Prolog
Kriget var över. Det var slut. Allt var slut. Harry hade vunnit. Folk hade dött, folk var skadade men dem hade vunnit. Allt skulle bli bra eller? Allt hon ville var ju att allt skulle bli bra!
Hon klarade inte längre av att titta folk i ögonen, och låtsas att hon var glad. För glad, det var hon inte. Kanske var hon glad över att kriget var över men hon kan inte påstå att hon var glad över något annat. Allt skulle vara över. Inget ont skulle någonsin hända för allt skulle bli bra. Det var vad hon försökte intala sig själv.
Men varje gång hon tittade på Ron eller någon annan i familjen Weasley i ögonen så såg hon sorgen och smärtan bakom dem. När hon såg dem tillsammans som en ända stor familj som sörjde påmindes hon av sin egen. Hon hade ingen aning om var dem var eller om dem var vid livet. Allt hon viste var att dem befann sig någonstans i Australien utan minne av att dem har en dotter. Hon behövde hitta dem, behövde veta vad som hade hänt dem. Men hon viste att hon inte skulle få göra det själv. Harry och Ron skulle insistera på att följa med. Men hon kunde inte låta dem. Dem borde stanna där dem var behövda som mest.
Harry skulle behöva prata med Draco. Draco Malfoy den blonda arroganta knölen som hade kämpat på deras sida. Som hade räddat henne undan från den dödande förbannelsen. Den mannen som hon inte kunde sluta tänka på. Han som hade kysst henne.
Draco hade sett till att hans far hade blivit tillfångartagen. Draco och Harry hade funnit någon slaks vänskap som hon ville att dem skulle behålla. Men Hermione själv kunde inte vara kvar och se den utvecklas. Hon behövde komma bort ifrån trollkarlsvärden.
Så hon tittade sig snabbt om i rummet, Dem fyra andra sängarna i rummet låg någon skadad eller trött person i. I en av sängarna låg Ginny.
Innan hon lämnade rummet viskade hon tyst.
"Jag är ledsen." Hon skyndade fort genom uppehållsrummet och ut genom porträtthålet. Den sovande damen vaknade till men stängde snabbt ögonen igen för att återgå till att sova.
Hermione skyndade ner för trapporna, hon vägrade titta åt sidorna. Hon ville inte bli påmind om vad som hänt bara för några timmar sen. Hon ville inte bli påmind om kriget och alla som dött.
Hon slank snabbt ut genom portarna och ut i den kalla morgon luften.
Hon började springa för att komma bort från slottsområdet så fort som möjligt.
Men plötsligt stannade hon upp, vände sig om och blickade tillbaks.
Harry skulle bli så orolig, Ron skulle gå i taket. Men hon kunde inte.
Hon vände sig om igen och började springa. Hon sprang bort, hon ville bara bort.
Hon drog fram sin trollstav och med ett svagt "poff" var hon borta.
Detta är min nya historia. Hoppas ni gillar den. Historien kommer inte följa den sista boken men dem som dog kommer fortfarande vara döda.