Det är jullov och nästan alla eleverna på Hogwarts har åkt hem för att fira
med sina familjer. Kvar på skolan finns en liten skara elever och en stor
lärarstab. Bland eleverna finns bland andra Weasleybarnen, Harry Potter,
Hermione Granger och Draco Malfoy.
Det är juldagsmorgon och Gryffindorgänget sitter vid ett bord i
stora salen och delar ut julklappar till varandra.
Av Harry får Hermione en signerad förstautgåva av boken 'Häxa i
tiden' som hon letat efter sen hon först hörde talas om den fem år
tidigare (under deras första år). Överlycklig slänger hon sig om
Harrys hals och kysser honom på kinden. Harry tar tacksamt emot
gesten och besvarar på samma sätt. Allt känns perfekt.
Men från entrédörren betraktas scenen av svartsjuka ögon. En
rasande blick träffar Harry medan en sårad blick far över Hermione.
Utan ett ord lämnar personen rummet för att vänta.
Efter att alla presenter är utdelade känner Hermione att något
saknas. Hon har verken sett eller hört något av sin pojkvän. Hon
ursäktar sig och lämnar rummet. Instinktivt styr hon stegen mot det
övergivna klassrummet på andra våningen. Dörren står på glänt så
hon går in. Med ryggen mot dörren står en blond kille och tittar ut
genom fönstret. Hon ler lättat och stänger dörren bakom sig. Tyst
går hon fram till honom.
- Så det är här du är Sexy? säger hon medan hon stryker handen
genom hans härliga hår.
Han vänder sig hastigt om och griper tag i hennes handled medan han
stirrar henne i ögonen med en svartsjuk och galen blick.
- Säg inte det där en gång till! ryter han åt henne.
Hon stirrar oförstående på honom. Utan att han tänker på det höjer
han den fria handen och slår till henne över ansiktet medan han
fortsätter.
- Du tror jag är blind va!? Tror att jag inte ska se!
Hennes ögon tåras medan hon snyftande frågar:
- Se vad?
Han biter ihop käkarna och slår henne igen.
- Spela inte dum! Jag har nog sett de blickar ni ger varandra!
Hermione förstår fortfarande ingenting och hon börjar gråta.
- Men... börjar hon.
- Håll käften slampa! Fattar du inte? Du är min! Ingen annans! Bara
min!
Han tappar helt fattningen och slår henne med sådan kraft att hon
faller hårt till golvet och slår huvudet i ett bordsben. Trots att
hon ligger fortsätter han att slå och sparka. Hon kryper ihop till
en boll för att skydda sig.
Efter en stund lugnar han ner sig. Han tar ett djupt andetag och
ser sig omkring. På golvet framför honom ligger hans älskade
flickvän som en snyftande boll. Han faller förfärat på knä brevid
henne och lyfter upp hennes huvud i sin famn. Han stryker bort
några tårar från hennes kind och mumlar stilla:
- Förlåt mig snäckan. Jag vet inte vad som flög i mig. Jag älskar
dig.
Hermiones mellangärde och bröst värker när hon andas men hon
tvingar fram ett svagt 'Jag älskar dig också sexy'. Han ler åt
hennes svar och kysser försiktigt hennes panna. Han lägger varsamt
tillbaka henne och lämnar rummet medan han mumlar något om att
hämta hjälp.
Hermione ligger ensam kvar på golvet och hör hur hans steg
avlägsnar sig. Sen sjunker hon ner i ett virvlande mörker där
smärtan försvinner.
- Hermy?! Hör du mig Hermy?
Först hör hon rösten långt borta men den kommer allt närmre. Hon
slår upp ögonen och tittar upp i ett par oroliga, glasögonprydda,
gröna ögon.
- Hej Harry, viskar hon.
Harry suckar lättat ut. Han hjälper henne upp i sittande ställning
medan han fortsätter att granska henne oroligt.
- Vem gjorde detta mot dig? frågar han full av medlidande.
Hermione andas tungt och plågsamt men stammar fram:
- Dr...Dra...Dra...Draco Malfoy.
