"Hermione! Sover du?"
Jag ryckte till. Ett par gröna ögon tittade irriterat på mig.
Jag log försiktigt till Harry och bad honom fortsätta. Men eftersom han talade om quidditch så lyssnade jag inte länge på honom. Istället tittade jag ner i maten och petade lite på kycklingen.
"Hermione! Du lyssnar ju inte!" Harry lät sårad.
"Förlåt, Harry, men du vet ju att jag inte bryr mig så mycket om quidditch." Harry nickade och verkade godta den ursäkten. Fast det var ju sant också. Jag fortsatte att peta i kycklingen.
"Hermione..?" Nu var det Ron. Jag tittade irriterat upp.
"Vad är det nudå?" Både Ron och Harry tittade oroligt på mig.
"Är du okej? Du äter ju inget!" Jag log åt Ron.
"Jag har faktiskt inte så stor aptit som du, Ron." Jag tog en tugga av potatisen så dom skulle bli nöjda. Det blev dom också.
"Jag är mätt." Sade jag snabbt och lämnade bordet. Det kändes frestande att gå till flickornas toalett men gick istället till Gryffindortornet.
Jag mumlade snabbt lösenordet till Tjocka Damen och gick raka vägen till flickornas sovsal. Jag dunsade ner i min säng och stirrade upp i taket.
Vad är det för fel på mig? Lämna mina vänner bara sådär?
Jag suckade och satt mig upp. Röster hördes från uppehållsrummet.
Min blick flög iväg till nattduksbordet. Jag visste mycket väl vad som gömde sig i lådan.
Jag brukade lägga mina brev där. När jag var yngre. Jag drog upp lådan. Tomt.
Jag blev arg på mig själv.
"Vad hade du väntat dig då? Ett kärleksbrev?" Någon hostade lite. Harry stod vid dörren. Rodnande frågade jag honom vad han gjorde i min sovsal.
"Du var lite konstig vid matbordet. Är allt OK?" Jag suckade. "Allt är bra. Oroa dig inte för mig."
"Ron är fortfarande orolig för dej" påpekade han. En pinsam tystnad spred sig.
"Okej, jag ska tala med honom" sade jag och klev upp från sängen. Harry log lite och lämnade sovsalen.
Jag tog ett djupt andetag innan jag lämnade sovsalen jag också. Ron flög upp från en fåtölj och tittade på mig.
"Det är bra, Ron! Oroa dig inte." Sade jag innan Ron hann öppna munnen. Han tittade på mig en stund innan han nickade och satte sig ner igen.
Jag satte mig ner vid ett borde i ett hörn och försökte läsa en bok. Det gick inte så bra.
Jag var så trött att orden flöt ihop med varandra och var tvungen att gå och lägga mig.
Nästa dag kände jag mig lite bättre och lyssnade på vad mina vänner hade att säga.
Fast vi hann inte avsluta diskussionen eftersom Ron hade påpekat att Harry hade fel när det gällde en berömd vaktare i ett av Rons favoritlag i quidditch.
Jag suckade och lämnade bordet utan att säga ett ord till dem.
Och så klart så krockade jag med någon i all hast. Hjärtat höll på att flyga ur halsgropen när jag såg vem det var. Draco Malfoy.
Han tittade förvånat på mig i några sekunder innan han började spotta fram en massa svordomar.
Jag klev upp utan att säga ett ord och låtsades som om ingenting hade hänt.
Smutsskalle hade Draco ropat bakom mig.
Jag kände hur tårarna började brände bakom ögonlocken och längtade efter min katt, Krumben.
Jag började springa dom sista metrarna till biblioteket.
Några blickar vändes mot mig och jag strök snabbt bort tårarna.
Jag satte mig ner vid ett bord och försökte läsa boken jag började på igår kväll.
Fast det gick inte så bra nu heller, jag tänkte bara på krocken med Draco Malfoy.
Jag suger på sånt här :P Reviews tack :