Jag har ingen aning om vem jag är, varifrån jag kommer eller vilka som är mina föräldrar. Det ända jag vet är att jag är en häxa, och att jag var i centrala London. Framför mig var det en massa stora hus, och i mitt i mellan 11 och 13 var det ett stort hål. Där skulle nog nr 12 vara, undrar vad de hade gjort med det? Plötsligt kom en familj på fem personer mot mig. En av dem - den minsta, en liten flicka – pekade på mig. En äldre kopia av henne, som måste vara hennes mamma sa något, nickade och de började gå mer säkert mot mig. Jag ställde mig upp och tittade på dem under luggen. Mitt svarta hår hängde i testar runt mitt runda huvud. Familjen stannade några meter framför mig. Jag granskade dem noga. Den äldsta mannen hade korpsvart hår, gröna ögon och glasögon. Men den mest framstående draget i hans ansikte var ett rött blixtformat ärr i pannan. Mamman hade rött hår, bruna ögon och lite fräknar. Dottern - som hade pekat på mig – var en exakt kopia av modern och en av sönerna hade svart hår och bruna ögon. Den andra sonen såg precis ut som fadern.
Vad har hänt med dig lilla gumman? Sa mamman. Jag kunde inte hitta rösten, så jag sa inget.
Vill du komma in till oss, och äta få, lite mat? Du ser ut att behöva det. Nu kunde jag hitta rösten, så jag sa:
Ja tack, mrs…
Potter.
Ja tack, mrs Potter. Min röst lät gäll.
Kom med då. Vad heter du?
Eh… Jag heter… jag visste inte vad jag hette. Vad skulle jag säga?
Jag heter… Sophie. Mamman log och visade mot mellanrummet mellan 11 och 13. Jag tittade frågande på henne. Då visade hon ett pergament som det stod Grimaldiplan 12 på. När jag sedan tittade upp stod det ett hus mellan 11 och 13. Då var de också magiker. Mamman gick snabbt in i huset, och därefter gick de tre barnen. Pappan visade men en gest att jag skulle gå först, så det gjorde jag. Där inne var det en stor hall, med en massa rörliga tavlor på häxor och trollkarlar på, antog jag, för annars skulle de inte röra sig.
Vi har visst inte presenterat oss. Sa mamman och log försiktigt. Jag är Ginny Potter, och det här är min man Harry och våra barn Lily, Albus och James. Jag log och skakade hand med var och en av dem. Alla barnen såg ut att vara yngre än mig. De kanske fortfarande gick på Hogwarts. När jag som bäst stod där och funderade kom det in en gammal husalf.
Har herrskapet gäster? Sa han och bugade mot mig.
Krake, det här är Sophie. Sophie, det här är vår husalf Krake. Husalfen, som tydligen hette Krake, bugade sig mot mig så att den stora näsan slog i golvet.
Krake ska gå och göra middag nu. Sa husalfen och bugade igen. Mamman, som tydligen hette Ginny, ledde oss in i något som såg ut som ett vardagsrum, med en massa böcker. Lily satte sig mellan sina bröder i soffan, och Harry, jag och Ginny satte oss i fåtöljerna.
Berätta nu om dig själv. Harry spände sina glittrande gröna ögon mot mig.