon, känslolösa, söker mina
"Vad letar du efter?" vill jag fråga
Jag ler fånigt mot dig
Du rodnar, släpper min hand
Väl framme går vi skilda vägar
Du till dina vänner, jag till mina
Hela dagen går, långsamt
Tomt utan dig vid sidan
När sista lektionen äntligen är över
Rusar jag ut och springer hem till dig
Dörren öppen, jag är väntad
Doften av nybakade bullar möter mig
Tyst smyger jag ut i köket
Omfamnar dig bakifrån
Du tappar nästan plåten
Jag skrattar skamset
Drar mig undan leende
Du var alltid duktig i köket
Du ställer ner plåten, vänder dig mot mig
Dina ögon inte längre känslolösa
Jag ler, du fann vad du sökte
Dina armar om min kropp
Mina armar om din
Vi båda nöjda, älskade
Och inga ord behövs ikväll
Om ni inte lyckades lista ut det så är det Taichi som berättar och Yamato som är föremålet för hans affektion. Vilket förklarar varför Yama inte gillade dikten.
Yamato: Nu är du dum.
...Så, lämna en kort review där ni inte mördar dikten allt för mycket, tro mig, Yama har redan pekat ut minst 20 fel med den (varav de flesta går ut på att han och Taichi aldrig skulle bete sig sådär), så hörs vi nästa gång jag får inspiration till en fanpoem ;)