Kapitel 1: Varmt Välkommnande
Hally satt ensam i en kupé. Hon kollar ut genom fönstret när de åkte igenom en tunnel. I fönstret ser hon sitt egna bleka ansikte titta tillbaka på henne. Hon suckar och drar på sig sin hogwartsklädnad medan det fortfarande är mörkt. Hon tar fram en bok med ett lås på. Pillar på halsbandet hon har runt halsen och lägger undan boken. Kupédörren öppnas och in kikar en tjej.
- Kan jag få sitta här?
Hally nickar nästan osynligt. Flickan sätter sig mittemot henne och tittar på henne.
- Är du ny här?
Hally nickar igen lite synligare den här gången.
- Så du är förstaårselev?
Nu skakar hon på huvudet häftigt. Flickan kollar oförstående på Hally.
- Jag gick på Beauxbatons förut. Så jag ska börja andra året här.
- Då kommer vi att gå i samma årskurs. Flickan log. Jag heter Hermione Granger.
- Hally, presenterade sig Hally. Får jag fråga varför du inte sitter med dina kompisar?
- De är inte på tåget, tror jag. Hermione suckade. Med dem vet man aldrig.
Tystnaden spred sig i kupén.
- Vad vet du om Hogwarts då? Hermione bröt tystnaden.
- Inte mycket. Bara att det finns fyra elevhem och att jag ska bli sorterad in i ett av dem. Vilket elevhem är du i?
- Gryffindor. Hon pekade på sitt märke på bröstet.
Godisvagnen kom förbi och tanten frågade ifall de skulle ha något. Hally skakade på huvudet. Hermione köpte några pumpapastejer och kollade oroligt på Hally.
- Du vet väl om att det inte blir någon mat förens till middag?
- Har inga pengar, svarade Hally ointresserat.
Hermione räckte fram en pumpapastej och Hally kollade på henne. Hermione väntade envist till Hally tog pastejen. När hon kände lukten kurrade hennes mage högt och hon log tacksamt mot Hermione.
- Varför har du bytt till Hogwarts om jag får fråga?
- För att jag blev utslängd från Beauxbatons. De upptäckte, när vi gjorde en uppgift om våra släktträd, att jag varken var fransk eller häxa. Man skulle åtminstone vara fransk eller en häxa för att få gå på den skolan. Jag var bara väldigt bra på att prata franska. Vi var i frankrike på semester, men det fattade inte dem.
- Så du är mugglarfödd?
Hally nickade.
- Det är jag med.
Hermione berättade lite om elevhemmen och om hur hennes första år hade varit när två orangehåriga pojkar stack in huvudet.
- Hej Hermione, sa de i kör.
- Hej George, hej Fred.
- Du råkar inte ha sett vår odräglige bror?
- Vem av dem?
- Prefekten, flinade den ena medan den andra tittar intresserat på Hally.
Hermione skakar på huvudet.
- Tyvärr.
- Bra, säger den som glodde på Hally. Han går in och sätter sig medan den andra stänger dörren. Vi gömmer oss för honom, svarar en av dem när de ser Hermiones oförstående blick.
- Självklart, svarar Hermione och återgår till samtalet hon haft med Hally.
Men Hally lyssnar inte utan glor på tvillingarna som glor tillbaka.
- Hej! Jag är Fred Weasley och det här, han pekar på sin bror, är George.
- Hally, svarar hon precis som hon gjorde när hon presenterade sig för Hermione.
- Ny? Frågar George.
Hally nickar.
- Ah! En förstaårselev, säger Fred och kollar flinandes på George som flinar tillbaka.
- Där har ni fel killar, flikar Hermione in. Hon ska börja andra året.
Hally tänkte precis säga något men rösten i högtalaren hann före och meddelade att det var fem minuter kvar och att de skulle lämna bagaget i tåget.
- Så, började George efter en tids tystnad, vilket elevhem hoppas du kommer i?
- Jag vet inte, Hally rycker på axlarna, vilket är ni i då?