Harrys medlidsamma ansiktsuttryck förvrids till hatfullt och
hämndlystet.
- Den jävlen, pressar han fram genom sammanbitna tänder. Han ska få
ångra den dan han skadade dig.
Hermione stirrar förfärat på honom och lägger en hand på hans
bröst.
- Harry! Du rör honom inte. Jag älskar honom.
Nu är det Harrys tur att bli förfärad.
- Älskar?! Du älskar honom?! hans röst går upp i falsett medan han
fortsätter. Du älskar det kryp som gjorde detta mot dig!?
Hermione nickar stilla och drömmande. Harry får inte kontakt med
henne igen, så han lyfter upp henne och tar med sig henne till
sjukhusflygeln medan han halvhögt mumlar 'Herre Gud'.
En vecka senare, på nyårsdagen, tar Hermione med sig Draco till
astronomitornet där de hade sin första träff. Hon ler lyckligt och
förväntansfullt mot honom när de sätter sig på golvet.
- Vad var det du ville berätta snäckan? frågar han lätt medan han
leker med hennes bruna lockar.
- Dracie, älskling, jag har underbara nyheter.
Hon vänder sitt ansikte mot honom och tittar in i hans
kärleksfulla, blå ögon.
- Jag är gravid.
Draco fryser som i chock och bleknar märkbart.
- Jag är gravid med ditt barn, fortsätter hon lyckligt.
Draco börjar andas häftigare och hans lekfulla grepp om hennes hår
hårdnar. Den kärleksfulla blicken byts ut mot hat.
- Vad sa du? väser han rått.
- Jag sa...aj Draco, du skadar mig...jag sa: jag är gravid.
- Och det säger du till mig!
Han rycker hårt i hennes hår medan han fortsätter.
- Hur fan vet du att det är mitt? Så som du hänger efter den där
Potter!
Hermiones ögon tåras av smärtan.
- Dracie...
- Håll käften jävla hora! Skulle inte förvåna mig om det är Potters
unge. En horunge som du vill packa på mig.
- Men...
Innan hon hinner fortsätta ger han henne ett slag över ansiktet så
att hon nästan faller.
- Vem fan vet vad ni håller på med i Gryffindortornet, fortsätter
han ilsket medan han slår henne i magen. Ni har säkert jätteroligt
när ni skrattar åt mig där.
Han härmar Hermiones röst:
- 'Och Draco vet ingenting. Jag älskar dig Potter. Det är så kul
att lura Draco'.
Än en gång slår han henne i ansiktet. Hon faller och han börjar
sparka henne.
- Jag älskar dig Monie. Jag dyrkar dig. Jag fan i mig avgudar dig
Monie! Medan du, jävla slampa, bedrar mig med den uslingen Potter!
Hermione tar emot slag efter slag medan hon, mellan snyftningarna
och tårarna mumla 'Jag älskar dig Draco. Det har jag alltid gjort'.
Efter en stund tystnar hon. Inte ett ord kommer över hennes läppar.
Draco slutar, andas djupt och faller på knä brevid henne. Han
lyfter upp hennes huvud och ber tyst att hon ska öppna ögonen.
- Jag älskar dig Monie, viskar han stilla. Lämna mig inte.
Långsamt slår hon upp ögonen och tittar på honom.
- Vi kunde blivit lyckliga ihop Sexy. Jag älskar dig mer än mitt
eget liv.
Draco känner vart detta leder. Hans grepp om henne hårdnar som om
han vill vara säker på att inte förlora henne.
- Förlåt för allt. Förlåt, viskar han med gråten i rösten.
Hon ler mjukt mot honom.
- Du har inget att skämmas över, så jag förlåter allt. Kom ihåg
mig. Jag älskar dig.
Det sista kommer som en viskning långt borta. Hennes ögon sluts och
hon blir tung i hans armar. Han försöker skaka liv i henne men får
inget resultat. Han begraver ansiktet i hennes hår, andas in hennes
doft och viskar:
- Kom tillbaka. Jag älskar dig.
