A/N: Den här ficen handlar inte bara om Fred och George Weasley. Den handlar även om två O. C tjejer i årskursen under. Dem här tjejerna heter Hilary Wescott och Sarah McPherson. P.S. Det är inte två tjejer för att dem ska bli ihop med varsin tvilling. En hade dem ju träffat så hon måste ju vara med och jag ville att hon skulle ha en kompis XD

Disclamer: Jag äger bara karaktärerna Hilary och Sarah. Dem övriga tillhör J.K Rowling, och hur många tror allvarligt att det är jag? Några scener är hämtade ur Ouran High School Club Host som är en anime serie om en rik skola och framför allt Host klubben XD

To be two

Two can trust etch other

Two can tell etch other everything

Twocan be the same

Two can help etch other

Two can be alone together

Two can be cold

Two can say bad things

Two can be horrible

Two can win

Two can´t always forgive

Two has hard to forget

Two get hurt on the inside

Two only hurt if the other hurts them

Two always stick together

Two (in this case) is always twins

Minnet

Snön dalade ner från den ljusa himlen. Kölden bet hårt i kinderna. Det var vindstilla och tyst. Parken var tom på människor så när som två rödhåriga pojkar på parkbänken och en mörkhårig flicka som stod framför dem. Snön krasade under flickans fötter när hon klev lite närmare. Dem båda pojkarna gjorde inget tecken på att se henne. Dem bara satt på bänken och höll i varandras hand. Dem såg ut att vara sju eller åtta år. En kråka kraxade och bröt tystnaden. Kråkan flög iväg från grenen den suttigt på och snön dunsade ner i marken.

"Fred, jag älskar dig" sa flickan tyst.

Pojkarna såg ner på henne och sa samtidigt:

"Då ser du skillnad på oss då. Vem är Fred?"

Flickan stod tyst. Snön fortsatte att tyst dala ner mot marken. Hon andades tungt och rökmoln kom ur hennes mun. Hon lyfte sakta handen mot pojken till vänster och sa tyst:

"Fred sitter här"

Pojkarna satt tysta. Flickan drog in handen mot kroppen igen och hennes isblåa ögon tårades.

"Jag är George" sa han som flickan hade pekat på.

"Vi vill inte se dig igen" sa Fred.

Tårarna rann ner för flickans kinder. Dem droppade ner från hakan och förvandlades till is på vägen ner mot den kalla snön.

"Snälla, jag ber er. Låt mig få vara er vän" bad flickan och såg för första gången in i deras ögon.

"Vi har redan sagt det Hilary" sa George.

Flickans rosiga ansikte var fyllt med tårar vid det här laget. Hennes kropp skakade av att hon grät. Hon andades knappt längre. Flickan snyftade till vände sig snabbt om och sprang gråtandes iväg. Pojkarna satt kvar och såg den förtvivlade flickan springa där ifrån. Kyrkklockan slog fyra slag. En stilla vind fick lite snö från träden i skogen att virvla ner till marken. George såg på sin bror. Han såg tillbaka mot honom och log.

"Ska vi gå hem nu, George?" frågade han.

George nickade mot sin bror och dem ställde sig samtidigt upp och följde Hilarys spår ut till grusvägen. Där svängde dem åt sidan.

Det hade gått flera år sen Hilary sprungit gråtandes ifrån dem. Fred sneglade mot George. Han satt också djups försjunken i tankar. Fred och George skulle börja sitt andra år på Hogwarts. Dem hade precis satt sig i en tom kupé i det röda tåget.

"Vad tänker du på?" frågade Fred.

George ryckte till.

"Eeh, va?" frågade han.

"Vad tänker du på?" frågade Fred igen.

"Inget särskilt, du då?" svarade George.

"Jag kom bara ihåg Hilary" sa Fred nonchalant.

"Hilary?" sa George frågande.

Tåget började rulla.

"Du vet den där tjejen som gillade mig, hon hette Hilary Wescott" sa Fred.

George nickade tyst och kupé dörren öppnades.

"Får vi sitta här? Det är fullt överallt annars" frågade en tjej som dem inte sätt förut.

Hon hade blont kort hår i en page och mörkbruna ögon. Dem gissade att hon var en förstaårselev. Bakom henne stod en annan tjej med mörkbrunt lite vågigt hår med läskigt isande blå ögon. Båda två hade redan bytt om till skoluniformen.

"Ja…" sa Fred.

George tyckte att han kände igen dem isblåa ögonen. Inte så många hade sådana, och ännu mindre med mörkbrunt hår. Hon påminde honom om någon, men vem?

"Jag heter Sarah McPherson" sa den blonda och log samtidigt som hon satte sig framför Fred.

"Och jag heter Hilary, Hilary Wescott" log den andra när hon satte sig bredvid Sarah.

"Vad heter ni?" frågade Sarah.

Fred och George såg chockat på varandra.

"Jag är Fred och det här är George" sa Fred och pekade först på sig själv och sen på George.

"Har vi träffats förut?" frågade Hilary och la huvudet på sned.

"Ja… Jag tror… tror inte d… de… de det" stammade George.

Fred gav honom en sur blick på grund av stammandet.

"Det är bara det, jag känner igen er, och era namn" envisades Hilary.

"Men jag är säker på att jag aldrig sätt dig förut!" nästan skrek Fred och nu var det Georges tur att ge Fred en sur blick.