- Lejonen, svarar de samtidigt
Hally måste ha sett oförstående ut för Hermione förenklar det genom att säga att de också är Gryffindorare. När tåget stannat blir det en lång kö till utgångarna. Hally, Hermione och tvillingarna går ut bland de sista. Hagrid hade redan försvunnit ut på sjön med förstaårseleverna så Hally tog den sista vagnen med de andra. Hon visste inte vad hon skulle göra när de väl kom till skolan och hennes mage vände sig ut och in, i alla fall så kändes det som om den gjorde det.
Professor McGonagall stod som tur var och väntade på Hally. Hermione och tvillingarna Weasley gick in i stora salen. När McGonagall sagt sitt och Hally fått fråga det hon undrade kom äntligen förstaårseleverna. Så när McGonagall berättat det de behövde veta så började sorteringen. Hally blev uppropad först.
- Hm… Smart flicka. Hm… Var ska jag sätta dig? Ravenclaw? Nej, du skulle inte passa in där. Lojal också märker jag. Det får bli… Gryffindor!
Rummet fylls med applåder då Hally går och sätter sig bredvid Hermione. Applåderna dör ut då McGonagall ropar upp en förstaårselev. Förstaårseleven hamnar i Ravenclaw. Efter en massa utplacerade förstaårselever ropar McGonagall upp Ginny Weasley. Hally kollar på Hermione och tänker fråga om det är tvillingarnas syster när hon ser att Hermione nickar. Ginny hamnar i Gryffindor och efter en stund poppar maten fram. Hally blir förvånad men tar hungrigt för sig. Efter att de sista förstaårseleverna ätit upp sin middag kommer efterrätterna upp. Hally kollar på efterrätterna och tar för sig av det hon känner igen.
- Får jag fråga vilka av dessa som är dina kompisar?
- De är inte här… Hermione ser orolig ut.
Hally orkar inte fråga om detaljer så hon stoppar in en bit av sin efterrätt i munnen. När efterrätterna har försvunnit kommer en finnig orangehårig person förbi och pratar lite med Hermione.
- Kan du visa din nya klasskompis runt? Jag måste ta hand om förstaårseleverna.
Hermione nickar.
- Lösenordet är Piggsvin. Han vänder sig om när han hör tvillingarnas röster och ropar: Er vill jag prata med sedan!
Hally kollar efter honom.
- Var det tvillingarnas bror?
Hermione nickar igen.
- Familjen Weasley har 7 barn. Dock går det bara fyra här just nu. En av dem är en av mina bästa vänner. Ronald Weasley heter han.
Tjejerna ryckte till när tvillingarna dök upp bakom dem.
- Välkommen till Lejonen, Hally. Tvillingarna la varsin arm runt Hallys axlar.
- Tack, sa Hally och rodnade.
- Så vad hade ni tänkt göra? Frågade George
- Tja, din bror bad mig visa Hally runt. Men jag måste prata med Harry. Hermione vände sig mot Hally. Går det bra om jag visar dig runt imorgon?
Hally nickar. Hon är besviken, men vet trots allt att Hermione har andra vänner hon vill spendera sin tid med.
- Vi kan visa dig runt Hally! Vi känner till varenda vrå, sa Fred.
- Om det är okej för Hermione förstås.
Alla tre tittade hoppfullt på Hermione, som log när hon såg deras ansikte.
- Visst.
Hally ler stort och tvillingarna flinar hemlighetsfullt. De sticker in varsin arm under hennes och drar iväg med Hally. Hally vinkar till Hermione.
När de gått in i vartenda klassrum som finns gäspar Hally. Killarna hade fortfarande inte släppt hennes nu värkande armar.
- Kan vi inte ta och titta på det intressanta nu?
- Det tar vi i morgon, gäspade George till svar. Ta oss till Gryffindortornet, Hally!
Fred sover. George sluter ögonen när han beordrat Hally vad hon ska göra och somnar nästan omedelbart.
- Öm… Killar! Hally försökte väcka killarna men gav upp.
- Jag vet ju inte var tornet ligger! Tillade hon hopplöst för sig själv.
Hon knyckte på handleden samtidigt som hon sa wingardium leviosa knappt hörbart.