Han får inget svar. En ensam tår faller från hans kind. För första
gången i sitt liv gråter Draco Malfoy. Gråter över sin livs kärlek
som dog för hans egna händer.
Det är juldagsmorgon och Gryffindorgänget sitter vid ett bord i
stora salen och delar ut julklappar till varandra.
Av Harry får Hermione en signerad förstautgåva av boken 'Häxa i
tiden' som hon letat efter sen hon först hörde talas om den fem år
tidigare (under deras första år). Överlycklig slänger hon sig om
Harrys hals och kysser honom på kinden. Harry tar tacksamt emot
gesten och besvarar på samma sätt. Allt känns perfekt.
Men från entrédörren betraktas scenen av svartsjuka ögon. En
rasande blick träffar Harry medan en sårad blick far över Hermione.
Utan ett ord lämnar personen rummet för att vänta.
Efter att alla presenter är utdelade känner Hermione att något
saknas. Hon har verken sett eller hört något av sin pojkvän. Hon
ursäktar sig och lämnar rummet. Instinktivt styr hon stegen mot det
övergivna klassrummet på andra våningen. Dörren står på glänt så
hon går in. Med ryggen mot dörren står en blond kille och tittar ut
genom fönstret. Hon ler lättat och stänger dörren bakom sig. Tyst
går hon fram till honom.
- Så det är här du är Sexy? säger hon medan hon stryker handen
genom hans härliga hår.
Han vänder sig hastigt om och griper tag i hennes handled medan han
stirrar henne i ögonen med en svartsjuk och galen blick.
- Säg inte det där en gång till! ryter han åt henne.
Hon stirrar oförstående på honom. Utan att han tänker på det höjer
han den fria handen och slår till henne över ansiktet medan han
fortsätter.
- Du tror jag är blind va!? Tror att jag inte ska se!
Hennes ögon tåras medan hon snyftande frågar:
- Se vad?
Han biter ihop käkarna och slår henne igen.
- Spela inte dum! Jag har nog sett de blickar ni ger varandra!
Hermione förstår fortfarande ingenting och hon börjar gråta.
- Men... börjar hon.
- Håll käften slampa! Fattar du inte? Du är min! Ingen annans! Bara
min!
Han tappar helt fattningen och slår henne med sådan kraft att hon
faller hårt till golvet och slår huvudet i ett bordsben. Trots att
hon ligger fortsätter han att slå och sparka. Hon kryper ihop till
en boll för att skydda sig.
Efter en stund lugnar han ner sig. Han tar ett djupt andetag och
ser sig omkring. På golvet framför honom ligger hans älskade
flickvän som en snyftande boll. Han faller förfärat på knä brevid
henne och lyfter upp hennes huvud i sin famn. Han stryker bort
några tårar från hennes kind och mumlar stilla:
- Förlåt mig snäckan. Jag vet inte vad som flög i mig. Jag älskar
dig.
Hermiones mellangärde och bröst värker när hon andas men hon
tvingar fram ett svagt 'Jag älskar dig också sexy'. Han ler åt
hennes svar och kysser försiktigt hennes panna. Han lägger varsamt
tillbaka henne och lämnar rummet medan han mumlar något om att
hämta hjälp.
Hermione ligger ensam kvar på golvet och hör hur hans steg
avlägsnar sig. Sen sjunker hon ner i ett virvlande mörker där
smärtan försvinner.
- Hermy?! Hör du mig Hermy?
Först hör hon rösten långt borta men den kommer allt närmre. Hon
slår upp ögonen och tittar upp i ett par oroliga, glasögonprydda,
gröna ögon.
- Hej Harry, viskar hon.
Harry suckar lättat ut. Han hjälper henne upp i sittande ställning
medan han fortsätter att granska henne oroligt.
- Vem gjorde detta mot dig? frågar han full av medlidande.
Hermione andas tungt och plågsamt men stammar fram:
- Dr...Dra...Dra...Draco Malfoy.
Harrys medlidsamma ansiktsuttryck förvrids till hatfullt och
hämndlystet.
