Hej! Det här är min andra fanfic, hoppas ni gillar den!
Självklart äger jag inte Harry Potter, även om det vore min största dröm i hela världen.

/AK

På skrivbordet låg för tillfället ingenting av det som brukade ligga där. De sakerna låg för tillfället på golvet. På skrivbordet låg istället två stycken kroppar, hårt sammanflätade. En äldre man och en yngre kvinna.

När de två individerna hoppade ner från bordet och rättade till sina kläder, och försökte se ut som vanligt, muttrade mannen någonting och svängde undan en fettig, svart hårstripa från sitt ansikte.

"Vad sa du?" undrade den unga kvinnan och vände sig till honom samtidigt som hon ryckte åt sig sin svarta skolklädnad och satte den på sig.

"Du vet att du måste vara tyst om det här" upprepade han tvärt och mötte hennes upprymda blick. "Kommer det ut att jag…"

"Ligger med elever?" fyllde hon i och gav honom ett ögonkast.

"Tja, något i den stilen"

Hon synade honom.

"Bara för att mina betyg inte alltid är de bästa, ska du inte dra slutsatsen att jag helt dum" hon knackade sig demonstrerade på huvudet. "Jag vet mycket väl vad det skulle innebära"

Hon vände på klacken och vinkade lite nonchalerande åt honom.

"Hej på dig, Professorn"

Precis när hon skulle gå ut igenom dörren ropade han efter henne.

"Pansy!"

Hon vände sig om.

"Ja?"

Han höll nu på att med en snärt på trollstaven flytta tillbaka skrivbordets saker på rätt plats och tittade inte upp på henne.

"Jag vill ha in uppsatsen om fladdermusblodet på onsdag, annars är jag tvungen att underkänna dig"

Pansy himlade med ögonen och suckade.

"Jaja, Professorn, du ska få din jädra uppsats"

Han tittade upp.

"På onsdag?"

Pansy nickade.

"På onsdag"

"Bra" han log ett småkyligt leende mot henne och fortsatte med sitt.
Även om Pansys plan från början hade varit att gå så fort hon kunde, stannade hon ändå kvar i dörröppningen.

"Professor Snape?" frågade hon efter en stunds tystnad.

"Mm" svarade han dröjande.

"Jag…" Hon visste inte hur hon skulle säga det. "Jag vet inte… Jag vet inte någonting om fladdermusblod…"

Professor Snape suckade ljudligt och slog sig lätt för pannan. Han reste sig upp från skrivbordsstolen och gick fram till en bokhylla där han började bläddra bland ett par tjocka, läderinbundna böcker.

"Har du inte hört på alls under mina lektioner, Pansy?"

"Jag kanske inte kunde" svarade hon lockande. "Min uppmärksamhet var riktad på andra håll"

"Jasså?" svarade han i ointresserat.

"Jaa…" fortsatte Pansy dröjande. "När du nämnde blod, gick mina tankar genast till ditt mysiga förråd, och jag hoppas inte du har glömt vad vi gjorde där…"

Pansy var inte säker, men hon tyckte sig skymta ett leende i Snapes mungipor.

"Det gick helt inte att lyssna på dig" konstaterade hon och gick fram till skrivbordsstolen där hon satte sig.

Hon snurrade sakta runt på stolen och följde Snape med blicken.

Snape plockade fram en bok som han lade framför henne.

Han slog upp en sida och pekade med sitt knotiga finger på ett stycke.

"Skriv av det här, så kan jag godkänna dig" förklarade han enkelt. "Men visa inte den för någon, de kan tycka det är konstigt att du får skriva av"

Pansy nickade och läste snabbt igenom stycket.

"Fladdermusblod blir lätt skadat av vatten, då det i kontakt med vatten missfärgas till en skär eller lätt lilaaktig färg…" Pansy läste meningen högt. Hon tittade upp på sin lärare. "Är det verkligen sant?"

Han nickade.

"Vatten kan förstöra många användbara ämnen" förklarade han. "Därför ska man sällan ha i vatten när man tillverkar trolldrycker eller elixir"

Pansy nickade dröjande.

Sedan reste hon dig upp.

"Nej, jag måste nog gå nu. De andra kommer att undra var jag är någonstans" Hon strök Snape över halsen och lyfte huvudet så att hennes läppar nästan precis nuddade hans öra. "Nästa gång får du ta och ge mig dubbel straffkommendering" viskade hon.

Sedan gick hon ut igenom dörren och slängde igen den med en smäll.

Kvar stod Snape och betraktade hennes ryggtavla.