Hon lät killarna sväva lågt, Freds huvud släpades i golvet. Hally stannade till. Den där dörren hade inte varit där innan. Hon öppnade dörren försiktigt. Där inne såg det ut som ett uppehållsrum. En soffa och en fåtölj stod framför en brasa. Hon kollade efter tvillingarna. Fred hade fastnat i dörren, Hally hjälpte honom loss med trollstaven. När Fred väl var inne i rummet spanade hon efter sängar. Hon fick syn på en trappa som ledde till två dörrar. På ena dörren stod namnen George Weasley och Fred Weasley och på den andra stod namnet Hally Rowe. Hally tyckte det var skumt men tänkte inte mer på det. Hon frågade sig själv om hon skulle lämna tvillingarna på golvet eller flytta dem till rummet som tydligen var deras. Hon bestämde sig för att vara snäll. Hon hoppade till av ett högljutt snarkande. Men lugnade snabbt ner sig när hon insåg att det var George. Eller Fred. Hon placerade killarna på var sin säng därefter gick hon utmattat in i sitt rum.
Fred väcks av ett ganska lågt skrik. Han springer in i Hallys rum efter tags letande.
- Vad är det? Frågar Fred sömnigt.
- Inget, svarar Hally och skakar på huvudet. Förlåt om jag väckte dig.
Fred går ut ur rummet och ner för trappan. Hans plan var att sova på den oemotståndliga soffan. Hally stirrar på fotografiet av en man som liknade Hally. Eller snarare som Hally liknade. Vem var den där mannen? Det var något bekant med honom. Hally gick ner och bestämde sig för att fundera på det senare. George var precis bakom henne, men hon hade inte lagt märke till honom.
- Jag trodde jag sa att du skulle ta oss till Gryffindortornet, sa George glatt.
Hally försökte dölja att hon blev skraj när han avslöjade att han var bakom henne.
- Och jag trodde att ni skulle visa mig runt. Jag räknade inte med att ni skulle visa mig vartenda klassrum som finns. Ni visade mig inte ens hur jag tar mig till Gryffindortornet, svarade Hally spydigt.
- Oj då! Det glömde vi visst. George försöker se skamsen ut men misslyckas
- Ey! Kan ni dämpa er? Jag har en mördande huvudvärk! Fred trycker huvudet i händerna så att de skulle se att han menade allvar.
- Ska lilla Freddyponken gå till Pomfreysan då?
Fred ger en arg blick till George samtidigt som Hally inte kunde låta bli att skratta.
I sjukhusflygeln.
- Varför har du släpat huvudet i golvet, Mr Weasley? Pomfrey kollar oroligt på Fred.
Hallys försöker att dämpa sitt skratt genom att vända sig bort.
- Det har jag aldrig gjort. George? Fred kollar först anklagande på George och sedan på Hally.
- Okej, okej! Jag var kanske lite arg, Hally fick arga blickar av Fred.
- Okej! Jag var arg. Men jag gjorde det bara för att ni inte ville vakna.
George skrattar.
- Kom då! George stack in sin arm under hennes. Medan Fred ligger här så kan jag visa dig de roliga ställena.
George visade henne först alla möjliga vägar som man kan ta till Gryffindortornet. När de väl sagt lösenordet till den tjocka damen och gått in möts de av en gastande Percy Weasley. Den han gastar på verkar vara ännu en Weasley. När de kommer närmre ser de att personen som sitter bredvid Weasley har sjunkit ner en bit. De ställer sig en liten bit ifrån Percy och Hally ler mot Hermione. Percy stannar upp mitt i en mening och vänder sig om när han ser Hermiones reaktion.
- Jag trodde jag sa att jag ville prata med er. Säger Percy när han fått tillbaka talförmågan.
- Du sa aldrig att du ville prata med mig, påpekade Hally.
- Var har du din bror då? Fortsätter Percy och ignorerar Hally
- Där och där, George pekar först på Percy och sedan på Ron.
- Din andra halva menar jag.
Percy låter sur så Hally går närmare Hermione för att slippa stå i krigszonen.
