En OTROLIGT kort one shot. Men jag är nöjd och vill ha reviews!
Hermione satt på en bänk med pappret i handen. Hon satt utanför Hogwarts stora portar och väntade. Väntade på honom som hon älskade. Som älskade henne.
Bara tanken fick Hermione att vilja hoppa upp och ner av glädje. Han hade nästan aldrig fått henne arg, ledsen eller bara upprörd. Hans beröring fick hennes nackhår att resa sig trots att det endast var hennes tankar. Brevet var så vackert att Hermione svävade på vita moln.
Kära Hermione
Jag har tänkt på dig sedan jag såg dig för första gången. Du är en av mina bästa vänner och ingen kan få mig att ändra mig angående mina känslor för dig.
Hermione stönade till av fjärilarna som flög runt i magen på henne.
Jag har gjort misstag som alla andra. Men jag har bestämt mig för att lämna mitt förra röriga liv där liv splittras runt omkring mig. Jag har bestämt mig för att mitt liv ska involvera dig. Mitt hjärta ska inte plågas, det ska tillhöra dig.
Hermione log och kände hur hon rodnade.
För Mione, du vet att jag älskar dig och har alltid gjort det. Om inte annat som en vän. Du kanske inte tror på att jag alltid har tagit ditt parti i alla bråk, men det har jag. Och från den stund jag mötte dig på tåget så visste jag, så visste jag att jag älskade dig.
Hermione var tvungen att bita sig hårt i tungan för att inte skrika av glädje.
Och jag ber om ursäkt för alla gånger jag har kanske snäst av dig, men det gjorde jag iså fall endast för att du inte skulle misstänka något.
Jag är ledsen för att jag inte dödat Voldemort när jag har haft mina chanser. Det har plågat dig och förstört så många liv. Jag har många gånger gjort misstaget men du har förlåtit mig med ett leende och det räckte.
Hermione kunde inte låta bli utan skrek "Yes!" ut i tomma luften.
Det där leendet räddade mitt liv. Och föresten, bry dig inte, aldrig nånsin, om såna som Malfoy. De är idioter, allas blod är likadant (det vill säga rött, blött och cirkulerar i kroppen). Och ska nån bli utfryst pågrund av att ens föräldrar inte var några mördare och gick runt och viftar med trollstavar? Det tycker inte jag.
Hermione nickade instämmande.
- Jag håller med, sa hon.
Så jag ber dig att möta mig utanför Hogwarts klockan 24.00 prick. Där ska jag visa mina känslor.
Hälsningar / Gissa vem
Hermione log, hon visste exakt vem det var ifrån. Den som alltid funnits där för henne. Där kom han! Hans svarta hår var vackert och han log ett snyggt leende mot Hermione.
- Hej du, sa han.
- Hej, sa Hermione.
Han tog tag i hennes axlar och drog henne intill sig så att hans läppar nuddade hennes. Han kysste henne! Han kysste henne faktiskt!
- Jag älskar dig Mione, viskade han.
- Jag älskar dig också Blaise, viskade Hermione åt den enda hon någonsin älskat.
Blaise Zabini!
Så vad tyckte du?