Zukos första måltid i avatargänget av Helena Mårtenfläsk.
Zuko lämnade rummet med ett gott humör. Han skulle äta lunch med sitt nya gäng för första gången. Hans mage kurrade loss och hans tarmar skrek efter en god bit bröd att doppa i soppan. Men till hans besvikelse var det ris som serverades och något bröd såg han inte på långt sikte.
"Hej" sa han till gruppen och betraktade sin nya elev Aang när han mumsade på ett äppelskrutt.
"MUMS" sa Zuko och tog för sig en stor slev av den kokande grytan.
"Eeh, det är inte klart än…" sa Katara och gav honom en arg blick.
"Oj förlåt" sa Zuko och hällde tillbaka maten och kände hur hans ansikte rodnande till.
Men när han skulle hälla tillbaka i grytan snubblade han på Momo och skrek "WOOOW" och lyckades dra med sig både Katara och grytan i fallet.
"Eh, oj, förlåt" stammade han fram och försökte hjälpa Katara upp men hon slet sig bort.
"Vad ska vi nu äta?" röt Katara och pekade ner mot rishögen som för några sekunder sedan hade sett smarrigt ut men liknade nu en bajsstation.
"Förlåt…" sa Zuko och rodnade.
Han kunde se hur alla såg besvärade ut men sa ingenting.
"Ja, vi har ju lite bröd kvar…" sa Sokka och tog fram en redig limpa ur en väska.
Zuko sken upp och slickade sig om läpparna.
"JUMELIJUMJUM" sa Zuko och satte i sig halva brödlimpan i ett nafs.
"Det ska räcka till alla…" sa Aang.
Zuko som var van vid att kunna äta hur mycket han ville tänkte inte på att de andra skulle få svälta i kväll. Zuko blev så generad att han slängde brödet ner för stupet och sprang till sin ballong.
"Zuko vänta!" hörde han Aang bakom sig men det genomträngdes av Kataras hånskratt som klingade i natten.
"Jag suger, ni klarar er bättre utan mig!" ropade han och såg sig inte för.
Han snubblade på en rot och gled fem meter på marken.
"AAAAHH" skrek han och han kände hur en bajskorv gled ut mellan skinkorna.
Åh nej, jag har bajsat på mig, tänkte han. Han kände utanpå byxorna och fick tag i en varm kladdig klump. Han reste sig upp och fes. Det kom ännu mera bajs. Den här gången ingen klump, utan ett regn av diarré. Han sprang skamset bort till sitt rum. Men på vägen gled hans livrem på sniskan och byxorna föll av och blottade hela bajskalaset. Han hörde hur de andra skattade högt. Han började gråta och sprang till sitt rum med byxorna vid fötterna och stannade där hela kvällen.
Senare på kvällen kom Katara in. Hon såg bajsbyxorna ligga i ett hörn. Det luktade lite skunk men hon försökte låta artig.
"Ska du inte komma med och äta lite mat?" frågade hon ansträngt.
"Vilken mat?" frågade han surt.
"Ja, inte den du förstörde i alla fall, din risvältande, brödslukande, diarréframkallande bananklas!" skrek hon.
"Förlåt…" sa han och kastade sig i hennes armar. Han grät högt.
Katara strök honom över håret.
"Det blir bra" sa hon tröstade men det enda hon kunde tänka på var den stinkande bajsanläggningen i Zukos byxor.
Hon märkte då att Zuko inte hade byxor på sig. Oj, tänkte hon, när hin såg bajsranden längs benet. Hon knuffade förskräckt undan honom och skrek.
"vadå?" sa Zuko förvånat, men när han såg hur Katara pekade på hans ben förstod han att det bara fanns en sak kvar att göra.
Han slöt sina händer kring hennes ansikte och placerade en kyss på hennes läppar. Katara besvarade den plötsliga kyssen och innan de visste ordet av var hon upptryckt mot en vägg med hans händer kring hennes midja och hennes naglar rafsande i hans emokalluffs. Men snart ångrade hon sig och sköt bort honom. Han ramlade in i bajshögen.
"Vad håller du på med din fis?" skrek hon och lämnade rummet.
Zuko blev så arg på sig själv att han tryckte in det halvtorkade bajset i munnen. Helt plötsligt så stod Aang vid dörren. Han gav honom en äcklad blick och lämnade han och hans bajsaktivitet i ensamhet.
Slut
