Lily och Marodörerna läser Harry Potter och De Vises Sten.

Disclaimer: Jag äger ingenting. Berättelsen är skriven av Faye-The-BookWolf, på engelska, men jag översätter den till svenska här. Jag rekommenderar att ni läser hennes berättelser också, och om det är något ni vill föreslå bör ni vända er till henne. Karaktärerna och allt citerat direkt ur boken tillhör J.K. Rowling.

Disclaimer: I own nothing. The story is written by Faye-The-BookWolf, in english, but I translate it to Swedish here. I recommend that you read her stories too, and if you want to suggest something you should talk with her. The characters and everything directly quoted from the book belongs to J.K. Rowling.

Säg gärna vad ni vill att jag ska förbättra, om jag ska översätta något på ett annat sätt o.s.v. ;D

Det var en relativt vanlig dag i Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom. Solen sken, jättebläckfisken slappade lyckligt i sjön, och marodörerna var i biblioteket... Vänta... Va?

Det stämmer. James Potter, Sirius Black och Remus Lupin var alla i biblioteket, var och en med näsan i en bok. Det låter omöjligt, jag vet. Men det var trots allt F.U.T.T-år… Och Remus tvingade dem!

"TRÅÅÅÅKIGT!" gnällde Sirius, och smällde igen en bok. "Varför måste vi göra det här, Måntand?"

"För att F.U.T.T-proven inte är långt borta, Tramptass", svarade en irriterad Remus Lupin.

"Åh men Tramptass har rätt, Måntand", sa James Potter och ryckte på axlarna. "Vi kan redan allt det här", skröt han stolt.

"Jag trodde att du jobbade med att förminska ditt ego i år, Tagghorn", muttrade Remus, irriterad.

James verkade krympa ihop lite.

"Det gör jag", muttrade han, han rynkade pannan och körde en hand genom sitt rufsiga svarta hår. "Men hon vill bara inte ge mig en chans!"

"Vem? Evans?" frågade Sirius medan han lutade sig bakåt på stolen och lade upp sina fötter på bordet.

"Självklart", svarade James, och fick en drömmande blick.

"Uh oh", sa Sirius med ett flin. "Han har börjat dagdrömma igen."

Remus suckade och reste sig upp. Han skakade på huvudet och gick till en bokhylla.

"Hallå! Tagghorn! Evans strippar för dig!" flinade Sirius.

James vaknade direkt ur sin dagdröm och såg sig omkring med vidöppna ögon, sedan tittade han bittert på Sirius som skrattade hjärtligt.

"Din jävel", muttrade han.

"Var är Slingersvans nu igen?" frågade Sirius, som återigen verkade uttråkad.

"Han nämnde något om sin familj", sa Remus och gick ut från bakom bokhyllan. Han höll hårt i en röd bok, och hade ett konstigt uttryck i ansiktet. "Du James…"

"Ja Måntand?"

"Du råkar inte ha en släkting som heter Harry Potter, eller?"

"Harry Potter? Hm… nej kompis, ledsen."

"Tja…" Remus stannade och visade dem en bok med titeln "Harry Potter och De Vises Sten".

"Herrejävlar han ser ju ut som dig, Tagghorn", utbrast Sirius, och stirrade på pojken på omslaget med vidöppen mun.

James nickade mållöst.

Remus tittade på bokens utgivningsår och spärrade upp ögonen.

"Den här släpptes år 1999", andades han.

"GRYMT!" ropade Sirius, vilket fick bibliotekarien att rusa över till dem med ett rasande ansiktsuttryck.

"Ut härifrån!" snäste hon med smala ögon och viftade med sin trollstav, vilket fick pojkarnas ägodelar att flyga efter dem och slå dem medan de sprang ut ur biblioteket.

"MITT ANSIKTE!" skrek Sirius, distraherad. "INTE MITT VACKRA ANSIKTE!"

James skrattade åt Sirius reaktion men försökte också undvika att bli träffad.

Efter ungefär 5 minuter hade allt lugnat ner sig. Remus, som såg lättad ut, hängde sin väska över axeln och tittade förväntansfullt på sina vänner.

"Nå?"

"Nå vadå?" frågade James medan han flinade åt Sirius som såg väldigt grinig ut.

"Ska vi läsa boken?" frågade Remus långsamt, som om han pratade med ett väldigt litet barn.

"Åh! Just det, ja!" flinade James.

"Ja, jag vill höra om Baby Taggis!" (A/N Jag är tacksam om någon kommer på ett bättre sätt att översätta "Prongslet". ;D)

"Baby Taggis?" frågade James förvirrat.

Sirius nickade. "Han är antagligen ditt barn från framtiden eller något."

James ryckte på axlarna. "Det kan vara möjligt…" svarade han. "Så vart ska vi gå?"

"Vid behov-rummet!" föreslog Sirius glatt.

Remus log och nickade. "Det låter bra."

De tre vännerna gick till korridoren på sjunde våningen men blev stoppade av en rätt irriterad Lily Evans.

"Hej Lily!" sa James, med ett strålande ansiktsuttryck.

"Ja… Potter", rättade Lily sig. "Black. Hej Remus." Hon log mot pojken med det sandfärgade håret och han log tillbaka.

"Det var kul att se dig Evans men nu om du ursäktar oss…" sa Sirius och försökte smita förbi henne, men hon blängde misstänksamt på honom.

"Vad har du hittat på nu, Black?" frågade hon kyligt.

"Det där sårar mig, Evans!"

"Håll käften."

"Vi ska bara läsa en bok vi har hittat, Lily", sa James ivrigt.

Lily stirrade misstroget på dem.

"Ni två… tänker läsa…?"

"Japp!" flinade Sirius och James.

"Du kan komma du också om du vill, Lily", erbjöd Remus.

"Visst", sa Lily långsamt. "Det måste vara rätt intressant om de två är villiga att läsa det."

Åtta minuter senare satt de fyra tonåringarna i ett rum som påminde om Gryffindors sällskapsrum. Killarna hade snabbt förklarat för Lily vad de hade hittat och hon verkade också intresserad av boken. Remus erbjöd sig att läsa först.

"Kapitel ett: Pojken som överlevde…"