Jag börjar mitt i skolterminen istället. Jag orkar verkligen inte skriva om Marys lååånga, långtråkiga sommarlov. Så vi hoppar fram rätt så långt i handlingen tills vidare, sedan så skriver jag kapitlerna… kapitelna? Kapitälerna? Vad sjutton, jag vet inte vad det heter… hur som helst, jag skriver resten av dem lite senare. Men nu hoppar vi fram till när Mary har börjat skolan, de andra skolorna har anlänt och de ska få reda på vilka tre deltagare som ska delta i Turneringen i magisk trekamp. Jag varnar er: lite förvirrande. Men… huvudsaken är att jag kan skriva.

Lockman är fortfarande trolldryckslärare (tyvärr, enligt professor McGonagall, Mary och de flesta av lärarna) Lupin är fortfarande lärare i försvar mot svartkonster. Inga alltför stora förändringar…

Ron satte sig ner bredvid Mary.

"Varför går du på våra lektioner?", frågade han nyfiket.

Oj, tänkte Denise. Mary blinkade till och började stamma.

"Eheh… jag var så bra i min klass så jag får gå på era l-lektioner ibland…" Hon rodnade och hörde Denise yttra en svordom i hennes huvud. Mary skulle tycka om att vifta med tidvändaren i någons ansikte men hon visste att McGonagall hade strängt förbjudit henne att göra det. "Var är Ginny?" frågade hon istället. Ron ryckte på axlarna.

"Hon och Harry fastnade i Hogsmeade", svarade han och log snett. "Harry hade köpt någonting och sedan så hade dementorn sugit ur hans själ ur honom. Jag tror att det är därför Dumbledore är borta." Han pekade på platsen där Dumbledore brukade sitta. "Han tycker inte alls om dementorerna har jag hört", förklarade han. "Och… du vet, han tycker om Harry." Ron skrattade lite. Mary hade en känsla av att det var någonting han försökte dölja. Denise ville fråga honom om han var avundsjuk men Mary visste bättre. Det sista Ron behövde efter vad som hade hänt förra året var att få obekväma frågor. Denise tjurade.

Ron försökte hålla igång konversationen.

"Jag förstår inte varför de har dementorer här", sa han och rös. "De skyller på att de vill fånga Severus Snape, men jag tror att de försöker ta död på alla elever."

Mary höjde på ena ögonbrynet.

"Vad skulle trolldomsministeriet vinna på det?", frågade hon roat.

Ron såg tankfull ut ett tag innan han svarade:

"De där från Feauxbatons…"

"Beauxbatons", rättade Mary honom.

"Beauxfatons, Keauxbatons", sa han och ryckte på axlarna. "Vad den där skolan än nu heter. De tillsammans med Durmstrang tror att om de kan skrämma folk tillräckligt mycket med dementorerna så kommer ingen att vilja delta i turneringen i magisk trekamp."

Mary fnissade.

"Så kastade de en imperiusförbannelse över trolldomsministern och såg till att det hände", sa hon med ett flin.

Ron nickade. Mary undrade om han visste vad en imperiusförbannelse var, men sa ingenting. Det kändes inte rätt att prata med Ron. Det var inte så att han var otrevlig… det var bara obekvämt med tanke på vad som hade hänt året innan. Instämmer, sa Denise. Men du borde vara trevlig mot honom! Säg någonting!

När Mary inte sa någonting kände hon att det kittlade i hennes fingertoppar. Sedan så började hon känna hur kyla svepte förbi. Hennes arm råkade slå till ett glas.

Denise drog bort sig från kontrollen över Mary och svor i tankarna. Mary skrattade nervöst medan vattnet i glaset rann över hela bordet. Vilken besvärjelse är det? Gaah…!

"Oroa dig inte", sa Ron och skrattade han med, fast inte lika överspänt. "Jag… vi… någon tar hand om det." Han ryckte på axlarna. Mary kunde inte komma på besvärjelsen, och alla lärarna var vid matbordet, så hon visste inte vad hon skulle göra. Det fanns ingenting att torka upp vattnet med heller.

"Strunta i det", sa Ron övertygande. Mary suckade.

"Okej då", sa hon. Samtidigt så hörde hon fotsteg bakom sig. Ginny satte sig ner bredvid henne.

"Jäkla dementorer", svor hon. "Hur stor är chansen att Severus Snape får för sig att springa in på Hogwarts? Noll!"

Harry verkade tycka att Ginnys ilska var väldigt roande. Han satte sig ner bredvid Ron. Mary hade tvingat iväg Harry på världsmästerskapen i Quidditch så att han och Ron skulle lära känna varandra. Sedan dess hade det visat sig att hon hade rätt, Harry och Ron kom väldigt bra överens. Hermione var inte särskilt glad över det. Fast Mary brydde sig inte om vad Hermione var glad över. Denise skrattade i hennes huvud.

"Jag har hört att Angelina har anmält sig till turneringen", sa Ginny lite gladare. Mary log.

"Kul", sa hon utan någon som helst glädje i rösten. Sluta vara så deprimerad, sa Denise.

