Innan berättelsen börjar: Allt kursivt är konversation översatt från finska. Inte mycket, men jag hade inte tillgång till någon som kunde hjälpa mig med de finska meningarna :P

Det här är bara en liten skum berättelse jag slängde ihop i brist på bättre sysselsättning, but still, här är den!

"Lalli? Sover du?"

Lalli vände sig mot svensken och Emil log mot honom.

"Jag väckte dig väl inte? Tuuri sa att du brukar sova hårt."

Lalli la sig på mage istället och fortsatte att tyst titta på Emil. Svensken verkade vilja något, så han kunde i alla fall låtsas vara nyfiken. Tuuri hade sagt att det brukade uppskattas. Emil drog lite i hörnet på örngottet och sa inget på ett tag. Lalli övervägde att göra ett nytt försök att sova men just då tog Emil till orda igen.

"Vad tycker du om allt det här?"

Lalli la huvudet på sned. Det hade varit en fråga så Emil ville ha ett svar.

"Den nya personen verkar vara en magiker."

Emil höjde ett ögonbryn. Lalli var inte säker på vad det betydde, så han sa inget mer. Emil suckade.

"Jag erkänner att det inte riktigt var vad jag väntade mig. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig men..."

Han slog ut med händerna.

"Inte det här."

Det var ingen fråga den här gången, så Lalli sa inget utan nickade. Emil log mot honom.

"Hade jag inte haft dig att prata med hade jag blivit tokig. Tack, Lalli."

"Kiitos."

Emil la huvudet på sned och Lalli var säker på att han försökte lägga ordet på minnet. Försökte svensken lära sig att förstå honom? Lalli höll ögonen på honom.

"Men du har inga problem med det?"

Lalli la huvudet på sned igen.

"Du trivs?"

"Jag önskar att den galna damen kunde lämna mig ifred."

Emil höjde ett ögonbryn igen, men sen log han.

"Jag kommer nog aldrig förstå dig. Ert språk är så... konstigt.

Han la huvudet mot kudden och drog täcket över sig.

"Jag vet att du inte förstår mig heller, du behöver inte låtsas att du gör det. Men tack för att du lyssnar. God natt, Lalli."

Lalli satte sig upp och såg mot Emils ryggtavla.

"Hyvää yötä."

Lalli visste at han borde gå och lägga sig, men istället satt han kvar och såg hur Emils täcke höjdes och sänktes i ett allt långsammare tempo, såg hur han även i sömnen fixade till sitt hår och såg hur han rörde sig när drömmarna kom över honom. Lalli visste inte hur länge han hade tittat på Emil och märkte inte att han hade somnat förrän han öppnade ögonen i drömvärlden.