- Hej! Säger hon glatt.
- Var har du varit hela natten? Frågar Hermione.
- Öhm… Du vet ju att tvillingarna skulle visa mig runt. De visade mig alla klassrum och somnade sedan. Jag visste inte vägen till Gryffindortornet så vi hamnade i ett konstigt rum.
Ron harklar.
- Hej!
- Ron Weasley.
- Hally.
Ron sträcker fram sin hand som Hally tar. När hon skakat den sträcker hon fram sin hand till Harry som tar den.
- Harry.
- Hej Brorsan!
Ron flyger upp från soffan när Georges ansikte dyker upp precis bredvid hans. Hally börjar skratta men tystar skrattet genom att sätta handen för munnen.
- Du är ny va?
Hally nickar åt Harry som ställt frågan.
- Hon är också mugglarfödd, sa Hermione och tittade menande på Harry.
- Är inte du lite väl lång för att vara förstaårselev? Frågade Ron och duckar för en hård kudde som kastades av George.
- Vaddå? Ron ser oförstående ut och Harry rycker på axlarna.
- Jag är andraårselev. Precis som ni gissar jag bytte skola. Så nu var min livshistoria över. End of Story. Hally tar ett djupt andetag. Ska du fortsätta visningen George?
- Självklart, Madame! George bugar djupt. Följ mig.
- Gärna! Vill ni följa med? Hally tittar förhoppningsfullt på dem.
Hally hade hoppats på att det skulle avleda dem från frågan varför hon bytte skola. Hermione reser på sig och tittar på killarna.
- Visst, säger de i kör.
- Wow! Är ni så bra kompisar att ni kan tala i kör? Hally låtsas vara förvånad.
- Hally, sa George, förvänta dig inte något från min bror.
De gick ut ur uppehållsrummet och gick en väg som bara George kände till, i alla fall bland sällskapet.
- Jag tycker jag känner igen dig, sa Hally efter att hon sneglat på Harry ett tag. Vad heter du i efternamn?
- Potter, svarar han kortfattat.
- Åh… Då var det nog bara inbillning. Hon ler lite.
- Hey Hally! Du har aldrig sagt ditt efternamn vad jag vet. Kom George på. Har hon sagt det till dig Hermione?
Hermione skakar på huvudet.
- Men när hon skulle sorteras så sa ju Professor McGonagall hennes efternamn.
- Jösses George! Jag trodde du var uppmärksam. Hally flinade. Du har missat mitt efternamn två gånger nu. Först när jag sorterades och sedan när vi sov i det där konstiga rummet.
- Va? När sa du ditt efternamn i det rummet?
- Jag sa det kanske aldrig men det stod på dörren in till rummet jag sov i.
- Kan du inte bara säga ditt efternamn? Jag börjar få huvudvärk av att försöka förstå erat samtal, hoppade Ron in.
- Rowe. Hally Rowe. Trevligt att träffas. Hon log
- Se. Det var väl inte så farligt? George flinade.
- Vem sa att det var farligt? Hally blev förvirrad.
- Vart är vi på väg George? Harry bytte samtalsämne.
- Det ni… Det får ni se när vi är där.
- Förresten, var är Fred? Frågade Hermione.
- Hehe. Det vill vi inte veta. Svarade Hally snabbt
- Han är i sjukhusflygeln, svarade George och flinade mot Hally.
- Vad gör han där? Frågade Ron som fortfarande inte förstått.
- Ja Hally. Vad gör han där?
- Det får ni väl fråga Fred om, Hally försöker komma bort från samtalet.
- Nu är vi nyfikna, Harry log mot henne. Berätta! Annars hänger vi dig upp och ner.
- Var det där ett hot? Hally skrattade. Hon kunde inte tro sina öron.
- Det kan man väl säga, sa Harry osäkert.
Just då hade George stannat. Hally som fortfarande kollade på Harry gick rakt in i George och båda landade på golvet.
- Var du tvungen att stanna så där plötsligt?
Kanske inte den bästa fanfic men aja..... Ge mig kritik :) /Cissi