Notera: Karaktärerna tillhör Stephenie Meyer, jag bara motionerar dem. Jag försöker mig på att skriva på svenska nu, små panik... Eventuella lustigheter i texten kan lätt förklaras till att jag har läst böckerna på engelska, och mina andra fic's är på det språket. Jag vill ändå göra ett försök på svenska, snälla berätta vad ni tycker om det.
--
Kapitel 1
Jacob
Mina läppar snuddade hennes, och det var som om en stöt löpte genom min kropp. Jag hade inte ens kunnat drömma om att det skulle vara så här. Jag tryckte mina läppar mot hennes mer bestämt, hon svarade med samma kort. Jag lät mina händer vandra över hennes kropp, från axlarna ner till midjan, där jag lämnade dem, försiktigt smekande den minimala glipan mellan linne och jeans. Hennes andning mot min blev snabbare medan jag drog henne tätt intill mig och nafsade försiktigt i den underläpp hon brukade bita själv, så fort hon funderade på något. Jag lutade mig bakåt, mot det träd vi försökt klättra upp i, och hon följde efter, halvliggande över mig.
Jag hade längtat efter det här så länge att nu, att när jag upplevde det kändes det bara overkligt. För hur hade något så oskyldigt som att blåsa på ett skrubbsår utvecklat sig så här? När hon nafsade tillbaka försvann alla tankar ur mitt huvud direkt. Den hetta som genomsköljde mig var inte bara tvingande, den var nästan skrämmande, den var så stark.
Hennes händer letar sig in under skjortan jag, för ovanlighetens skull, har på mig och smeker konturerna av mina muskler. Åh, det här är outhärdligt, hur kan hon påverka mig så? Jag måste stoppa henne innan det är försent, medan jag har kontroll över mig själv.
Jag tar tag i hennes händer, och flyttar dem till min nacke istället, så att hon håller om mig. Hon smeker det korta håret som håller på att växa ut där, och mitt sinne fylls av känslan hon känner när hon kysser mig. Gudar, denna dam kommer att bli min död!
Sakta öppnar jag mina läppar mot hennes, låter min tunga långsamt följa kanten av hennes läppar. Ännu en våg av elektricitet vräker genom mitt blodflöde och jag tappar nästan andan, den lilla jag har kvar. Jag drar försiktigt, flämtande, bort mitt huvud från hennes för att hon ska förstå att jag inte avvisar henne.
Hennes bruna ögon glittrar mot mig, där hon sitter grensle över mig och flämtar lika häftigt själv.