Dem satt tysta. Det ända som hördes var tågets mullrande. Landskapet susade förbi utanför fönstret. Skogar, stugor och gröna ängar. Dem åkte ut på en stenbro högt över vattnet. Solen var bakom molnen och regnet smattrade mot rutan. Plötsligt bröts tystnaden.

"Något från vagnen kära barn?" frågade damen som öppnat deras kupé dörr.

"Nej tack" sa Sarah.

Hilary tvekade lite men sa också nej. Fred och George såg på varandra med ett flin på läpparna och ställde sig upp. Dem gick fram till vagnen och plockade på sig massor med godis och betalade sen. När dem satte sig ner skulle dem räkna hur mycket dem köpt.

"Tre chokladgrodor, två pumpapastejer, tre lakritsstavar och två chokladkvickar" konstaterade George.

Dem började mumsa i sig och tjejerna såg hungrigt på. Godispapprena slängde dem bara på golvet. Regnet öste fortfarande ner när tåget bromsade in på perrongen.

Fred och George klev ut på den blöta perrongen med Hilary och Sarah tätt bakom.

"Ni kan inte följa oss längre, vi ska till vagnarna och ni ska till Hagrid" sa George.

"Hagrid?" frågade Hilary.

"Just det, Hagrid är skolans skogsvaktare. Ni ska få göra ett prov om ni platsar här" flinade Fred.

"Vad för slags prov?" frågade Sarah vättskrämd.

"Ni ska bli fastkedjade på botten av sjön, kommer ni upp får ni gå här på Hogwarts" sa George.

Sarah började gråta och Hilary såg fundersamt på dem.

"Lura inte i förstaårseleverna sådant dumt" muttrade Percy.

Sarah torkade bort tårarna och frågade:

"Så vi ska inte bli fastkedjade på botten av sjön?"

"Nej" sa Percy lugnande.

Fred och George började skratta och gå mot vagnarna.

"Å ni era… era…!" skrek Hilary och försökte komma ifatt dem men Sarah höll i henne.

"Kom nu, det är inte värt att bråka med dem" fnös Sarah och drog hårdare i Hilary.

Fred och George fortsatte skrattandes genom lervällingen. Regnet började avta och hade slutat helt när dem skyndade in i stora salen med dem andra.

"Nu vill jag välkomna alla förstaårselever" sa Dumbledore och förstisarna kom in.

Sarah och Hilary kom längstbak i ledet. Fred och George hörde en flicka med svart lockigt hår säga:

"Undrar om det regnar här inne när det regnar där ute"

När alla ställt sig längst fram började professor McGonagall att ropa upp dem.

"Sarah McPherson"

Sarah gick fram och fick hatten över huvudet. Tiden gick. Minut efter minut satt hon på pallen. Efter vad som kändes som en evighet ropade hatten:

"Gryffindor!"

Dem applåderade och Sarah skuttade glatt och satte sig. Men när hon upptäckte Fred och George dog leendet och hon satte sig en bit ifrån dem.

"Liza White" fortsatte McGonagall

Flickan med det svarta lockiga håret klev fram och nästan efter en sekund ropade hatten:

"Slytherin!"

"Hilary Wescott" sa McGonagall när Liza satt sig ner.

Hilary gick fram. Hatten gled ner över hennes ögon. Efter någon minut ropade hatten:

"Gryffindor!"

Hilary skyndade sig att sätta sig bredvid Sarah.

Dem som hamnade i Gryffindor var: Hilary Wescott, Sarah McPherson, Amy Prinz, Madeleina Bridges, Jael Simmons, Andrew Evans, Sean Close, Erik Jensen och Patric Aston.

Efter middagen så gick alla till sina respektive sällskapsrum. Fred och George satt konstigt nog tysta i varsin stol och såg på varandra. Utanför fönstret hade mörkret övertagigt och månen lös svagt. Dem små ljusfläckarna på himmelen som skulle föreställa stjärnor var suddiga i dimman. Men ändå speglades både månen och stjärnorna i den svarta sjön. Efter några minuter gick dem upp till sin sovsal.

"Jag visste inte att Hilary var en häxa" sa George plötsligt när dem båda höll på att byta om.

"Ne…" mumlade Fred till svar.

"Tror du hon får veta att det är vi som hon har träffat?" frågade George efter ytterligare några minuter när dem var klara och satt på varsin säng.

"Frågan är inte om, utan när?" sa Fred.

Han släckte ljusen och mörkret förblindade dem. Allt dem kunde se var det svarta djupet, inte änns skuggorna var tillräckligt svarta för att synas. Efter ett litet tag sa George:

"Vad menar du?"

Fred såg mot sin bror. Ögonen hade vant sig vid mörkret nu och han såg sin tvillings oroliga blick i dunklet.

"Om hon inte redan vet så vet hon senast innan helgen, dem kommer snart höra någon prata med oss, någon som kallar os Weasley och inte Fred och George" Sa Fred som om det vore det självklaraste i hela världen.

Dörren for upp och det starka ljuset utanför bländade dem. Det var deras rumskompisar som kom för att lägga sig.

"Kom ihåg en sak bara, vi sa till henne att vi aldrig sätt henne förut" mumlade Fred innan han dök ner under täcket för att gömma sig för ljuset som rev i hans blick.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

A/N: Hej hej! Detta var alltså första kapitlet XD Jag vill gärna höra av dig. Du får kritisera, men det är alltid kul att höra något bra också. Love, Cia Veloria