Okej, lämna reviews så kommer fortsättningen snart!

Harry satt i det kokheta klassrummet. Han satt nere i fängelsehålan och höll på att svettas ihjäl. Det var maj och ovanligt varmt. På Hermione rann svetten men hon kämpade hårt för att inte få ner sitt svett i kärleksdrycken de fått i uppgift att göra.

Ron däremot hade tagit sin bok och viftade framför ansiktet för att få luft. De enda som såg helt oberörda ut av värmen var Snape och Draco Malfoy. Snape såg ut att njuta när klassen vred och vände på sig. Draco visade inget tecken på obehag.

- Nå Longbottom, sa Snape och lutade sig över Nevilles (som för den delen såg ut att bara sjunka lägre på stolen) dryck som fräste och var mörkgrön istället för rosaröd. Jag minns att jag sa åt er att framställa en kärleksdryck inte ett dödmedel gjort av lera och grodynglar. 10 poängs avdrag från Gryffindor pågrund av missuppfattande av instruktioner.

Harry blängde ilsket på Snape men Draco hånlog. Snape gick fram till Rons dryck men fnyste av synen.

- Weasley, sa Snape hånfullt. Du verkar göra samma dryck som Longbottom, men ja, jag borde be er att lämna skolan på grund av erat odugande men... yttligare 10 poängs avdrag från Gryffindor tror jag bestämt.

Hermione tog tag i Harrys hand som rycktes mot sin trollstav. Nej Harry! mimade Hermione. Snape spillde medvetet ut Hermiones perfekta, rödrosa dryck.

- Så klumpigt av mig, sa Snape ironiskt. Synd att jag inte hann se den Granger!

Hermiones kinder blossade upp och ögonen fylldes av tårar, men Snape brydde sig inte.

- Slut av lektionen, sa Snape. Men glöm inte uppsatsen på vad motgiftet för kärleksdryck är. Två pergamentrullar vill jag ha.

Klassen stönade högt innan de lämnade klassrummet. Harry kokade av ilska.

- Han är hemsk! utbrast Harry ilsket när han inte längre kunde hålla sig.

- Jag vet, suckade Hermione.

Ron muttrade surt. Han och Neville hade fått straffkomendering senare samma kväll. Det var tydligt att Ron skulle bli rättretad. Särkilt när en grupp Slytherinare - däribland Draco Malfoy - kom för att påpeka Rons odugliga dryck.

- Hey Weasley! utbrast Malfoy. Jag skulle hällre äta lera än att dricka din dryck. Fast drycken var bara ett bevis på vilken uppfostring du får av dina föräldrar. Fast när man är med smuttsskallar kan allt hända!

Harry tog upp sin trollstav och skrek:

- Sectumsempra!

Malfoy (som var redo på denna attack) skrek en skyddsbesvärjelse.

- Potter! Malfoy! skrek McGonagall ilsket. Sluta genast! 50 poängs avdrag från Slytherin! 50 poängs avdrag från Gryffindor!

Harry och Malfoy började haspla ur sig ursäkter men det gjorde McGonagall bara ännu argare. Harry och Malfoy gick iväg. Harry muttrade ilsket på väg till lektionen i försvar mot svartkonster.

Helt plötsligt puttade Malfoy in Harry i en vägg och dunkade hans huvud i väggen. Helt plötsligt svimmade Harry och allt var svart.

Han hörde sin mamma som skrek Harry! Harry! Gång på gång. Han hörde Voldermorts skratt. Harry kunde inte komma ifrån drömvärlden. Efter ett tag lyste allt upp i ett starkt bländande ljus. Allt var vitt för ett ögonblick. Sedan hörde han... skratt? Skrattet från tonåringar. Vattenplask hördes. Harry kunde inte se men höra i ett ögonblick innan allt blev svart. Sedan blixtrade allt till i ett vitt ljus igen. Men istället för att ljuset höll sig kvar så försvann det. Harry blinkade till och såg... Hogwarts? Men han var utomhus. Harry rynkade på pannan. Kunde Malfoy ha släpat ut honom? Ja, det var helt klart en sak som Malfoy skulle göra. Ilsket stormade Harry in i slottet. När han passerade en pojke med gryffindormärket på klädnaden frågade Harry:

- Har du sett min vän Hermione Granger? Eller Ron Weasley? frågade Harry men när pojken rynkade på pannan sa han: Eller Draco Malfoy, honom vet du vem det är! Jag vill döda honom!