- Den jävlen, pressar han fram genom sammanbitna tänder. Han ska få
ångra den dan han skadade dig.
Hermione stirrar förfärat på honom och lägger en hand på hans
bröst.
- Harry! Du rör honom inte. Jag älskar honom.
Nu är det Harrys tur att bli förfärad.
- Älskar?! Du älskar honom?! hans röst går upp i falsett medan han
fortsätter. Du älskar det kryp som gjorde detta mot dig!?
Hermione nickar stilla och drömmande. Harry får inte kontakt med
henne igen, så han lyfter upp henne och tar med sig henne till
sjukhusflygeln medan han halvhögt mumlar 'Herre Gud'.
En vecka senare, på nyårsdagen, tar Hermione med sig Draco till
astronomitornet där de hade sin första träff. Hon ler lyckligt och
förväntansfullt mot honom när de sätter sig på golvet.
- Vad var det du ville berätta snäckan? frågar han lätt medan han
leker med hennes bruna lockar.
- Dracie, älskling, jag har underbara nyheter.
Hon vänder sitt ansikte mot honom och tittar in i hans
kärleksfulla, blå ögon.
- Jag är gravid.
Draco fryser som i chock och bleknar märkbart.
- Jag är gravid med ditt barn, fortsätter hon lyckligt.
Draco börjar andas häftigare och hans lekfulla grepp om hennes hår
hårdnar. Den kärleksfulla blicken byts ut mot hat.
- Vad sa du? väser han rått.
- Jag sa...aj Draco, du skadar mig...jag sa: jag är gravid.
- Och det säger du till mig!
Han rycker hårt i hennes hår medan han fortsätter.
- Hur fan vet du att det är mitt? Så som du hänger efter den där
Potter!
Hermiones ögon tåras av smärtan.
- Dracie...
- Håll käften jävla hora! Skulle inte förvåna mig om det är Potters
unge. En horunge som du vill packa på mig.
- Men...
Innan hon hinner fortsätta ger han henne ett slag över ansiktet så
att hon nästan faller.
- Vem fan vet vad ni håller på med i Gryffindortornet, fortsätter
han ilsket medan han slår henne i magen. Ni har säkert jätteroligt
när ni skrattar åt mig där.
Han härmar Hermiones röst:
- 'Och Draco vet ingenting. Jag älskar dig Potter. Det är så kul
att lura Draco'.
Än en gång slår han henne i ansiktet. Hon faller och han börjar
sparka henne.
- Jag älskar dig Monie. Jag dyrkar dig. Jag fan i mig avgudar dig
Monie! Medan du, jävla slampa, bedrar mig med den uslingen Potter!
Hermione tar emot slag efter slag medan hon, mellan snyftningarna
och tårarna mumla 'Jag älskar dig Draco. Det har jag alltid gjort'.
Efter en stund tystnar hon. Inte ett ord kommer över hennes läppar.
Draco slutar, andas djupt och faller på knä brevid henne. Han
lyfter upp hennes huvud och ber tyst att hon ska öppna ögonen.
- Jag älskar dig Monie, viskar han stilla. Lämna mig inte.
Långsamt slår hon upp ögonen och tittar på honom.
- Vi kunde blivit lyckliga ihop Sexy. Jag älskar dig mer än mitt
eget liv.
Draco känner vart detta leder. Hans grepp om henne hårdnar som om
han vill vara säker på att inte förlora henne.
- Förlåt för allt. Förlåt, viskar han med gråten i rösten.
Hon ler mjukt mot honom.
- Du har inget att skämmas över, så jag förlåter allt. Kom ihåg
mig. Jag älskar dig.
Det sista kommer som en viskning långt borta. Hennes ögon sluts och
hon blir tung i hans armar. Han försöker skaka liv i henne men får
inget resultat. Han begraver ansiktet i hennes hår, andas in hennes
doft och viskar:
- Kom tillbaka. Jag älskar dig.
Han får inget svar. En ensam tår faller från hans kind. För första
gången i sitt liv gråter Draco Malfoy. Gråter över sin livs kärlek
som dog för hans egna händer.