Någonstans i England finns en hemlig organisation som skyddar drottningen, imperiet och i viss mån också mänskligheten från allehanda monster. Hellsing har kunskapen, verktygen och de långa gaddar som krävs för att röja upp bland likätare och vampyrer. I främsta ledet står en åldrig vampyr med silverkulor i pistolen och år av träning i monsterjagandets konst.

Disclaimer: Jag äger ingenting. Bara orden jag har skrivit.

A/N: Detta är alltså direkt baserat på mangan Hellsing. Jag har ingenting med dess skapare att göra, utan gör det här för mitt eget nöje. Jag kommer ta mig en hel del friheter och avvika lite från storyn och göra vissa ändringar. Så ha lite överseende och en trevlig lässtund! :)

Prolog

År 1986

– Integra, vet du vilket monster du bör frukta mest?

Integra Fairbrook Wingates Hellsing tittade blygt upp på sin far, över kanten på den rykande tekoppen som hon höll i.

– Vampyrer, svarade hon.

Arthur Hellsing drog lite på munnen.

– Det stämmer, sa han. Vi är vampyrernas äldsta fiende, Integra.

Han tog ut sin cigarr ur munnen och blåste ut ett tjockt rökmoln. Ett annat barn skulle ha känt sig obekväm, men Integra tyckte snarare om rökdoften. Hon hade vuxit upp med den och den påminde henne om hennes far.

– Så varför är vampyrer så skräckinjagande? frågade Arthur.

Det var bara en retorisk fråga, insåg Integra och sa därför ingenting.

– Vampyrer har många svagheter, fortsatte hennes far. De hatar vitlök och kors. Vigvatten skållar dem. De kan inte korsa rinnande vatten. De tål inte solen eller att lyssna på heliga skrifter. De flesta vampyrerna kan bara ta sig fram under natten. Det enda stället där de kan vila är i en liten, mörk kista.

Arthur lutade sig tillbaka och stoppade åter in cigarren i munnen. Han flätade ihop sina fingrar och lade händerna i knät. Han tittade uppfordrande på Integra.

– Ändå sägs det att vampyrer är oövervinneliga, sa han. Vet du varför, Integra?

Flickan i fråga gick igenom allt hon hade fått lära sig om vampyrer. Hon ville fundera noggrant innan hon valde sitt svar, för hon ville hemskt gärna klara av den här frågan. Hon visste hur nöjd hennes far skulle bli då.

– För att de kan kontrollera vargar och fladdermöss? föreslog hon.

Arthur skakade bestämt på huvudet.

– Det räcker inte så långt.

Integra bannade mentalt sig själv.

– De dör inte förrän man sticker dem med en påle? gissade hon.

– Det finns andra sätt för att döda dem.

– De kan dricka blod och skada ändlöst med kompanjoner och tjänare?

– Visst är det skrämmande, men det gör dem inte oövervinneliga. Det är nåt mycket enklare.

Integra kände hur en förlägen rodnad spred sig över hennes kinder. Hon kramade hårt om den varma tekoppen och bestämde sig uppgivet för att chansa en sista gång.

– För att de är starka?

Ett brett leende spred sig över Arthurs läppar och han nickade långsamt.

– Exakt.

Integra sken upp en aning, fastän det hade tagit henne så lång tid att komma på rätt svar.

– Vampyrer är kraftfulla, förklarade Arthur sakligt. De har superreflexer, otrolig koncentration, ett sjätte sinne, fysisk styrka, speciella krafter, uthållighet, förmåga att suga blod, förvandling, odödlighet, med mera.

Han tog en kort paus och blåste ut ännu ett rökmoln genom mungipan. Hans ögon smalnade då han fäste sin intensivt blå blick på Integra.

– Men det mest skräckinjagande är deras våldsamhet och styrka, berättade han. De kan enkelt slita en människa i stycken. Och de är medvetna om sin styrka. Att gå i närstrid med en vampyr leder till död.

Integra svalde hårt, plötsligt en aning obehaglig till mods. För första gången insåg hon att det här inte bara var för att utbilda henne. Det var för att förbereda henne inför den dagen då hon skulle bli Hellsingorganisationens ledare. Hon ryste till. Hon hoppades att den dagen inte skulle komma allt för snart.

– Förstår du, Integra? undrade Arthur. Vampyrer är intelligenta demoner som suger blod. Finns det nåt värre än det?

Integra kunde inte göra någonting annat än att stumt skaka på huvudet.

A/N: Lämna kommentar? Snälla? ^^