Prolog; På gott eller ont?

Klockan var mycket och i Gryffindortornet satt fyra tonåringar. En tjej med yvigt hår vid ålder av 18(19 om 11 dagar) vars huvud lutar mot en lång rödhårig kille vid ålder av 18 i en sammetsröd soffa. Några meter bort, i en annan soffa satt en ett år yngre tjej med eldsflammande hår med huvudet lutande mot en annan 18 årig kille, vars hår var korpsvart och mycket rufsigt.

Hermione Granger, Ron Weasley, Ginevra Weasley och Harry Potter hade däckat i sofforna framför brasan efter en kväll med plugg. Böcker, pergament, bläck, fjäderpennor och åtskilliga mängder ihop knycklade pergament låg på bordet framför brasan och på golvet runt omkring.

Även fast det endast gått en vecka sedan terminen startade hade de redan fått mycket läxor. Eftersom de detta året skulle ta FUTT-examen så snålade inte professorerna med läxorna.

Och det hjälpte inte att elever kom fram till dem med frågor om vad de två, då, 17 åriga killarna Harry och Ron och den 18 åriga tjejen Hermione hade gjort året innan när de inte varit på Hogwarts skola, och hur de kunnat besegra Tom Dolder, eller Lord Voldemort som flera kände till honom som.

Just det. Tre Lord Voldemort. Eftersom de inte hade fått sin utbildning förra året gick de nu, ett år senare sitt sjunde och sista år på Hogwarts, tillsammans med de ett år yngre eleverna. De var säkra på att de skulle kunnat få jobb ändå, men ville ta chansen till ett år till På Hogwarts.

Det var många som dött den natten. 2 maj 1998. En av de var Fred Weasley en av tvillingarna som jämt gjorde upptåg, och det var en stor överraskning då han kom flygandes till Hogwarts i spökform. Han skulle bli den nya Peeves, och tillsammans med George(som fortfarande levde) hade de redan gjort bus. De hade öppnat en till butik "Weasleys Vassa varor" (som den förra) fast i Hogsmead, och då kunde George lätt komma in i Hogwarts.

Alla fyra sov med glada, fridfulla leenden. Harry och Ginny för att Ron äntligen verkade acceptera att de var ihop, Ron och Hermione för att de erkänt för varandra att de gillade varandra.

Men den lätta stämningen, men brasan sprakandes i bakgrunden skulle snart förstöras... negativt eller positivt?

###########################################################################

James Potter kände hur alla känslor kom tillbaka till kroppen, och den värkte som han trillat av kvasten. Han öppnade ögonen, men kunde inte se. Det var helt svart och väldigt kvavt, han kände ett stort behov av friskt syre. Men de tankarna försvann då minnet tog all plats i hjärnan.

De röda ögonen, det hånade skrattet, ilskan han själv kände mot Peter som hade överlämnat HANS familj till idioten... den gröna blixten… Voldemort! Hur gick de för Harry? Lily? Klarade dom sig? Var var han? Himlen? Nej, han hade alltid föreställt sig att det var ljust… Och han skulle inte kvävas då? himlen ska ju vara någonting bra. Frågorna snurrade i huvudet och av reflex försökte han dra händerna för huvudet, som för att stanna dem. Men han kunde inte de satt fast, utrymmet var för litet.

Vänta lite… Svart. Trångt? Inget syre. Voldemort kom och... Var han död? Eller inte, och om han inte var det kunde han bara tänka en sak.

Det var kvavt som i graven.

Han var fast under jorden. I en kista.

Lily öppnade ögonen, som redan rann nerför hennes kinder. Ett ord som inte han lämna hennes mun innan hennes liv slocknade lämnade de torra läpparna.

- Nej, viskade hon ut. Hon började skaka av sorg, hon tog ett djupt andetag och drog upp händerna till ansiktet. Eller, hon försökte få händerna till ansiktet. hon kunde inte lyfta dem högt innan de slog emot något kallt och hårt. Hon försökte ta ett djupt andetag, men istället för en lugnande känsla blev istället sorg till rädsla. andetaget var svagt och syrefattigt.

Men rädslan ersattes med oro och minnena flödade till hennes huvud. Hur Voldemort först dödat hennes man innan han kom efter hennes son, Harry. Tanken att de två personer som betydde mest för henne skulle dö, med bara någon minut i mellan var absurd. Hon hade gått I mellan för att rädda sin enda son, men till ingen skillnad.

- Han hade säkert också dött… tänkte hon sorgset. ´Men! sa en röst i huvudet.

- Om du är död, vart är du då nu? Var är Harry och James?!

Hoppet växte i henne.