AN: Detta är min absolut första fanfiction så snälla säga gärna vad ni tycker. Alla kritik är välkommen

Percy POV

Percy satt vid Hermes bord, dagen efter att han hade kommit till Halvblodslägret. Han tyckte att det kändes overkligt fortfarande, hela den här historien om att de gamla grekiska gudarna fortfarande skulle leva och att han mamma, Sally Jackson skulle blivit dödad av Minotauren.

"Här, du borde äta" sade en av Hermes söner, en pojke vid namn Travis Stoll. Han räckte över en tallrik med flingor och mjölk till Percy som tog emot den.

Efter den vanliga matoffer stunden (det tar faktiskt tid för alla på lägret att offra en bit av sin mat till gudarna) så var det ganska tyst på paviljongen, med undantag av avlägset åskmuller då och då. Percy la märke till att Mr D och Kerion ibland såg upp mot himlen men verkade inte vilja oroa halvbloden (i Kerions fall i alla fall).

När alla var färdiga med frukosten och just skulle gå till dina dagliga aktiviteter så lös hela lägret plötsligt upp av ett starkt ljussken och när det sedan sakta dalande ner så såg Percy att det stod sju kvinnor och sju män i mitten av paviljongen. Två av dem verkade vara mitt i ett gräl medan de övriga var åskådare till grälet.

"Ge tillbaka den!"

"Jag har inte tagit den, hur många gånger ska jag behöva upprepa mig?!"

"Jag vet att du tog den!"

"HUR?! Hur kan du veta det! Jag vill inte ha den!"

"SLUTA!"

En av kvinnorna skrek åt de båda männen. De vände sig om emot henne.

"Vad är det syster?" frågade dem i kör.

"Ursäkta mig men vad gör ni alla här?" frågade Mr D de nyanlända. En kvinna som såg ut precis som Annabeth såg förvånat på honom.

"Vad menar du?" hon kastade en blick runt om sig.

"Ni är på Halvblodslägret" svarade Kerion vänligt.

"Varför då?" frågade en ung man som såg sig dumt om. Hans blonda hår föll ner i ögonen.

"Apollon, varför är jag släkt med dig?" frågade en kvinna klädd helt i silver.

"Sluta" dundrade en av de båda männen som hade grälat. Han bar svart/gå kostym och hade regngrå ögon. Mannen som han hade grälat med fnös åt den andre (han hade havsgröna ögon, svart hår och ett svart skägg).

"Drama" muttrade han.

"POSEIDON!"

"Vilka är dem?" frågade Percy Luke som satt precis bredvid honom.

"Gudarna" sade han lågt. Luke såg på en man som bar brevbäraruniform. Percy såg på mannen som kallades Poseidon och kände ett sting av igenkännande. En ny blixt av ljussken lös upp lägret och ett papper föll ner för att landa framför en man helt klädd i svart. Mannen tog upp pappret och läste högt:

'ni kanske undrar vad som fört er alla hit? Det är vi som har sent er, ni måste börja samarbeta och hjälpa varandra. Här från ni en chans att förändra framtiden. Om ni inte tar den chansen vi ger er kan det leda till er undergång.

Ingen får skada halvbloden.. och försök att inte förarga varandra. Ni ska strax få en bok som handlar om en hjälte. Vem hans far är kommer att framgå i boken och ingen sadar pojken! /Ödesgudinnorna.'

Mannen slutade läsa och en bok föll ner i Poseidons hand.

"Nå, broder. Vad heter den?" frågade mannen i kostymen.

"Percy Jackson: Född till hjälte" svarade han lågt men alla hörde ändå vad han sade. Men det var bara Percy som la märke till att mannens ansikte miste en del färg.

"Vem är Percy?" frågade en ung flicka som satte sig vid hären. Percy la märke till att det var samma flicka som han hade sett tidigare röra om i elden med en pinne. Alla halvbloden vände sig mot Hermes bord och pekade eller nickade mot Percy.

"Är du denne Percy Jackson?" frågade mannen i svarta kläder. Percy nickade bara och släppte varken boken eller mannen som höll den ursikte.

"Vem är din far?" frågade kvinnan som var lik Annabeth och satte sig vid bord 6. Annabeth svarade "Ej erkänd" snabbare äv vad Percy hann tänka det.

"Låt oss läsa, vem vill börja" sade mannen i kostym. Han gick fram till Poseidon och tog boken ur hans hand och slog upp förta kapitlet.

"Jag råkar förinta min matematiklärare"