Det var 6 veckor in i sommaren. Hon satt på sin stol. I sin våning. I sitt slott. Det var egentligen inte hennes slott. Hon hade, 'lånat det', om man kunde säga så. Dom gamla ägarna låg med ansiktet neråt, flytandes i vallgraven några hundra meter under henne. Hon var i det nästa största rummet, det var det enda rummet med brasa. På väggarna stod höga bokhyllor, fyllda med gamla, fula böcker som garanterat hade med svartkonst att göra. Det var kallt, och mörkt. Månen lyste utanför fönstret, klockan var nästan midnatt. Två gamla statyer stod på varsin sida om dörren bakom henne. Det var 6 veckor in i sommaren.
Hon tyckte inte om det. Det var för tomt för henne. Men hon skulle inte behöva stanna där länge till. För snart skulle han komma. Snart skulle han ge henne vad många människor skulle göra vad som helst för. Hon skulle bli en dödsätare. Gemonia var hennes 'nya' namn. Hon log. Det var inte hennes riktiga namn. Men det var hennes dödsätar namn. Hennes riktiga namn var Ginny Weasly. Hon hatade sitt namn. Weasly. Känt över hela England för att vara blodsförädare. Men det skulle hon endå inte heta länge till. Hon skulle heta Gemonia. Han kom. Transfererade sig in i hennes rum. Han kollade på henne. Ingenting kunde tydas från hans ansikte. Hon undrade när senast han hade visat sina känslor. "Han" var inte vem som helst. Han var Lord Voldemort. Det redan kalla och mörka rummet blev ännu kallre och mörkare.
"Är du redo, Gemonia?" sa han fullständigt lungt och kallt. "Ja, mästare" svarade hon, lika känslokallt. Han nickade. "Du kommer att få test i din lojalitet, Gemonia. Det får alla blivande dödsätare" Hon svarade inte. "Du beger dig till din familjs gamla hus. Där dödar du din egen mor"
Gemonia visste att hon var tvungen. Men det spelade ingen roll. Hon hade inga känslor för sin familj längre. Så hon svarade. "Ja, mästare." och transfererade sig till kråkboet. Hon stod i trädgården till hennes gamla hus. Huset tornade upp sig över henne. Det var tänt i näst översta våningen. En pojke kollade ut, men såg henne inte. Harry Potter. Så han är här, tänkte hon. Den varma vinden slog henne i ansiktet som det alltid gjorde just här. Dom höga buskarna tycktes krympa ihop när hennes skepnad svepte över trädgården, mot huset.
Hon kunde minnas hur hon hade lekt med sina bröder i trädgården. Lagat mat med sin mamma. Pratat med sin pappa.
Det betydde igenting längre. Hon hade inte många känslor kvar. Och dom hon hade, var svaga, väldigt svaga. Hon var framme vid den nya dörren som hennes far hade satt in förra sommaren. Den var grön i en konstigt mörk nyans.
"Alohomora" viskade hon mellan sammanbitna tänder.
Hon öppnade försiktigt dörren, så att den inte skulle knaka. Hon gick igenom det stora köket och vidare mot trapporna Sen gick hon tyst upp, bort mot sina föräldrars sovrum. Molly var inte där. Bara hennes far. Men hon behövde inte döda honom. Hon letade igenom alla övre våningar, men där var hon inte. Då måste hon vara i den andra sidan av trädgården. Hon tassade nerför trapporna igen.
Där satt hon, i ytterkanten av skogen som löpte utmed sidan av huset. Det var en konstig blandning av olika träd som hon hade älskat som liten.
Ginny, eller som hon nu hette, Gemoina gick ut mot Molly. Molly kände hennes närvaro, och vände sig om.
Gemonia bar svart mantel, svart huva och svarta kläder. Hon lät huvan falla till axlarna.
"Ginny?" nästan grät hon. "Var har du varit? Vi har varit så oroliga"
Det var inte konstigt. Hon hade varit borta i två månader. Hos träning av Voldemort. Men det visste dom naturligtvis inte något om.
Molly gjorde en ansats att resa sig och krama om sin dotter, men Gemonia puttade ner henne till marken igen.
Hon höjde hon sin trollstav.
"Ginny, vad håller du på med?" grät Molly. Det var inte längre hennes dotter hon såg. Hon kunde inte fatta det. Hennes ögon glödde röda, hennes hår var inte så rött som det hade varit. Det hade fått en mörkare nyans, mot svart.
Gemonia pekade sin trollstav mot henne.
"Avada Ked-"
"INPEDIMENTA!" skrek en röst bakom henne och hon stannade upp mitt i rörelsen.
Helvete, tänkte hon för sig själv.
Hon vände sig snabbt om och kollade upp mot dörren. Där stod Harry i bara sovkläder och med riktad trollstav mot henne.
"Expelliar-" skrek han. "Protego!" skrek hon tillbaka. "Expe-" "Protego!
"Avada kedavra!" Han kastade sig undan i sista stund innan det gröna ljuset slog i dörrkarmen bakom honom. Harry hade inte hämtat sig innan nästa besvärjelse kom sjutandes mot honom. "Sectumsempra!" Besvärjelsen slog in i honom med full kraft rakt i bröstet och djupa sår sköt ut ur hela honom när han föll ihop mot marken och tappade sin trollstav.
Hon hörde steg i trapporna och ljusen var tända i hela huset. Naturligtvis hade dom hört slagsmålet nere i trädgården.
Om dom kom på att det var hon skulle hennes täckmantel vara hävd innan hon äns hade en! Hon var tvungen att avsluta detta snabbt.
Hon riktade en än gång sin trollstav mot Molly och mumlade, en än gång,
"Avada kedavra"
Sedan transfererade hon sig iväg.