- Äh va? frågade pojken och innan han gick iväg sa han: Du är ju knäpp!

Harry såg förvånat på pojken men gick vidare mot porträttet. Han passerade några Gryffindorelever som han aldrig sett förut. Men det var när han såg en pojke som liknade Snape som han började känna sig illa till mods. Plötsligt såg Harry fyra killar stå och prata. De var på äg in i porträttet. Harry stelnade till. En av killarna hade lika svart hår som Harry, han hade även glasögon. Det tog ett tag för Harry att programmera i hjärnan bilden av de. Han visste plötsligt precis vem killen var. Han kände honom förut.

Det var James Potter, Harrys pappa.

Han var helt levande. Harry bara glodde, utan vetskap om vad han skulle göra. Efter ett tag gick han fram.

- V-vad heter ni? frågade Harry nervöst.

Han var rädd för svaret som han skulle få av sin pappa.

- Vem frågar? frågade Sirius och granskade Harry.

- Harry, svarade Harry säkrare. Vilka är ni?

- Efternamn? frågade Sirius (Harry tyckte att hans gudfar var en aning spydig).

- Kom igen tramptass, sa James irreterat. Ge killen en chans. Jag är James Potter. Min oförskämda vän här är Sirius Black. Det råttliknande varelsen är Peter Pettigrew. Den sista - nörden här - är Remus Lupin.

- Tack för presentationen, sa Sirius ironiskt men inte helt utan ett leende.

Harry såg på de. På hans pappa. Men om hans pappa var där, borde inte hon vara där? Hon som hette...

- Lily Evans på ingång, sa Remus och gav James en menande blick.

James snodde runt. Likaså gjorde Harry. Där kom hon, med sitt rödbruna långa hår. Harrys mamma. Hon stannade och granskade Harry, skrämande likt det sättet Sirius gjort.

- Jag har inte sett dig förut, sa Lily till Harry med ett leende. Jag är Lily Evans.

- Jag är Harry, sa Harry och log mot sin mamma.

James verkade ana konkurrens så han sträckte på ryggen och sa:

- Ja Harry är ny här.

- Jag visste inte att ni kunde släppa in någon ny i gänget, sa Lily men med blicken fäst på Harry.

- Jo, sa James och ljög på. Vi är bästa vänner Harry och jag.

Sirius trampade hårt på James fot och James gav till ett litet stön av smärta.

- Harry, jag och Sirius, sa James ursäktande.

Harry kände hur hans pappa började bli irreterad så han sa:

- Japp, de är hur sjysta som helst! Vi har typ hängt sedan jag började här. James är särkilt sjyst och så.

James gav Harry underliga blickar men de var ändå tacksamma.

- Jaså det har han? frågade Lily helt utan övertygelse.

Hon tittade på James.

- Harry, sa hon. Vi ska ju snart till Hogsmead. Vill du gå med mig dit?

Åh nej, tänkte Harry förtvivlat.

Hans pappa skulle hata honom för att hans mamma var kär i honom.

- Äh nej, sa Harry men la snabbt till: Men gå med James så kommer jag efter ett tag. Måste köpa lite saker.

Lilys leende slocknade en aning men sa:

- Okej. Då möts jag och James på Tre kvastar och väntar på dig Harry.

Lily gick iväg. James gav Harry en tacksam blick och sa:

- Tack Harry, men James tillade sedan snabbt: Men om ni blir ihop dödar jag dig.

Harry gick fram till James och kramade oväntat om honom. James var chockad men kramade Harry.

- Äh förklara? frågade James när Harry släppt.

- Du är min pappa, sa Harry och hela historien flög ur honom. Jag är din son, Harry Potter.