I hate bugs!
Sasuke och Sakura är ute och går, och bestämmer sig för att stanna ett tag (,de har gått ganska långt och behöver återhämta sig).
De stannar vid en stor grässlätt, omgiven av granskog.
Sasuke lutar sig mot en av granarna, och Sakura, ovanligt tankspridd, sätter sig på marken där det kryper miljontals oidentifierbara insekter.
Hon drabbas av totalpanik, flyger upp och skriker som en stucken gris, samtidigt som hon springer in i skogen (fortfarande gallskrikande) där det svärmar av myggor.
Sasuke ser bara på henne, skakar på huvudet och säjer:
- Du är så jobbig, Sakura..
Sakura tvärstannar mitt i sitt irrande fram och tillbaka och vänder sitt huvud åt hans håll.
- NAAAN DA YO?!! Du vet att jag hatar insekter! Sasuke!!
- Men du behöver inte skrika så mycket. ..Och så högt... Egentligen behöver du inte skrika alls… Han rynkar pannan, smått enerverad på grund av Sakuras påfrestande beteende. Precis som han blir under de flesta omständigheter nuförtiden.
Sakura rycker på axlarna och försöker skaka bort alla insekterna från sina kläder (och gör, även hon, ett förvridet, smått läskigt ansiktsuttryck).
Sasuke, som har slagit sig ner på marken, tittar ointresserat på hennes tafatta och opraktiska försök att göra sig av med kräldjuren.
- Sakura..
Hon gör uppehåll i det hon är sysselsatt med och rodnar lite svagt, samtidigt som hon med förväntan svarar.
- Sasuke-kun.. Vadå?
Jag undrar vad han tänker säga. Det där tonfallet.. Den där blicken.. Sasuke-kun!
Sasuke reser sig upp, går mot Sakura och ställer sig framför henne.
- Jag gillar din panna..
Nu rodnar hon ännu mer, och han lutar sitt ansikte närmare hennes.
- ...Den är så tilldragande.
Sakura blir blossande röd, värre än innan. Om det ens är möjligt.
Det här händer bara i drömmar. Det här kan inte hända på riktigt..
- Sakura..
Hans svarta ögon ser in i hennes jadegröna, vars pupiller darrar av plötsligt svaghetstillstånd.
Sometime I will translate this, but right now I feel a little lazy. :3