1. Prolog
Jag hörde ljudet av steg som närmade sig, men innan jag hann se vem det var kände jag vassa naglar gripa tag i min axel. Jag vände mig långsamt om. Där stod en kvinna med svart hår och röda ögon. Hade mörka ringar under ögonen och det spinkiga ansiktet lyste vitt under månen. Jag kände igen henne, men kom inte ihåg från var.
"Vi möts igen, Ginerva." Sa en gäll kvinnoröst. Jag kom ihåg rösten men från vad? "Kommer du inte ihåg mig?"
"N-ne-nej." Min röst lät svag och rädd. Typiskt, jag som ville visa att jag inte var rädd. Kvinnan skrattade isande vid mina ord.
"Nej, det är klart. Harry Potters tjej kommer väl inte ihåg sin forna bästis?" Det kunde inte vara? Nej inte var det Katie? Hon som var så snäll och söt!
"K-katie? Är det d-du?"
"Duktig blodsförädare!" Hon skrattade ett isande skratt igen. Jag ryste. Men Kate var ju snäll! Hur kunde hon ha blivit så här kall och hård? Hennes skratt hade varit som en liten flickas och det hade varit så sött!
"Vad vill du?" Min röst var hård.
"Jag ville bara att du skulle få veta vad du har gjort med mig, lilla, gulliga Katie!" Vid de sista orden blev hennes röst hård och isande. Jag rös igen.
"V-vad menar du?"
"Du kommer kanske inte ihåg att vi skulle hålla kontakten efter Hogwarts? Men jag kanske inte var så viktig, efter som att det tydligen är viktigare att ge intervjuer till The Daily Prophet? Eller uppehåller Harry dig?" Hon kom närmare, hennes ögon lyste ännu rödare än de var innan. "Vet du vad, Ginny? Jag var ute och gick för några veckor sedan, precis här." Hon tittade sig omkring och log ett kallt leende. "Det kom en vacker man fram till mig. Han hade röda ögon. Han böjde sig ner som för att kyssa mig, men hans mun gled ner mot min hals. Vet du vad som hände Ginerva?"
"N-nej"
"Han bet mig. Jag vaknade upp senare med det här ärret på halsen" Hon visade ett ärr på halsen, det var två hål. "Oh min hals var väldigt torr. Vet du vad jag hade blivit?"
"E-en v-vampyr?" Mitt svar lät mer som en fråga.
"Just precis, Weasley! Jag blev en vampyr. Och vet du vad? Jag är fortfarande en, och flickan i mina händer luktar väldigt gott." Jag svalde och försökte komma ur hennes grepp. Hon lutade sig närmare och luktade. "Några sista ord?" Jag svalde igen, men vågade inte öppna munnen istället försökte jag ta mig ur hennes grepp igen. Hon böjde sig ännu närmare. Jag vågade inte titta. Precis när jag kände hennes läppar mot min bara hud hörde jag en gren knäckas. Hon hörde det tydligen också, för hon stelnade till.