Disclaimer: This story is based on characters and situations created and owned by JK Rowling, various publishers including but not limited to Bloomsbury Books, Scholastic Books and Raincoast Books, and Warner Bros., Inc. No money is being made and no copyright or trademark infringement is intended.

A/N: Det här är egentligen mest ett experiment. Jag har inte skrivit just någon fanfiction på svenska förut, och tyckte bara det skulle vara intressant att lägga upp en svensk version av "Of Snow and Dark Water" här. Översättning är ett underligt och komplicerat fenomen, och att översätta sin egen text var en något märklig upplevelse. :) I alla fall hoppas jag att det finns en och annan svensk slasher som ska hitta den här versionen av historien och uppskatta den!

Ett stort tack till mitt beta-team som läser den engelska versionen: Plumeria, Darklites, Verdant, Lowi och Milena Lupin. De är fantastiskt generösa med tid, stöd och kunskap. Tack också till Earthquake, VanityFair och Aidan Lynch som hjälpte mig med synpunkter på prologen.

Author: Penguin

Title: SNÖ OCH SVART VATTEN

PROLOG

Det kupolformade växthuset drömde i den mjuka sommarskymningen. De många glasrutorna speglade det kvardröjande ljuset på himlen och fick hela den fasetterade strukturen att skimra och glittra likt ett smycke som någon tappat i gräset på familjen Malfoys ägor, halvvägs mellan det stora huset och sjön.

Inne i växthuset flöt hundratals arter och varianter av lotusblommor och näckrosor omkring på den cirkelformade mittenbassängens mörka vatten, och deras regnbågsspektrum av färger glödde svagt i dunklet. Det var hett och fuktigt och stilla, alldeles tyst förutom när en droppe vatten föll ned i den smala cirkelformade bassäng som följde växthusets ytterväggar. Stilla och sövande.

Men alla växterna sov inte. I mittenbassängen flöt enorma gröna blad med upprättstående kanter, som jättelika pajformar, omkring på vattnet, och här och där emellan dem lyfte groteskt stora, håriga blomknoppar upp sina huvuden ovanför ytan. Jättenäckrosorna sov inte – de arbetade. De befann sig mitt i en ansträngande reproduktionsprocess, där de strävade för att skicka upp fler knoppar till ytan. Arbetet var så intensivt att om någon hade vidrört knopparna skulle han ha tagit ett steg bakåt av överraskning – för knopparna var varma, nästan som människans kroppstemperatur.

Knopparna började öppna sig nu. De tjocka gröna foderbladen delade sig nästan motvilligt – somliga avtäckte jungfruligt vita kronblad och andra rodnande rosa; ja, de rodnade där de sörjde förlusten av sin oskuld föregående natt eller gladde sig åt att ha blivit invigda i livets mysterium.

Jättenäckrosorna blommar om natten, och bara i två nätter. Första natten är blomman ren, vit och oskuldsfull. Den öppnar sig och ligger där naken och skälvande, väntande halvt i fasa på insekterna som ska landa och kravla långt in i dess gyllene mitt för att dricka av nektarn, skövla och plundra och frossa i den. Blomman uthärdar natten, ryser under den krypande, kravlande invasionen i dess djupaste och mest skyddade inre – och i det första gryningsljuset tar den sin hämnd genom att sluta sig runt de dåsigt tillfredsställda, berusade insekterna.

Den dödar dem inte. Den håller dem i fångenskap under dagen, fast besluten att vända våldtäkten till något gott och få de kladdiga små kropparna att irra omkring och samla så mycket pollen som möjligt. När kvällen kommer öppnar sig blomman igen och de vimmelkantiga insekterna är fria att tumla ut ur den sött doftande hettan, ut i växthusets svalare luft. Och nu är blomman rosa. Under sin andra och sista natt i livet rodnar den av stolthet och skam.

Sedan är allt över. Blomman dör och sjunker tillbaka ner i dammens mörker, där fröna sakta mognar i bottenslam och lera. Deras korta liv i luft och skönhet fullbordas under långa, dymörka månader i djupen – tills de är redo att åter börja växa och skjuta upp blad och blomknoppar till ytan, där de i sin tur kan öppna sig och få leva sin korta tid i skönhet.