"Jag menar", sa Mary hastigt. "Hela skolan verkar heja på Jeddric Diggory…"

"Cedric Diggory", rättade Ron henne. Mary höjde på ena ögonbrynet och fick en déjà vu-känsla. Denise verkade finna detta otroligt roligt. Ron återvände till att diskutera quidditch med Harry. Ginny såg tankfull ut.

"Jag lovar", sa Mary i ett försök att samtala med sin bästa vän. Hon tyckte inte om att de hade dragits ifrån varandra så mycket förra året. "Viktor Krum blir utvald till Durmstrang."

Ginny himlade med ögonen.

"Det vore konstigt om han inte blev utvald", sa Ginny och skrattade.

Mary höll med. Hon vände sig om och såg att de redan hade tagit in den flammande bägaren. Hade Dumbledore redan hållit sitt lilla tal? Nej, det kan han inte ha gjort… Mary bet sig i läppen.

Allt har varit för normalt de senaste veckorna, tycker du inte? Observerade Denise.

Det här är ett perfekt tillfälle för något extraordinärt att inträffa, sa Mary. Jag förstår vad du menar… jag hoppas bara att jag inte blir utvald eller något. Det vore så typiskt. Mary skrattade högt vilket ledde till att de omkring henne stirrade konstigt på henne.

Det vore det verkligen, instämde Denise och skrattade halvhjärtat. Men Mary kände oron väckas. Tänk om hon faktiskt blev utvald?

"Bägaren är snart redo att fatta sitt beslut", sa Dumbledore med djup röst. Det blev genast tyst i Stora Salen och alla vände sig om för att se vad som pågick. "Det borde ta ungefär en minut. Nu, när deltagarnas namn uppropas, kommer jag be dem att gå upp hit, gå förbi lärarnas bord och in igenom rummet." Han indikerade till dörren bakom lärarbordet. "Där kommer de att få sina instruktioner."

Han viftade med sin trollstav så att alla ljus i Stora Salen släcktes. Nu så syntes den flammande bägaren särskilt tydligt. Väldigt dramatiskt, sa Denise och fnissade för sig själv.

De blåa flammorna från bägaren började skifta till en röd färg. Mary log och bet ihop. Kom igen Krum, bli utvald så ser jag inte ut som en idiot… Denise verkade inte tycka om den tanken. Du måste ju heja på Angelina också! Sa hon chockat. Det gör jag, jag hoppas bara att Krum blir utvald!

Mary suckade när Denise försökte hitta någon form av humor i det hon nyss hade tänkt. I och för sig kunde hon förstå att Denise kunde hitta så små saker som roande med tanke på att hon bodde i Marys huvud tjugofyra timmar om dygnet.

"Durmstrangs turneringsdeltagare", sa Dumbledore med stark röst. "Är Viktor Krum!"

"Jag sa ju det!" sa Mary glatt och deltog i applåderna.

"Ingen sa att du hade fel", påpekade Ginny. Krum reste sig upp från Slytherinbordet, gick förbi lärarbordet och försvann in i rummet. Mary undrade hur rummet såg ut.

Applåderna började dö ut när ännu ett stycke pergament sköts ut ur det. Dumbledore tog tag i lappen och läste:

"Beauxbatons turneringsdeltagare är Fleur Delacour!"

Många klappade händerna igen. De andra vid Beauxbatonsbordet verkade inte lika glada. Inte lika glada var nog en underdrift, tänkte Mary, när en tjej brast ut i gråt.

Ron släppte inte Fleur med blicken. Mary fnittrade. Allas ögon var på Beauxbatons deltagare. Förutom…

Mary ryckte till när hon såg att en persons ögon stirrade på henne istället för Fleur.

Hon kollade genast bort och kände hur Denise fylldes med ilska. Hur vågar han? Han får inte stirra på mig… jag menar oss… jag menar… du vet vad jag menar. Mary nickade.

"Hogwarts turneringskämpe är…"

Han kanske har dåligt samvete, försökte Mary övertyga sig själv och Denise. Hon ville inte se Edward som en dålig människa.

"Cedric Diggory!"

Mary ryckte till och vände uppmärksamheten mot Hogwarts deltagare. Alla i Gryffindor suckade men applåderade ändå.

Diggory försvann vid dörren.

"Så", sa Dumbledore samtidigt som applåderna dog ut. "Nu…"

Han avbröt sig mitt i meningen av ett konstigt ljud. Mary hade en konstig känsla i magen. Säg inte… Den flammande bägarens blåa flammor övergick till rött, orange och gult. Elden spottade ut en bit pergament som Dumbledore fångade förvånansvärt graciöst.

Om det står "Mary Black" på den där lappen så ska jag… Mary var osäker på om tanken tillhörde henne själv eller Denise. Oro fyllde henne. Nej, nej, nej… inte nu när allt började bli som vanligt!

Dumbledore tog ett djupt andetag. Mary började hyperventilera. Skräckscener om att slåss mot troll fem gånger så stora som det hon lyckades fly ifrån under sitt första år fyllde hennes huvud.

Men det var ett helt annat namn som Dumbledore ropade upp.