Har du någonsin suttit ute på din veranda och läst? Förmodligen så har du det, att höra fågelkvittret i bakgrunden, doften av sommarblommorna och det nya klippta gräset är underbart. Eller kanske är det känslan solen ger dig när den smeker din hud som får ut dig. Det är just sådana sommardagar som lockar ut nästan alla bokälskare med sina böcker.
Låt mig upprepa nästan alla bokälskare. Personligen tycker jag att det bästa läsandet sker under regniga och dagar när det åskar. Då finner man mig alltid längs med husväggen uppkrupen i en utomhus soffa och invirad i filt med en bok i händerna. Det är något med bullret från åskan och ljudet när regnet slår mot tak och mark som får mig att känna mig levande... Eller ja det brukar få mig att känna så alla dagar utom just denna.
Den här berättelsen börjar när jag satt uppkurad på min utomhus soffa och njöt utav en mycket bra bok och åskan, precis som jag brukar göra. Dem kalla vindarna slår mot mitt ansikte och tränger sig in genom filten. Det är en ovanligt åskfylld kväll med knallar som hörs nästan hela tiden. Jag vänder på sidan och hummar nöjt för mig själv. Det var flera år sedan jag läste en Harry Potter bok senast. Min morbror hade visat den första filmen för mina små kusiner och jag blev själv inspirerad att läsa om böckerna. Jag har alltid tyckt att dem första tre böckerna är bäst, när Harry introduceras till hela trollkarls världen är helt magiskt. Heh.
""Skål för Harry Potter - pojken som överlevde!""
Jag blädrade sida och läste rubriken till det andra kapitlet i De Vises Sten Glaset som försvann när det plötsligt small precis över mig. På ren reflex kollade jag upp och det blev helt vitt. Min hud kändes som om den fattat eld och smälte som bränt gummi, ett gällt pip ringde i mina öron. Smärtan var så kraftfull och trots att det inte ens varat över fem sekunder kändes det som om timmar passerat. För varje gång jag blinkade blev det vita ljuset mörkare tills allt var bäcksvart. Jag lät mörkret omfamna mig och föll in i en drömlös sömn.