Det var onsdag kväll och Severus Snape satt vid sitt skrivbord och rättade uppsatser. Han småkollade igenom de flesta, Neville Longbottom underkände han med bara en blick på pappret. När han kom till uppsatsen av Pansy Parkinson drog han en djup suck och började läsa. Visst hade hon skrivit av, men det var slarvigt och taffligt gjort. Han underkände den beslutsamt och började läsa nästa.

När den sista uppsatsen var rättad reste han sig mödosamt från skrivbordsstolen och lade alla papper prydligt på en hylla med hjälp av trollstaven.

Han gick till dörren och vände sig en sista gång för att kolla att alla ljus var utblåsta innan han sköt upp dörren och lämnade sitt klassrum.

Promenaden från klassrummet till hans eget sovrum var inte speciellt långt. Eftersom har var föreståndare för Slytherin, sov han i ett rum nära ingången till sällskapsrummet.

Trött öppnade han sin dörr och slog igen den med en smäll. Han var utarbetad och förvirrad. Han hade själv sagt till eleverna att om uppsatsen inte blev godkänd kunde de vänta sig dubbel straffkommendering. Pansy hade fått precis det hon ville.

"Så, ni ska få tillbaka era uppsatser"

Snape lyfte trollstaven och skickade ut dem till var och en. När Pansy fick pappret i sin hand bröt ett diskret leende ut på hennes läppar.

"Nej!"

Hon vände sig om och hånskrattade lätt när hon fick syn på Longbottoms reaktion.

Snape stod en bit bort, vid fönstret, och betraktade skådespelet.

Weasley och Potter klappade Longbottom tröstande på axeln och Malfoy log ett hånleende.

Snape skred fram till katedern.

"Så, som ni tydligen redan uppdagat, så förväntar jag mig att Mr Longbottom befinner sig här vid fem i eftermiddag. Vid nio är det Miss Abbots tur, Miss Parkinson förväntar jag mig vid elva"

De flestas ögon riktades mot Pansy. Hon glodde tillbaka och räckte ut tungan till Granger.

"Så, lektionen är slut"

Eleverna började lämna klassrummet. Bland de sista fanns Pansy.

Snape stod vid sin kateder och bläddrade i ett slitet exemplar av en bok, när man plötsligt viftade lite nonchalant.

"Miss Parkinson, kan ni stanna"

Pansy stannade precis i dörröppningen och gick långsamt fram till Snape.

"Vad är det, Professorn?"

De sista eleverna lämnade klassrummet och den sista slog igen dörren.

Snape drog en djup suck innan han tittade upp på henne.¨

"Du gjorde det med flit, eller hur?"

"Klart jag gjorde"

Pansy hade slagit sig ner på den närmaste bänken och svängde nu lite lätt med benen.

Snape slog igen boken med en smäll. Dammet ifrån den yrde i luften och han viftade irriterat bort det från sitt ansikte.

"Ojdå, Professorn, lite damm i ögonen?" Pansy tittade oskyldigt på honom.

"Pansy! Du kan inte fortsätta med det här!" utropade Snape frustrerat och pressade fingertopparna mot tinningen.

"Vad ska du göra åt det? Ge mig straffkommendering?" hon gav honom ett menande ögonkast och lutade huvudet bakåt. "Du kan inte undvika mig, Professorn"

Snape tittade ilsket på henne.

"Gå" var allt han sa. "Jag vill inte se skymten av dig fören vid elva"

Hon log mot honom och lämnade rummet.

Snape satt och granskade Miss Abbot där hon satt och rensade de mögliga maskarna från de friska. Hon var rätt kvick i vändningarna, hon skulle bli klar innan elva. Snape drog en diskret suck och släppte henne med blicken.

Ytterligare tjugo minuter senare lade Miss Abbot den sista mögliga masken i papperskorgen.

"Professor Snape, jag är klar nu"

Snape som hade stått en bit bort och i en gammal bok nickade åt henne.

"Du kan gå"

Miss Abbot reste sig hastigt från stolen och hängde axelväskan över axeln. Det var lika bra att gå innan han ändrade sig.

Hon skyndade sig ut ur dörren med det långa, guldbruna håret efter sig.

När flickan lämnat rummet slog sig Snape ner vid sin skrivbordsstol och drämde huvudet i boret med en duns. Om en halvtimme skulle Pansy komma. Ännu hade han inte hittat på vad hennes straffkommendering skulle gå ut på, det var hög tid att göra det.

"Hon kommer inte göra det ändå" muttrade han tyst för sig själv samtidigt som han granskade sin bokhylla.

