Hej allihopa!

Mitt namn är Therese, och det här är min fanfiction Fantasy Island. Det utspelar sig på Fantasy Island, precis som rubriken lyder. Den är, eller snarare ska vara, någorlunda rumsren så va glada!

Det här är dessutom min första historia.

Nä, nu ska jag sluta tjata, så nu börjar historien ;)

Kapitel 1: Butiken

Förkapitel

Under hela dagen hade himlen varit grå och vädret mulet. Regnet hade också besökt staden och gatan utanför under de senaste timmarna, och inte verka det vilja ge sig av heller.

Ingen kund hade kommit till resebyrån på hela dagen så herr Fisher var uttråkad. Han såg på klockan, räknade minuterna tills han kunde gå hem. Klockan var tjugoen minuter i sex och affären skulle stänga sex. Tjugoen minuter kvar.

Skrivbordet var fullt av papper. Mest räkningar, de hade herr Fisher lagt unders i högen, och högst upp två reklamblad. En för billigare pizza vid pizzerian på hörnet, och en från snabbköpet två kvarter bort som denna vecka sålde skinkor billigare. Högen var inte prydligt lagd, så det syntes att en av räkningarna var tredje påminnelsen.

För tillfället verkade inte affären gå så bra.

Tjugo minuter kvar.

Resten av rummet var lika stökigt som skrivbordet. En halväten pizza syntes på ett bord nära ingången, och en massa andra liknande mer eller mindre osunda och orena ting.

Plötsligt klingade dörrklockan. Herr Fisher hoppade upp från stolen han suttit och vaggat på, satte på en glad min och började gå fram mot personen som just kommit in.

En ung kvinna, med långt, drypande hår, hängande i en tofs ner på ryggen, över den svarta, långa kappan.

"God dag. Välkommen till Resebyrån. 'Vi uppfyller dina fantasier och hemliga önskningar.'"

Kvinnan vände sig om. Vattnet droppade från hennes ansikte och kläder, bildade en mindre pöl under hennes skor. Höga stövlar med liten klack.

"Eh… Hej", svarade hon. Förvirrad och en aning osäker. "Jag kom inte hit av ett speciellt skäl… jag sökte bara skydd för regnet."

Herr Fisher blev besviken. Äntligen en kund, och så kom hon hit av misstag. Men, tänkte Fisher, det har lönat sig förut.

"Men, du känner väl för en resa i alla fall?"

Den unga kvinnan såg sig omkring i butiken för första gången ordentligt. Ögonen vilade ett ögonblick på pizza-kartongen, hon rynkade ögonbryna av motvilja, för att sedan falla på affischerna som var och en visade ett resmål.

"En rese agentur", konstaterade hon förvånat.

Fisher nickade.

"Du verkar trött och utsliten. Du tänker för mycket på annat, dina tankar behöver få ett nytt perspektiv på saker och ting för att gå vidare."

Kvinnan såg plötsligt rädd ut och drog upp handen i en skyddande rörelse mot väskan, dolde några av dess många knappar.

"Vad var det jag sa?"

Fisher skrattade inombords, tog upp pennan och tog fram ett formulär.

"Du har nog rätt", sa kvinnan lågt, försökte sig på ett litet leende, men misslyckades.

"Av din min att dölja så är du olyckligt kär."

Nu rodnade kvinnan kraftigt. Det var hon tydligen.

"Nå, avled dina tankar. Jag har ett perfekt resmål till dig. Vad säjer du?"

Han pekade på en av affischerna, som föreställde en stor ö med något som liknade en vulkan högst upp.

" Fantasy Island", läste hon. " Uppfyller din allra högsta dröm och hemliga fantasi".

Hon såg frågande på honom som nickade.

"Precis vad det säjer. Nå, ska du med?"

Han räckte pennan åt henne, formuläret var redan halvt ifyllt. Efter en viss tvekan tog hon dem och skrev under med sin namnteckning. Under den korta minuten såg hon de knappar hon försökte dölja; nästan alla hade mörkgrå bakgrund, två av dem hade en vit drake i förgrunden, andra ansikten. Särskilt ett av en ung man med brunt hår återkom ofta. Det var dock den med gråa bokstäver, omgivet av röda och med gulsvart bakgrund som fångade hans uppmärksamhet. Yu-Gi-Oh!.

När hon såg vart hon stirrade täckte hon genast över dem och slog ner blicken.

Så, tänkte Fisher, det är din högsta önskan.

Han skrev snabbt ner de tankarna innan han stoppade den i en cylinder som han i sin tur tryckte ner i ett rör. När han tryckte på en knapp så försvann cylindern, in i röret och fortsatte bakom väggen.

"Tack. Välkommen åter."

Flickan nickade, såg ut i regnet och fällde plötsligt upp ett paraply han inte sett förut.

"Det blir en resa du inte glömmer. Välkommen åter."

"Tack då", svarade hon och gick ut.

Det plingade åter igen och dörren stängdes. Herr Fisher tittade på klockan igen, fem minuter kvar bara.

Han gick fram till dörren, vände på skylten så att texten öppet kom åt hans håll istället för åt kunderna. Officiellt sätt var nu butiken stängd.

Långt, långt borta hördes det ett ljud. En cylinder kom plötsligt fram i ett rör.

Den medelålders mannen, reste sig ur fåtöljen, för att hämta den.

Han öppnade den och tog ut papperet.