Plötsligt hörde han en knackning på dörren. Hans blick for upp till den gamla klockan som stod på hans skrivbord. Kvart i elva.

Han kände enkelt igen knackningarna.

"Miss Parkinson, jag väntade dig inte fören om en kvart"

Pansy öppnade dörren och skred in i rummet. Hon lade ner sin omgång böcker på en bänk och slog sig ner på den.

"Jag vet, Professorn, men jag hade ingenting att göra ändå"

Hon höjde handen för att börja snurra en lock av sitt mörkbruna hår.

Snape gick fram till henne, lutade sig mot bänken och drog ihop munnen till ett vitt stäck.

"Miss Parkinson, jag är väl medveten om att ni som femteårselev har mer läxor än ni klarar av. Min uppsats var ett bevis för min teori"

Sakta och sensuellt lutade sig Pansy tillbaka över bänken.

"Sluta vara så formell" sade hon lugnt och dinglade lite med benen. "Vi har hela natten på oss innan någon saknar oss. Ska du inte ta det tillfället i akt, Professorn?"

Snape stönade frustrerat och släppte hastigt bänken.

"Pansy! Har du inte förstått att vi inte kan fortsätta med det här! Ta för en gång skull någonting på allvar, det är minst lika farligt för dig som för mig"

Pansy skrattade lätt.

"Du är frustrerad, det märks. Kanske lite rädd? Om Dumbledore får reda på det blir du sparkad. Om lärarna får reda på det blir du föraktad. Om min far får reda på det är du praktiskt taget död"

Snape hade ställt sig vid fönstret. Han blängde på henne.

"Om de andra eleverna får reda på det blir du kallad hora. Om Dumbledore får reda på det blir du relegerad. Om din far får reda på det är du död du också"

Det blev en tryckande tystnad.

"Så…" sade Pansy till slut för att spräcka tystanden. "Vad hade du tänkt ge mig för uppgift att göra då, när du nu inte verkar intresserad av att… tja…?"

Snape tittade på henne.

"Nog är jag intresserad alltid" muttrade han knappt hörbart innan han stegade in i det lilla förrådet och kom ut med en hink med råttsvansar.

Han ställde den med en duns på bordet framför henne.

"Hacka"

Pansy sköt upp ögonbrynen och tittade frågande på honom.

"Hacka? Allt det där? Skulle inte tro det, Professor"

Snape ignorerade henne och gick tillbaka till sitt skrivbord.

"Jag förväntar mig att ni är klar vid midnatt, Miss Parkinson" var allt han svarade henne och började rätta uppsatser. "Nå? Ska ni inte ta och börja, det är trots allt bara en timme och en kvart kvar. Jag tror ni behöver den tiden"

Pansy gav Snape ett argsint ögonkast.

"Och hur hade Professorn tänkt att jag ska kunna hacka utan kniv? Med tänderna kanske?"

Snape lyfte blicken från papperna och gav henne en kniv med en snärt på sin trollstav.

"Sådär, Miss Parkinson"

Pansy fångade skickligt kniven och satte igång att hacka. Snabbt och rytmiskt hackade hon de slabbiga svansarna till små, kubliknande former. Hon var klar på en halvtimme.

"Professorn, jag är klar nu"

Snape höjde blicken igen och tittade på henne. Han hade följt hennes arbete i smyg, han kunde inte låta bli att titta på henne.

"Då kan ni gå"

Pansy reste sig från sin stol och börjad samla ihop sina böcker. Men så tappade hon allt precis när hon skulle börja gå mot dörren och allt hamnade i en enda röra nere på golvet. Hon svor högt.

"Vakta ditt språk, Miss Parkinson" förmanade Snape lugnt utan att se upp på henne.

Hon vände sig ilsket mot honom.

"Sluta tramsa med formaliteter, kom och hjälp mig i stället!"

Snape skakade lätt på huvudet, men reste sig från stolen och gick fram till henne. Han satte sig ner på huk för att hjälpa henne med att samla ihop böckerna. Plötsligt fick han fatt i en bok och definitivt inte var en skolbok. Den hade röd sammetsspärm och på framsidan hade någon klotratt ett slarvigt skrivet "Pansy". Han såg på Pansy om hon hade märkt något, men när hon inte tittade på honom, stoppade han in den lilla boken innanför klädnaden.

Pansy hade vid det här laget tagit upp alla sina böcker och reste sig för att gå.

"Ja, då går jag nu då" var allt hon sade och lämnade klassrummet. Kvar stod Snape på huk med en sextonårig flickas dagbok i sin ägo.